Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magistratus cum imperio ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Magistratus cum imperio-Maglemose
stämmelserna, i synnerhet i tider af fara och för
utomordentliga män, t. ex. Scipio Africanus d. ä.,
Marius, Pompejus. I de äldsta tiderna befordrades
endast patricier, sedermera äfven plebejer, till
ämbeten; tribunatet tillkom endast plebejer. -
Till ämbetena egde anmälan rum, och de sökande
gingo omkring, klädda i toga candida (en hvit toga;
däraf candidatus, "kandidat", om en tjänstsökande),
för att vinna folkets gunst och samla röster, i
det de ställde sig in hos de väljande och tryckte
deras händer (prensare manus). Valet egde rum i
folkförsamlingen, comitia (se d. o.), olika för
olika slag af ämbetsmän. Efter valet kallades de
"utsedde", innan de tillträdde ämbetet, designali. -
Tillträdet till ämbetet skedde under olika tider på
olika dagar, tills slutligen efter år 153 f. Kr. l
jan. blef tillträdesdag. Folktribunerna tillträdde
däremot sitt ämbete’ 10 dec. Både vid tillträde och
afgång iakt-togos vissa formaliteter. - Afgång (utom
vid dödsfall) egde stundom rum, t. ex. till följd
af uppdagad felaktighet vid valet. I den afgångnes
ställe valdes en ny (suffecius). Afsättning (genom
folkbeslut) var en ytterst sällsynt undantagsåtgärd;
så blef tribunen Octavius, då han motsatte sig
Tib. Gracchus’ planer, 133 f. Kr. skild från sitt
ämbete, och mot republikens slut förekom detta
åtskilliga gånger.
Hvarje ämbetsman egde potestas, allmän befogenhet
inom området för sin verksamhet, men endast vissa
hade imperium (se d. o.). Till potestas hörde
bl. a. rätt att pålägga vissa böter, att utfärda
förordningar (edicta), att hålla folksammankomst
(contio) och där tala till folket samt att anställa
fågelskådningar (auspicia). Mellan ämbetsmän med samma
verksamhetsområde delades göromålen genom lottning,
särskild bestämmelse eller öfverenskommelse. Den
ene kunde också i vissa fall lägga sig emot den
andres åtgärder, så t. ex. genom tribunernas
intercession. - Magistratus indelades på flera
sätt. Så hade man sådana med och utan imperium
(se d. o.); vidare funnos högre (af högre rang) och
lägre (de förre innefattade ämbetsmän med imperium
och därjämte censorer); kuruliska och icke kuruliska
(se art. K u r u l i s k); stående och tillfälliga;
slutligen patricii, ursprungligen tillkommande
endast pa-tricierna, sedermera sådana, som icke voro
ple-bejerna uteslutande förbehållna; dessa kallades
plebeii. - Betjänte åt ämbetsmännen voro af flera
slag, nämligen scribce, skrifvare, kanslipersonal;
lictores (se L i k t o r e r), hvilka tjänstgjorde
hos ämbetsmän med imperium; accensi, ordonnanser,
likaledes åt ämbetsmän med imperium; viatores,
ett slags vaktmästare, särskildt åt folktribunerna;
prcecones (härolder). Under kejsartiden bibehöl-los
de nämnda ämbetsbefattningarna, men under olika former
och med allt mera minskad befogenhet. Så voro kejsarna
själfva konsuler det ena året efter det andra, medan
däremot andra personer blefvo konsuler för en del af
året, så att i regel konsulsvärdighetens innehafvare
ombyttes hvar-annan månad. Därifrån var öfvergången
lätt till förlänande af blott konsulsrang. Äfven andra
ämbeten begagnades som rangklasser. Däremot skapades
nya, mera betydande ämbeten, såsom prcc-fectus urli,
som sörjde för ordning och säkerhet
i Rom, prcefectus prcetorio, befälhafvare för
lif-vakten, m. fl. Från Hadrianus (117-138) kan man
datera början till ett ämbetsmannastånd i egentlig
mening; Diocletianus (285-305) och Konstantin
(306-337) fullbordade genom den nya författningen
omdaningen af det forna ämbetsvä-sendet, så
att i staten sedermera fanns ett fullständigt,
i olika afdelningar ordnadt ämbetsmannastånd ined
en mängd till detta hörande betjänte, dels i och
för hoftjänst/ dels för civila och mili-täriska
befattningar med nya verksamhetsområden och namn._
R. Tdh. (H. Sg-n.)
Magistratus cum imperio. Se Imperium, sp. 452.
Magkatarr, med. Se Magsjukdomar, sp. 516.
Magkramp, med. Se K a r d i a l g i.
Magkräfta, med. Se Kräfta, sp. 143, och Magsjukdomar,
sp. 518.
Magkörtlar, anat., fysiol. Se Körtel, sp. 696.
Maglaj, kretsstad i Bosnien, kretsen Dolnja-Tuzla,
vid floden Bosna. Omkr. 4,000 inv. Stort kastell.
Maglarp (Magi er u p), socken i Malmöhus län,
Skytts härad. 1,152 har. 625 inv. (1911). Annex till
Trelleborg, Lunds stift, Skytts kontrakt.
Magleby, socken på den danska ön A m a ger, med
Hollyenderbyen, 1,000 inv. (1911).
Magiehem, socken i Kristianstads län, Gärds
härad. 3,146 har. 1,151 inv. (1911). Annex till
Hörröd, Lunds stift, Gärds kontrakt.
Mäglemose [-måse], arkeol., en vid Mullerup mellan
Kalundborg och Korsör på Själlands västkust belägen
torfmosse, som blifvit vida känd genom de fynd från
den neolitiska tidens första början, hvilka där
gjorts af den danske forskaren G. Sarauw. Mossen
är omkr. 300 har stor och ligger 4 m. öfver
hafsytan. Torfven har bildats på snäckgyttja i en nu
uttorkad sjö. Här och hvar i torfven finnas lager
af tallstubbar. Fornsakslagret var 0,2-l m. tjockt
och följde öfverallt sjöbottnen. Boplatsen med
fornsakerna låg ute i mosse» 350 m. från närmaste
fasta strand. Den upptog en yta af omkr. 30 x 35
m. Då fornsakerna här af-lagrades, skedde detta
i en omkr. 2 m. djup sjö. Inga pålar till en
pålbyggnad ha anträffats, hvarför Sarauw antagit,
att de därvarande bebyggarna uppehållit sig på
timrade flottar. Redskap af flinta, hjorthorn och
ben ha i stort antal anträffats på boplatsen,
sammanlagdt 20,371 stycken. Inga flintredskap
voro slipade; väsentligen utgjordes de af skrapor
och knifvar. Bland hornverktygen märkas yxor med
skafthål, hornyxor med snedt skuren eggyta, yxor
med ett hål för insättandet af en stenegg, mejslar;
vidare förekomma benyxor med skaftrör, sömglättare,
dolkar, prylar och harpuner af ben. Benlämningarna
härröra från omkr. 30 olika djurarter, däribland
uroxe, älg, kronhjort och vildsvin. Mycket kol
och trädgrenar (mest tall, därnäst hassel, alm
m. m.) anträffades i boplatslagret. - Den förhärskande
ställning, som intages af furu- och älgresterna,
häntyder enligt Sarauw på en mycket aflägsen period,
nämligen den s. k. Ancylustiden, då Östersjön ännu
var en söt-vattensinsjö. Frånvaron af lerkärl och
benharpu-nernas rikliga förekomst göra, att Sarauw
inordnar Maglcmosefyndsn i Piettes s. k. Asylientid,
upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
