Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margarinlag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maria
918
3. M. Eleonora, Gustaf II Adolfs gemål, f. 11
nov. 1599 i Königsberg, d. 18 mars 1655 i Stockholm,
var dotter till kurfursten Johan Sigismund af
Brandenburg och prinsessan Anna af Preussen. - Redan
tidigt hade Gustaf Adolfs moder inlåtit sig i hemliga
underhandlingar rörande giftermål mellan den unge
konungen och en protestantisk prinsessa, hvarigenom
man förmenade, att Sveriges ställning skulle stärkas,
särskildt i förhållande till det katolska Polen,
hvars konung gjorde anspråk på svenska kronan. Sedan
hon lyckats omintetgöra Gustaf Adolfs tilltänkta
förbindelse med Ebba Brahe, började denne själf
verkligen intressera sig för den brandenbtirgiska
prinsessan M., som sades vara mycket vacker, älskvärd
och väluppfostrad. Måhända var det denna angelägenhet,
som föranledde hans resa till Tyskland 1618; säkert
är, att han vid sin andra resa dit, 1620, personligen
friade och erhöll prinsessans ja-ord. Hennes broder
Georg Vilhelm, som blifvit kurfurste efter Johan
Sigismunds död 1619, fruktade emellertid att stöta sig
med Polen och ville därför ej ge sitt samtycke till
hennes giftermål med den svenske konungen. Den, som då
räddade situationen, var änkekurfurstinnan Anna. Hon
lät nämligen, när rikskansleren Axel Oxenstierna
anlände till Berlin för att afhämta bruden,
i hemlighet föra henne till Wismar, där svenska
fartyg mottogo lienne och förde henne öfver till
Sverige. Bröllopet firades i Stockholm 25 nov. 1620,
och 28 s. m. kröntes M. till Sveriges drottning. Hon
älskade sin make ända till dyrkan och kunde knappast
lefva skild från honom ; hennes sorg och otålighet,
när Gustaf Adolf var frånvarande, vållade både honom
och de hemmavarande riksråden mycket bekymmer. -
M. har blifvit ryktbar för sin skönhet, hon hade
vacker figur och kunde i sitt uppträdande ådagalägga
både värdighet och behag. Hon intresserade sig för
skön konst, särskildt byggnadskonst och musik, men
var f. ö. ej synnerligen begåfvad. Hennes estetiska
intressen i förening med gifmildhet och smak för en
stor och dyrbar hofhållning förledde henne emellertid
till ett slöseri, som bragte hennes ekonomi i
betänklig oreda. Nyckfullhet och oförnöjsamhet voro
också karaktärsdrag, som i synnerhet framträdde,
sedan hennes sinne genom sorgen öfver hennes älskade
makes död alldeles kommit ur jämvikt. När Gustaf Adolf
stupade vid Liitzen, befann sig M. i Tyskland. Hon
hade begifvit sig dit året förut och förhöjde genom
sin närvaro glansen vid Gustaf Adolfs lysande hof i
Mainz på vintern 1632. Då konungens lik 1633 fördes
öfver till Sverige, återvände också M. Och nu började
en bitter fejd mellan henne och drottning Kristinas
förmyndarregering. Första anledningen härtill var M:s
oförnuftiga sorg, i döt hon icke ville skiljas Iran
liket och tillstädja begrafning, så länge hon själf
Jofde, och sedan begrafningen sent omsider egt rum
22 juni 1634, ville hon gå ned i grafven och öppna
kist.in, hvilket gifvetvis icke kunde tillåtas. Vidare
uppstod tvist om Kristinas uppfostran. Moderns
exalterade sinnesstämning, som tidtals var sådan,
att hon knappast var fullt tillräknelig, återverkade
ofördelaktigt på dotterns uppfostran, och det värsta
var, att M., som vantrifdes i Sverige, öppet visade
sin ovilja mot allt svenskt, hvilket befarades ha
ett skadligt inflytande på Kristina. Efter Axel
Oxenstiernas hemkomst 1636 beslöt därför regeringen
att skilja Kristina från modern. Den senare slog
sig då ned på Gripsholms slott, som hörde till
hennes lifgeding (se d. o.). En ytterligare orsak
till missämjan mellan änkedrottningen och regeringen
var hennes oförmåga att sköta sin ekonomi och styra
sitt lifgeding. Emellertid synes regeringen å sin
sida stundom ha visat en öfverdrifven misstänksamhet
och småaktighet. Det ena med det andra gjorde, att
M. slutligen fann vistelsen i Sverige odräglig. Hon
längtade till Preussen, men regeringen ville ej
tillåta henne att resa, emedan detta land hörde till
kurfursten af Brandenburg, som den tiden var Sveriges
fiende. Då inledde hon hemliga underhandlingar med
konung Kristian IV i Danmark och flydde i juli 1640
från Gripsholm, förklädd till borgarflicka. Vid Trosa
steg hon ombord på ett fartyg, som förde henne till
Gottland, där två danska krigsskepp väntade henne. Hon
fördes därifrån till Nykjöbing på Falster och vistades
sedan på flera olika ställen i Danmark, men fann
sig ej bättre där än i Sverige. Svenska regeringen
betraktade emellertid M:s flykt som en skymf mot
riket och vände sin ovilja både mot henne och mot
konung Kristian; ständerna indrogo lifgedinget. Men
sedan stillestånd 1641 slutits mellan Sverige och
Brandenburg, ingicks med kurfursten Fredrik Vilhelm,
M:s brorson, en öfverenskommelse, enligt hvilken
kurfursten skulle bereda henne en uppehållsort i
sina länder, mot det att hon från Sverige erhöll
ett årligt underhåll af 30,000 rdr. Hon lämnade då
(1643) Danmark och slog sig ned först i Preussen,
sedan i Brandenburg. Snart började hon emellertid
längta tillbaka till Sverige, dit hon äfven
återvände 1648. Här vistades hon för det mesta på
Nyköpings slott, som hon erhållit i förlä ning af sin
dotter. Kristinas afresa från Sverige förkrossade den
olyckliga modern. Hon begrofs vid Gustaf Adolfs sida
i Riddarholmskyrkan. - Jfr S. Bergh, "Drottning Maria
Eleonora och drottning Kristinas förmyndarregering"
(i "Hist. tidskr." 1902), Fr. Ärnheira, "Gustaf
Adolfs ge-mahlin Maria Eleonora von Brandenburg"
(i "Hohenzol-lernjahrbuch", 1903- 05, 19U7).
4. M. Eufrosy-n a, konung Karl X
Gustafs syster. Se D e la G a r d i e 4.
5. M. P a’v l o v n a, hertiginna af
Södermanland, dotter till ryske storfursten
Paul Alexandrovitj och hans
första gemål, Alexan- Maria Pavlovna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
