- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1023-1024

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marmontel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Petit Morin och Grand Morin, t. h. Ornain (med
Saulx) och Ourcq. M. har ett tämligen snabbt lopp
och i allmänhet en bred bädd. Vid dess stränder växa
de berömdaste champagneviner. Den är ett viktigt
samfärdsmedel genom sina kanaler, Ourcqkanalen
(108 km.), som går från Seine i Paris längs M. och
Ourcq till La Ferté-Milon, och M:s sidokanal
och dess fortsättning Öfre M.-kanalen (137
km.), som följer M. från Dizy förbi Châlons till
Rouvroy-Donjeux. Med Aisne sammanhänger M. genom
M.–Aisnekanalen (58 km.), mellan Berry-au-Bac vid
Aisne till Condé vid M., med Saône genom
M.–Saônekanalen (öppnad 1907, 151 km. lång), som börjar
vid Rouvroy-Donjeux, går uppför M:s dal och når Saône
vid Heuilley i Vigeannes dal och genom hvilken den
äldre vattenvägen mellan Lille och Lyon förkortas
med 178 km. (till 836 km.), och med Rhen genom den
1839–53 byggda M.–Rhenkanalen (317 km., hvaraf 210
km. på franskt område), som går från M:s sidokanal
vid Vitry-le-François, förbi städerna Bar-le-Duc,
Toul, Nancy, Saarburg, längs floderna Ornain, Meuse,
Moselle, Meurthe, Saar m. fl. och mynner ut i Ill
vid Strassburg. Af de 6 departement, genom hvilka
M. flyter, ha 2 fullständigt och 1 (Seine-et-Marne)
till en del lånat sitt namn af floden. Om äldre kultur
i Marneområdet se Latènetiden, sp. 1303. –
2. Departement i nordöstra Frankrike, bildadt af delar
af den forna prov. Champagne. 8,205 kvkm. 436,310
inv. (1911). Omkr. hälften af arealen utgöres af det
s. k. Champagne pouilleuse (se d. o.), en enformig,
naken slätt; södra delen är mera omväxlande och
bördig. Dep. tillhör h. o. h. Seines flodområde
och genomflytes af Seine (längst i s. v.), Marne
och flera af dess bifloder samt Aisne. Omkr. 3/4 af
arealen äro odlingsbar mark; 1/6 är skogbevuxen. Med
afseende på spannmålsafkastningen står dep. bland
de främsta i Frankrike, och fårafveln är betydande;
men dess största rikedom äro vingårdarna, som, ehuru
ej af stor utsträckning (omkr. 140 kvkm.), äro af
synnerligen stort värde på grund af vinernas utmärkta
beskaffenhet. Hufvudorterna för tillverkningen af
champagnevinerna äro Épernay, Reims och Châlons. Den
årliga produktionen uppgår i medeltal till 400–500
tusen hl. (i goda år öfver 1 mill.) och exporten till
20 mill. buteljer. Viktigaste fabriksindustrien är
tillverkningen af ylleväfnader (schalar, flanell,
merino- o. a. kamgarnstyger) i Reims och andra
orter. Dessutom finnas järnverk, stenhuggerier,
glasbruk, porslins- och lergodsfabriker m. m. Dep. är
indeladt i 5 arrondissemang: Châlons, Épernay, Reims,
S:te Menehould och Vitry-le-François. Hufvudstad är
Châlons. – 3. Haute-Marne [åt-marn], departement
s. ö. om det föregående, bildadt af de sydöstra
delarna af den forna prov. Champagne samt smärre delar
af Bourgogne, Lothringen och Franche-Comté. 6,257
kvkm. 214,765 inv. (1911). Södra delen utgör
en högslätt, Langres’ platå, hvars breda, till
något mer än 500 m. höjd uppstigande hjässa bildar
vattenskillnaden emellan Seines och Rhens flodområde å
ena sidan samt Rhônes å den andra, i det på densamma
upprinna Aube, Marne och Meuse samt flera tillflöden
till Saône. Endast Marne, landets hufvudflod, är
segelbar, ehuru blott
11 km., från S:t Dizier till norra
gränsen. Dep. företer en angenäm omväxling af
vackra dalar, fruktbara slätter, vinrankklädda
höjder, saftiga betesmarker och skogiga berg,
med nakna klippmassor här och där. Jorden
odlas mycket omsorgsfullt och lämnar rika
spannmålsskördar. Vinodlingarna upptaga omkr. 150
kvkm. Bergen lämna mycket järn samt byggnadssten och
kvarnstenar. Af mineralkällor äro Bourbonne-les-Bains
de namnkunnigaste. I metallurgiskt hänseende är
Haute-Marne ett af de främsta departementen. Järnet
förarbetas till största delen i dep.,
företrädesvis i och omkring staden S:t Dizier. I
tillverkningen af eggjärn utmärker sig i synnerhet
Langres. Dep. är indeladt i 3 arrondissemang:
Chaumont, Langres och Vassy. Hufvudstad är
Chaumont-en-Bassigny.
1–3. (J. F. N.)

Marne, stad (sedan 1890) i preussiska
reg.-omr. Schleswig, i södra Dithmarschen,
5 km. från Elbes mynning. 4,866
inv. (1905). Realskola. Metallindustri m. m.
(J. F. N.)

Marne–Aisnekanalen [ma’rn-än]. Se Marne.

Marner, Konrad, tysk medeltidsskald från Schwaben,
började omkr. 1230 uppträda som vandrande
sångare. Enligt en sägen mördades han, gammal
och blind, omkr. 1287. M. förvärfvade stort rykte
genom sina minnesånger, men än mer genom välformade
gnomiska poem, i hvilka han kämpade mot tidslytena,
särskildt mot påfvedömets förfall. Han räknades bland
uppfinnarna af master-sången. M:s arbeten finnas i
v. d. Hagens "Minne-singer" (1838) och utgåfvos af
Strauch 1876.

Marne–Rhenkanalen [ma’rn-]. Se Marne.

Marne–Saônekanalen [ma’rn-sån-]. Se Marne.

Marnien [-niä’], fr., arkeol., i sammansättningarna
marnientid, marnienkultur, användes i Frankrike i
samma betydelse som det i det öfriga Europa vanliga
Latène (se Latènetiden). Benämningen härledes
däraf, att i dep. Marne stora skelettgraffält
från den äldre Latènetiden upptäckts.
T. J. A.

Marnix, Filips van, herre af M o n t S:te Aldegonde
(därför ofta kallad A l d e-gonde), holländsk
statsman och vetenskapsman, f. 1538 i Bruxelles, d. 15
dec. 1598 i Leiden, studerade juridik i Geneve under
Calvin och öfvergick till reformerta läran, trädde
sedermera i nederländsk krigstjänst och spelade en
framstående roll i frihetskrigets historia. Allmänt
anses han ha skriftligen al-fattat den bekanta
öf-verenskommelse ("kompromiss"), som nederländska
ädlingar högtidligen ingingo i Breda 1566 med uppgift
att af all makt hindra det spanska förtrycket, i
synnerhet inkvisitionen. Vid Albas ankomst 1567 flydde
M. till Tyskland, men återvände på Vilhelms af Oranien
kallelse och tjänstgjorde sedan som Nederländernas
underhandlare med hofven i Paris och London samt vid
riksdagen i Worms 1578. Till upprättandet af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free