Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maele ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Maes-Maeterlinck
4.M
’enligt traditionen 1235) inom en flamländsk släkt,
d. efter 1291 (möjligen 1300), tillbragte en del
af sin ungdom i Holland, i Maerlant (nu Brielle)
på ön Voorne, där han synes ha innehaft en kyrklig
befattning som "coster" och där han skref några af
sina tidigare verk, med säkerhet Historie van Troyen
(utg. senast 1891), sedan, enligt eget vittnesbörd,
bofast i Damme (nära Brtigge) i Flandern, såsom
traditionen uppger, i egenskap af "scepenclerc"
(stadsskrifvare). M. anses ligga be-grafven
i Damme. M. skattade först åt tidens smak för
riddarromaner och sammanskref efter kända förebilder
utom sin långa Trojaroman (efter Bé-noit de S:t More
och antika källor) andra dikter behandlande ämnen
ur den klassiska eller breton-ska sagokretsen, om
Alexander, Merlijn, Graal och Toroc. Redan i dessa
dikter framträder starkt det didaktiska element,
som sedan blir det förhärskande, då skalden, med
ogillande af den romantiska riktningen, i den
latinska medeltidslitteraturen söker stoff för
trovärdiga och sanna dikter med undervisande och
upplysande syfte och skänker sitt modersmål en rad
af populärvetenskapliga, teologiska och historiska
verk i versifierad form. Bland dessa märkas Naturen
bloeme (utg. senast 1878), Scolastica 1. Rijmbijbel
(fullb. 1271, utg. 1859), S:t Franciscus’ leven
(utg. 1848) och främst Spie-ghel historiael
(ofullb.; förf. omkr. 1283-89, utg. senast 1863),
som skrefs på uppdrag af och till-egnades Floris
V af Holland, närmast en öfv. och bearbetning af
Vincent de Beauvais’ latinska världs-krönika,
men med själfständigt värde och ansatser till
historisk kritik. Poetiskt vida högre än detta
verk stå hans strofiska dikter, bland dem särskildt
Wapene Martijn (uppkallad efter begynnelseorden), en
lärodikt i dialogform, behandlande olika spörsmål,
mest af religiös och etisk art, samt diktarens
"svanesång", korstågsdikten Van den lande van
Oversee (förf. efter S:t Jean d’Acres fall 12 maj
1291). M:s verk ega sin förnämsta betydelse som
en trogen och sannfärdig afspegling af samtidens
religiösa, politiska och borgerliga idéer. Trots
sin didaktiska och teologisk-skolastiska prägel äro
några af dem nog för att tillförsäkra honom rangen
af en verklig skald. För den populära uppfattningen
förkroppsligar M. den flamländska nationalitetens
själfständighetssträfvanden och dess andliga och
språkliga egenart. Redan af sin samtid räknades han
som "de vader der dietschen dich-teren". Belgiska
regeringen lät 1860 i Damme resa ett monument öfver
M. - Se J. te Winkel, "Maerlant’s werken beschouwd
als spiegel van de 13. eeuw" (2:a uppl. 1892),
och G. Kalff, "Geschie-denis der nederlandsche
letterkunde". Jfr Holländska litteraturen.
Hj. r-r. Maes [mas], Nicolaes, holländsk figurmålare,
f. omkr. 1632 i Dordrecht, d. 1693 i Amsterdam,
tillhörde det stora antalet af Rembrandts elever och
studerade sannolikt 1648-52 på den store mästarens
ateljé. Han är en af Rembrandts bästa lärjungar och
utförde under 1650-talet en rad af genrebilder,
i hvilka färgens must och djupa guldton komma
lärarens nära. Några af dessa bilder, såsom Den gamla
spinnerskan (i Amsterdams Rijks-museum) och Gammal,
i en länstol sittande dam försänkt i tankar, Läsande
gumma (båda i Bruxel-les’ museum), präglas af en
innerlighet, som ofel-
bart meddelar sig åt åskådaren, och andra, såsom
Den lata kökspigan, som somnat från diskarna (i
National gallery i London), ha en starkt humoristisk
grundton. I Amsterdams museum ses äfven af hans hand
en stor duk med Sex medlemmar af kirurg-sällskapet,
målad med stor bravur. Talrikast äro dock hans
enstaka porträtt; han blef en porträtter på modet
efter återkomsten från en vistelse i Ant-werpen
1660-65, under hvilken han öfvergaf Rembrandts
maner och anslöt sig till den flamska skolan. Från
denna period af M:s konst härstammar ett porträtt
af en Ung, förnäm dam (dat. 1666) i Stockholms
högskolas samling. I von Schinkelska samlingen på
Tidö ses 4 af M. utförda porträtt, nämligen Förnäm
herre med sin maka, i helfigurer | (dat. 1685),
Ung man och Ung dam (motstycken) ! samt ännu
ett porträtt af en Ung man. O. G-g. Mäesa Forsk.,
bot. Se Myrsinacese. Maeseyck 1. Maaseyck [mäsejk],
flarn. Maas-eik, arrondissemangshufvudstad i belgiska
prov. Limburg, vid Maas ooh flera järnvägar. 4,634
inv. (1904). Blind- och döfstumanstalt. Där föddes
sannolikt bröderna van Eyck, åt hvilka ett vackert
marmormonument restes 1864. -T-
F. N.
Maestå [maistä], it., majestät, användes i konsten som
teknisk term för den på en tron sittande frälsaren.
Maesteg [måYsteg], stad i engelska grefsk. Glamorgan
(södra Wales), i en på stenkol rik bidal
till Ogmore. 15,012 inv. (1901). Järnverk.
J. F. N. MaesteYtius [mas-], Jakob, nederländsk
jurist, f. 1610, d. omkr. 1658, studerade
i Bruxelles och Louvain samt blef 1637 e. o.
och 1639 ord. professor i Leiden. Flera svenskar,
såsom Johan Marquard Stiernhielm (Georgs son)
och sedermera kungl. rådet Ehrensteen (se d. o.),
studerade för M. Maestlin [mä;st-] 1. M o e s 11 i
n, M i c h a e l, tysk astronom, f. 1550 i Göppingen,
d. 1631, studerade matematik under Philip Apianus,
blef 1571 magister och 1580 professor i Heidelberg
samt efterträdde 1584 som professor i Tubingen sin
lärare. M. var Keplers lärare. Denne och, som
det säges, äfven Galilei inhämtade af M. sin första
kunskap om det kopernikanska systemet. Sedermera
stod han som en trogen vän vid Keplers sida under
dennes skiftesrika lefnadslopp. Han var f. ö. en
förtjänstfull skriftställare och observatör.
Han var den förste, som förklarade det askgråa
ljuset på månen vid tiderna kort före och efter
nymåne. K. B. j Maestoso [maiståså], it.,
mus., majestätiskt. | Maestro [måYstrå], it.
(af lat. magirster), lä-, rare, mästare (i
synnerhet på musikens område); j maestro di cappella,
kapellmästare; m. della näve, lots; m. di späda.
Se F ä k t k o n s t, sp. 211. - M. är äfven
namnet på den nordvästliga vinden i trakterna af
Adriatiska hafvet.
Maeterlinck [mäterlink], Maurice, belgisk
skald, f. 29 aug. 1862 i Gent, studerade jurfdik
l vid universitetet i sin födelsGstad, där han en kort
l tid äfven verkade som advokat. Men han passade
l icke för yrket och beslöt i stället att uteslutande
| egna sig åt skönlitteraturen, begaf sig till Paris,
i lefde där en tid med i den litterära bohemen och
i utvecklade under några år ett rastlöst arbete. Hans
j litterära debut, en liten symbolistisk diktsamling,
Serres chaudes (1889), blef obeaktad, men redan
samma år slog han sitt första betydelsefulla sl;i^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
