Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maele ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
431
Maele-Maerlant
432
några år efteråt giftermålet emellan denne
och Octavia, Octavianus’ syster, samt lyckades
åstadkomma de båda maktegandes gemensamma uppträdande
mot S. Pompejus, år 37. Både under fälttåget mot
denne och kriget med Antonius användes M. att vaka
öfver ordningen i Rom, dock utan att bekläda något
statsämbete; ett sådant öfvertog han hvarken då eller
senare. M:s inverkan på Augustus var i det hela
välgörande. Sansad, klok och smidig, tyglade han
ofta härskarens lidelser, och hans väl beräknade råd
följdes gärna af Augustus i brydsamma lägen. Han var
och förblef i många år Augustus’ trogne vän och medhjälpare,
hvars skickliga biträde anlitades för underhandling
och medling, under det att Agrippa ledde de krigiska
företagen. M. synes särskildt ha utöfvat inflytande
på Augustus’ handlingssätt i fråga om öfvertagandet
af principatet, och historieskrifvaren Dio Cassius
låter honom till förmån för monarkien hålla ett
tal, hvari grunderna för ändringen i statsskicket
utvecklas. Under de senare åren af sin lefnad drog
M. sig alltmer tillbaka i det enskilda lifvet. Han
kom ock småningom i mindre förtroligt förhållande
till härskaren än förr; olika anledningar uppges
därtill. Han var en rikt begåfvad person och
utvecklade, när så behöfdes, kraft, ihärdighet och
förslagenhet. Af naturen synes han dock ha varit
mera böjd för att i maklig ro njuta af lifvet, och
mer än en förebråelse för veklighet och yppighet
har riktats mot honom. Framför allt var han vän
till och kännare af konst och vitterhet. Som sådan
uppmuntrade och understödde han genom rikedom
och inflytande på ett verksamt sätt skalder,
konstnärer och författare, och med somliga stod
han i förhållande af förtrolig vänskap, t. ex. med
Horatius och Vergilius. Själf försökte han sig
också som författare både på prosa och vers,
men hans stil var konstlad och veklig. Detsamma
var fallet med hans sätt att uttrycka sig, som i
viss mån röjde hans innersta smak, likasom ock den
yppiga klädedräkten. M. var känd äfven som samlare af
konstsaker och värdefulla föremål, hvilka hopades i
hans höga hus på eskvilinska kullen, bredvid hvilket
låg den berömda park- och trädgårdsanläggningen,
som sedermera tillhörde kejsarna. M:s namn har
öfvergått att beteckna en frikostig gynnare
och främjare af konst och vetenskap (mecenat).
R. Tdh.
Maele [male], Ludvig af, grefve af Flandern
1346-84. Se Flandern, sp. 543.
Maelen [malen], Philippe Marie Guillaume van der,
belgisk kartograf, f. 1795, d. 1869, till 30 års ålder
köpman, utgaf 1827 en Atlas universel (400 blad),
det första större kartverket i litografi, och 1829-30
en Atlas de l’Europe (165 blad) samt grundade 1830
"Etablissement géographique de Bruxelles", hvarifrån
utgått stora kartverk, i synnerhet öfver Belgien,
och som bildade en mönsteranstalt i kartografiskt
hänseende. En af Mississippis källsjöar och en
orkidé äro
uppkallade efter M. på grund af hans
förtjänster om geografien och botaniken.
K. Un.
Maelius (Melius), Spurius, en rik romersk riddare,
som lefde under 5:e årh. f. Kr. Under en dyr tid i Rom
uppköpte han lifsmedel och utdelade dem till behöfvande.
Af de styrande beskylldes M. för äregiriga
planer och sträfvan efter envälde samt kallades
inför diktatorn Cincinnatus. Då han icke åtlydde
kallelsen, nedstöttes han af diktatorns närmaste
man, rytteriöfversten Ahala, 439 f. Kr. Så enligt
traditionen, som dock är oviss. De förnäme prisade
aflifvandet af M. - väl orätt - som en hjältebragd
till fosterlandets räddning. R. Tdh.
Maena vulgaris, zool. Se Laxerfisken.
Maenia colu’mna var en kolonn, som uppges ha år 338
f. Kr. blifvit upprest på Forum romanum till ära
för en af segervinnarna i kriget mot latinerna,
C. Maenius. Dess tillkomst är dock omtvistad, liksom
dess läge. I närheten af densamma hade triumviri
capitales sitt tribunal, vid hvilket förbrytare
ur de lägre samhällsklasserna, tjufvar, förrymda
slafvar o. d., undergingo polisrannsakning och dom.
R. Tdh.
Maeo’ia, lat. Se Lydien.
Maeotis. Se Maiotis.
Maercker, Heinrich Max, tysk landtbrukskemist, f. 24
okt. 1842 i Kalbe, prov. Sachsen, d. 19 okt. 1901
i Halle, 1864 filos. doktor i Greifswald, var från
1871 till sin död föreståndare för försöksanstalten
i Halle samt blef tillika 1872 e. o. och 1892
ord. professor i landtbrukskemi vid universitetet
i denna stad. M. var en af Tysklands mest bemärkta
och högst uppskattade män på landtbruksvetenskapens
område, mindre till följd af banbrytande upptäckter
eller forskningar, utan främst genom sin förmåga att
göra sina vetenskapliga arbeten direkt gagneliga för
jordbruket. Genom sina studier om spritjäsningen och
sin 1877 utgifna Handbuch der spiritusfabrikation (7:e
uppl. 1898) betraktas han af sina landsmän som den
rationella sprittillverkningens upphofsman. Äfven
utförde han praktiskt viktiga undersökningar
rörande sockertillverkningen samt de därvid
erhållna affallsvarornas tillgodogörande. På det
egentliga jordbruksvetenskapliga området inlade
han stor förtjänst genom att förbättra tekniken
för odlings- och gödslingsförsök på fria fältet,
och han befordrade därigenom i hög grad användning
af konstgödsel, särskildt kalisalt och tomasfosfat,
men egnade sig äfven åt näringsfysiologiska arbeten,
särskildt genom utfodringsförsök med affallsprodukter
från landtbruksindustrien. Sina försök utförde han
dels ute hos jordbrukarna, dels till stor del på
Lauchstädt, där 1895 anordnades en försöksgård, som
under hans ledning utvecklades till en af de främsta
i sitt slag. Likaså blef det landtbrukskemiska
laboratoriet i Halle en verklig mönsteranstalt. De
viktigaste af M:s många litterära arbeten äro,
utom ofvannämnda handbok, Uber die futterwert
der getrockneten diffusionsruckstände (1883) och
Futterungslehre (1902), Das fluss-säure-verfahren
in der spiritusfabrikation (1891), Zweck-mässige
anwendung der kalisalze (1880), Die kalidungung
(2 uppl. 1893) och Anleitung zum bren-nereibetrieb
(1898). H. J. Dft.
Maerlant [mar-], Jacob van, holländsk
medeltidsdiktare, f. under förra hälften af 1200-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
