Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jingoism - Jinism, jinisternas orden, ind. religionshist. - Jinrikisha, Jinriksha, kin. ("mannakraftsvagn") - Jinsen. Se Tsje-mul-p-ho - Jirasek, Alois - Jirecek - Jirecek 1. Josef J. - Jirecek 2. Hermanegild J., ritter von Samokov - Jirecek 3. Konstantin - Jiriczek, Otto Luitpold - Jiron, stad i Colombia - Jisreel - Jisreel 1. (Jisreelsslätten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
energisk utrikespolitik. Småningom har ordet
kommit att beteckna stridslysten chauvinism
(se d. o.) öfver hufvud, och en däraf besjälad
press plägar kallas jingopress. (Jfr Gula
pressen.) V. S-g.
JinFsm, jinisternas orden,
ind. religions-hist. Se J a i n a.
JiniTkisha [-kija], JinrKksha,
kin. ("mannakraftsvagn"), i Japan, på många
ställen i Kina samt i Singapur bruklig tvåhjulig
vagn, som dragés af en man eller två och har
plats för en eller två personer (se Japan,
fig. 14). I Japan kallas fordonet äfven kuruma
(vagn).
Jinsen. Se Tsje-mul-p-ho.
Jiråsek, A lois, tjechisk romanförfattare,
f. 1851, gymnasieprofessor sedan 1888 i
Prag, har genom många historiska romaner
och noveller vunnit stor popularitet och
litterärt anseende. Hans ämnen ur Böhmens
historia sträcka sig från den förkristna tiden
ända till 1800-talet. Med förkärlek behandlas
motiv från husitkrigen (romanen Proli vsem,
om Zizka, 1893) samt från 30-åriga krigets
dagar och den närmast föregående perioden:
Ze zlatého veku (Från guldåldern, 1882), och
Z bouf-livych dob (Från de stormiga tiderna,
2 dlr, 1879, 1882). Bynovellen A7a ostrové (På
ön, 1888) betecknar öfvergången till den sociala
epiken. J:s romaner utmärka sig för enkelhet och
historisk realism i den breda kulturskildringen
och beteckna ett afgjordt framsteg gentemot den
forna sentimentala svulstig-heten och falska
idealiseringen i romanlitteraturen. 1890 blef
J. medlem af Frans-Josefsakademien. Han har äfven
skrifvit några dramer. Hans samlade arbeten,
30 bd, utgåfvos 1890 ff. A-d J.
Jirecek [-t j ek]. 1. Josef J., tjechisk
litteraturhistoriker, politiker, f. 1825 i
Hohenmauth, d. 1888, förberedde sig för en
professur i statistik med studien Ndrodopisny
pfehled krålovstvi ceského (Etnografisk
öfversikt af konungariket Böhmen, 1850),
men tog s. å. anställning i österrikiska
undervisningsministeriet, utgaf flera
skolböcker, däribland Handbuch des imterrichls-
und priifungswe-sens in Oesterreich (1868)
och blef 1871 kultusmi-nister i ministären
Hohenwarth. 1874 flyttade han till Prag och
var från 1875 till sin död president för
det på hans initiativ ombildade k. ’bömiska
vetenskapssamfundet. Han var gift med en dotter
till slavisten P. J. Safafik och redigerade
dennes samlade skrifter. J. publicerade en
mängd gam-malbömiska skrifter, hvaribland
"Paméti (memoarer) Viléma hr. Slavaty 1608-19"
(2 dlr, 1866 -68) . och "Leben des obersten
hofkanzlers W. Slavata" (1876), Komenskys psalmer
i öfv. (1861), Dalimils rimkrönika ,(1878),
"Staroceské duchovni romany" (Forn bömiska
andliga romaner, 1862), Hymnologia bohemica (den
kyrkliga diktningens historia i Böhmen till 18:e
årh., 1878), om fornbömiska skådespel, om den
första tjechiska bibelöfv. (1859) m. m. Jämte sin
broder sökte han i det allra längsta försvara
Königinhof handskriftens äkthet mot Fejfalik
och Sembeia och utgaf texten 1879. Biografisk
litterär studie öfver J. af J. A. Helfert (1889).
2. Hermenegild J., ritter von S a m o-kov, den
föregåendes broder, tjechisk rättshistoriker,
f. 1827, blef 1855 juris doktor i Graz med
en afh. Vber eigenthumsverletzungen und dcren
rechts-folgen nacli dem altböhmischen recht,
inträdde i kultusministeriets tjänst och fick,
efter ett arbete
om Slavisk rätt i Böhmen och Mährcn (3 dlr,
1863 -72; tysk omarb. "Das recht in Böhmen und
Hallien geschichtlich dargestellt", 1865-66),
kallelse till professur i Agram och Warschau;
men hans utnämning till professor vid Prags
universitet strandade på de tyske professorernas
motstånd. 1874-77 var han kronprins Eudolfs
lärare i tjechiska språket och litteraturen. 1867
begynte han utgifva "Codex juris bohemici"
(hittills 20 dlr), ett arbete om den bömiska
författningen på 1500-talet ( Zfizeni zemskä
krdlovstvi ceského XVI. véku, 1881), en samling
slaviska lagar "Svod zåkonuv slovanskych",
1880), Antiquce Boemice usque ad exitum scecidi
XII. topo-graphia historica (1893), Unser reich
vor 2000 jahren (1894) och Unser recht zur zeit
der geburt Christi (1896).
3. Konstantin J., son till J. l, slavisk
historieforskare, f. 1854 i Wien, docent
i historia i Prag 1877, var 1879-84
generalsekreterare i det nybildade
undervisningsministeriet i Bulgarien och
1881-83 bulgarisk kultusministei och chef
för det nya biblioteket i Sofia. 1884 blef
han professor vid Prags universitet och
1893 vid Wiens i slavistik. J. anses som den
förnämste kännaren af Balkan-halföns historia
och politiska geografi från äldsta tider. Sin
lärda författarverksamhet begynte han med en
Bibliographie de la littérature bulgare möderne
1806-72 (på franska och bulgariska, 1882)
samt Déjiny naroda bulharského (1876; tyska
uppl. Geschichte der bulgaren). Bland öfriga
mer betydande arbeten märkas Die heerstrasse von
Belgrad nach Conslantinopel und die Balkanpässe
(1877), Die handehstrassen und bergwerke von
Serbien und Bosnien während des mittelalters
(1879), Beiträge zur antiken geographie und
epigraphik von Bulgarien und Rumelien (1881), Das
furstenthum Bulgarien (1891), Der ragusanische
dichter Sisko Mencelic (1896), Die bedeutung
von Ragusa in der handels-geschichte des
mittelalters (1899), Die romanen in den städten
Dalmatiens während des mittelalters (3 bd,
1901-04) m. fl. studier i "Archiv fur sla-vische
philologie" och andra vetenskapliga årsskrifter.
1-3. A-d J.
JPriczek [-tjekk], Otto Lu it pol d, tysk
filolog, f. 1867, professor i engelsk filologi
i Miinster, har utgifvit bl. a. en mycket
begagnad lärobok, Die deutsche heldensage
(1893, 3:e uppl. 1906; "Samm-lung Göschen"),
Viklorianische dichtung (1907), arbeten om
isländska sagor och serien "Munstersche beiträge
zur engl. literaturgeschichte" (1906 ff.).
Jiron [chirårn], stad i sydamerikanska republiken
Colombia, dep. Santander, vid Eio Oro, nära
staden Bucaramanga, 560 m. ö. h. Omkr. 10,000
inv. Guldvaskeri och betydlig tobaksodling.
J. F. N.
Jisreel (hebr., "Gud sår"). 1.
(Jisreelsslätten) En större slätt i Palestina, belägen
mellan Samarien och Galiléen och begränsad
i v. af berget Karmel, i ö. af Gilboa berg,
det s. k. Lilla Hermon och Tabor och i n. af
berglandet kring Nasaret. Den från G. T. bekanta
bäcken Kison (nuv. Nahr el-Muḳaṭṭaʿ) genomflyter
slätten i nordvästlig riktning. Jorden, som
består af vittrad basalt från vulkaniska utbrott,
är mycket fruktbar, och detta förhållande
afspeglas ock i själfva namnet J. Slätten är
i G. T. känd äfven under namnet "slätten vid
Megiddo", eller "den stora slätten". I Judits bok
kallas den med en greciserande form Esdre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
