Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margarinlag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
915
Maria
916
M:s sköna lofsång (M a g ni’fi c ät). Enligt Matt. och
Luk., de ende af evangelister^, som behandla Jesu
barndomshistoria, var M. trolofvad med timmermannen
Josef, hvilken, upplyst genom gudomlig uppenbarelse,
hindrades att skilja från sig den haf-vaiide jungfrun
(Matt. 1: 2(J). För att skattskrif-vas begåfvo de
sig till Betlehem, där Jesus föddes (Luk. 2). Efter
omskärelsen, frambärandet i templet och de vise
männens af österlandet besök flydde M. med barnet
och Josef på gudomlig till-skyndelse undan Herodes’
förföljelse till Egypten. Efter återkomsten lefde
den heliga familjen i Nasa-ret ett obemärkt, stilla
lif. De i N. T. omtalade Jesu bröder (Matt. 13: 55;
Mark. 6: 3) voro säkert Josefs och Marias barn. De
få gånger, då M. sedan namnes i N. T. före Jesu
död, synes hon på ett eller annat sätt ha velat
ingripa i hans messian-ska kall och måste af
honom tillrättavisas. I Luk. 2: 41 ff. berättas om
påskresan till Jerusalem med den 12-årige Jesus,
hvars djupgående svar på hennes förebråelser hon
ej förstod. Äfven vid bröllopet i Kana (Joh. 2)
får hon mottaga en mild tillrättavisning af sin
son. Sedan berättas, att hon en gång tillsammans med
"Jesu bröder" kom till Kapernaum, därför att man inom
familjen fått höra, att Jesus vore "från sina sinnen"
(Mark. 3: 21, 3: 31-35; Matt. 12: 46-50, Luk. 8:
19-21), hvarvid hon också af visas med en hänvisning
därtill, att hans egentliga anhöriga utgöras af dem,
som göra Guds vilja. När Jesus dör, finna vi den
trogna, sörjande modern vid hans kors; han anförtror
henne i Johannes’ vård (Joh. 19: 25-27). Sista
gången omnämnes hon i Apg. 1: 14, där hon och några
andra kvinnor, Jesu bröder samt apostlarna berättas
vara samlade i endräktig bön. Därefter försvinner
M. från den bibliska traditionen, men uppträder i
stället ofta i de apokryfiska evangelierna. Jfr
Madonna, Mariabilder, Mariafester och M a r i a
k u l t. G.R-L*
Maria, namn på flera kvinnor i nya
testamentet. Utom Maria, Jesu moder (se föreg. art.),
förekomma följande: 1. M., som uppges vara Klopas’
hustru (eller möjligen dotter?; Joh. 19: 25). –
2. M., som var moder till Jakob den yngre och en viss
Joses (Matt. 27: 56, 61; 28: 1, Mark. 15: 40, 47,
Luk. 24: 10). Flera ha förmodat, att 1 och 2 åsyfta
samma person, hvilket vore möjligt, ifall Alfeus
(aram. Chalfai), fader till Jakob (Matt. 10: 3 och
parall.), är samme man som Klopas (Kleofas). Om
denne berättar Eusebius efter Hegesippus, att
han var broder till Josef, jungfru Marias man,
och sålunda farbroder till Jesus, samt fader till
Simon, Jerusalems biskop. – 3. M. Magdalena, hvars
tillnamn sannolikt anger, att hon var hemma i Magdala
(nuv. Medjdel) på sjön Genesarets västra strand. Hon
nämnes i evangelierna som en anhängare till Jesus
alltifrån den stund han befriat henne från "sju onda
andar" (Luk. 8: 2) till hans död på korset (Matt. 27:
56, 61 och parall. st.). Flera katolska exegeter ha
sammanställt henne med synderskan i fariséen Simons
hus, som omtalas i Luk. 7, och på grund häraf har
man ock tolkat de sju orena andarna, under hvilkas
makt hon lidit, som åsyftande ej blott en svår fysisk
eller psykisk sjukdom, utan som tillika innefattande
moraliskt förfall, något, som sedan gett upphof till
de i den kristna konsten ofta
förekommande "botfärdiga Magdalenorna" och benämningen
"Magdalenahem" på stiftelser för fallna kvinnors
upprättelse. Men om M. Magdalena i Luk. 8 hade varit
identisk med synderskan i Simons hus, som af samme
evangelist omtalas i kap. omedelbart förut, så hade
denne säkert på något sätt låtit läsaren få veta,
att så var händelsen. – 4. M. från Betania, syster
till Marta och Lasarus, som omtalas Luk. 10: 38–42
och Joh. 11; 12: 3. Till följd af likheten mellan
berättelsen i Luk. 7: 36 ff. och hvad som berättas i
Joh. 12: 3 ff., Matt. 26: 6 ff., Mark. 14: 3 f. har
man, ehuru med orätt, sammanställt äfven denna M. med
synderskan i Simons hus eller med M. Magdalena. –
5. M., moder till Johannes Markus (Apg. 12: 12),
skall enligt senare uppgifter ha bott i ett hus i
sydvästra delen af Jerusalem, där Jesu lärjungar
samlades efter uppståndelsen och hvilket skall
ha räddats vid stadens fall (år 70), så att det
senare kunde tjäna som kyrka. – 6. M., till hvilken
Paulus sänder en hälsning, Rom. 16: 6, såsom en
den där jämte andra kvinnor (jfr v. 12) arbetat för
församlingen.
E. S-e.
Maria, svenska furstinnor:
1. M. af Pfalz, Karl IX :s första gemål, f. 1561
eller 1562, d. 29 juli 1589 på Eskilstuna
slott, var dotter till kurfursten Ludvig VI af
Pfalz och Elisabet af Hessen, Filip den ädelmodiges
dotter. Under ett besök vid hennes faders hof 1578
anhöll hertig Karl om hennes hand. Trolofningen egde
rum 3 maj 1578, och bröllopet firades i Heidelberg
11 maj 1579. M. var en from, god och mild kvinna,
som utöfvade stort och väljrörande inflytande på
sin häftige make. Också omfattades hon af honom
med största kärlek, och han gaf hennes namn åt
den nyanlagda staden Mariestad samt åt kungsgården
Marieholm. M. var snedvuxen, svag och sjuklig,
och af de sex barn hon födde (fyra döttrar och två
söner) dogo alla under första lefnadsåren
utom Katarina, konung Karl X Gustafs moder. M.
är begrafd i Strängnäs domkyrka.
2. M. Elisabet, hertig Johans af Östergötland
gemål, dotter till Karl IX och Kristina af
Holstein, f. 10 mars 1596, d. 7 aug. 1618, fick en
god uppfostran och visade under uppväxten mycken
hås; för studier. Hennes föräldrar, som insågo,
hvilka faror det kunde medföra, om hertig Johan,
konung Johan III:s son, erhöll en ärelysten
och mot konungahuset fientlig gemål, förmådde
honom att förlofva sig med sin kusin M.
i början af 1611, ehuru ingendera parten älskade
den andra. Snart därefter afled konungen, men
änkedrottningen genomdref giftermålet, ehuru
prästerna vid 1612 års riksdag protesterade mot den
enligt gällande lag förbjudna förbindelsen emellan
kusiner. Äktenskapet, som ingicks 29 nov. 1612, blef
olyckligt. Båda makarna voro sjukliga - M. äfven
till själen, så att hon stundom måste noga bevakas
- och saknade förtroende för hvarandra. M. fick
sålunda framsläpa ett sorgligt lif under sjukdom och
utan kärlek. T. o. m. hennes sträfva moder ångrade
sedermera det olyckliga giftermålet, såsom
framgår af hennes yttrande några år senare: "Må
Gud förlåta prästerna, att de icke togo bladet från
munnen och sade bestämdt nej till den olyckliga
förbindelsen". M. är begrafd i Linköpings domkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
