Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 1415-1416 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jisreel - Jisreel 1. (Jisreelsslätten) - Jisreel 2. stad vid Gilboa berg (J. 1) - Jissarapalmen, bot. Se Etuerpe - Jiu l. Jiulu, biflod till Donau - Jiu-jitsu (Ju-jitsu), japansk brottningsmetod - Jiulu. Se Jiu - Jlzera. Se Iser - J. O., förkortning för justitieombudsmannen - Joab (Bibeln) - Joachas. Se Joahas - Joachim, Joseph - Joachimsthal, stad i Böhmen - Joachimsthaler. Se Daler och Joachimsthal - Joahas (Joachas) - Joahas (Joachas) 1. J., Israels konung - Joahas (Joachas) 2. J., Juda konung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

esdrelom (nu Merdj ibn ʿĀmir). Därför att J. är
den enda större slätten i hela Palestina,
har den varit ett berömdt slagfält alltifrån
Deboras och Baraks dagar ända in i nyare tid. –
2. En stad vid nordvästra foten af Gilboa berg,
hvars namn går igen i den nuv. byn Zerʿin.
I dess närhet stod Sauls olyckliga strid med
filistéerna (1 Sam. 29, jfr 2 Sam. 1: 21).
J. var sedan under en tid Ahabs och Isebels
residens (1 Kon. 18: 45 f.; 2 Kon. 9). –
3. En stad i Juda, hvarifrån Davids gemål
Ahinoam härstammade (1 Sam. 25: 43). –
4. En son till profeten Hosea (Hos. 1:4).

^{E. S–e.}

Jissarapalmen, bot. Se Euterpe.

Jiu [ʃi’o] 1. Jiulu [ʃi’olo], biflod fr. v.
till Donau i Rumänien, rinner upp på norra sidan af
Transsylvanska alperna, genomflyter Vulkanpasset
och faller ut midt emot Rahovo. Längd omkr. 300 km.
Bifloder fr. h.: Tismano och Motru, fr. v.:
Gilort och Amaradia.

Jiu-jitsu (Ju-jitsu), japansk
brottningsmetod, som sedan 1908 öfvats äfven
i Sverige. Se Brottning, sp. 293–294.
Se utom där anförd litt. "Kvinnans fysiska
träning enligt japansk metod" (1905) och
V. Cronholm, "Jiu-jitsu tricks, japanskt system
för själfförsvar" (3 uppl. 1909).

Jiulu [ʃi’olo]. Se Jiu.

Jizera. Se Iser.

J. O., en på senare tid, i synnerhet i
tidningspressen, förekommande förkortning i
st. f. justitieombudsmannen.

Joab, konung Davids systerson och öfverfältherre,
skildras som en lycklig härförare och tapper
kämpe, men tillika som en egenmäktig, hämndgirig
och bakslug man. Han besegrade den upproriske
Absalon och tog hans lif trots konungens
förbud och till dennes stora sorg. Svekfullt
dödade han Sauls f. d. öfverfältherre Abner
(2 Sam. 3: 30) äfvensom sin kusin, Davids
fältherre Amasa (2 Sam. 20: 9, 10). Under
Davids sista regeringstid slöt han sig
till konungens upproriske son Adonia. Den
åldrige konungen var för svag att gifva J. det
rättmätiga straffet för de sistnämnda brotten,
men han gaf Salomo i testamente att göra
det. J. rycktes från altaret, dit han tagit
sin tillflykt, och nedhöggs (1 Kon. 2: 34).

^{J. P.}

Joachas. Se Joahas.

Joachim, Joseph, ungersk violinist, f. 28 juni
1831 af israelitiska föräldrar i Kittsee nära

Pressburg, d. 15 aug. 1907 i Berlin, uppträdde
redan i sitt åttonde år som musikaliskt
underbarn. Undervisad i början i Wien af
Joseph Böhm, fick han från tolf års ålder sin
andliga uppfostran i Leipzig under ledning
af Mendelssohn, Robert och Clara Schumann,
Hauptmann, Ferd. David, Gade och Liszt. Under
den sistnämnde blef han 1849 konsertmästare
i Weimar, men kunde ej befrynda sig med den
nytyska riktningen därstädes, hvarför han 1853 utbytte
sin ställning mot en dylik i Hannover, där han
öfvergick till lutherska bekännelsen. 1863 gifte
han sig med Amalie Weiss (f. 1839, skild
från J. 1882, d. 1899), ryktbar altsångerska, i
synnerhet i föredraget af Schumann, samt företog
konstresor till Europas förnämsta städer. Efter
Hannovers eröfring af preussarna 1866 flyttade
J. till Berlin, där han 1868 blef direktör för
den nya Hochschule für musik (sedermera efter
dess omorganisation ordf. i styrelsen och
föreståndare för högskolans stråkafdelning)
samt, i synnerhet som exekutör och lärare på
violin, fick ett ofantligt anseende, så att han
t. o. m. blifvit kallad "violinkonungen". Genom
tonens storhet och adel samt sin rena, stränga
stil var han i synnerhet utmärkt i utförandet
af klassiska mästare, såsom Bach, Beethoven,
Spohr, Mendelssohn; och han hör öfver hufvud
till de virtuoser, för hvilka kompositörens
intention är högsta ideal och effekten
underordnad, hvilka således mindre hänrycka
och berusa än imponera och undervisa. Ej
mindre förträfflig var han i kvartettspelet,
och den stråkkvartett han bildade i Berlin,
med de Ahna (efterträdd af Kruse och Halir)
samt Wirth och Hausmann, ansågs alltjämt för den
bästa i Tyskland, i synnerhet i föredraget af
Beethovens sista arbeten. För uppskattningen af
Brahms’ arbeten verkade han äfven nitiskt. Som
dirigent utmärkte han sig på de stora renska
musikfesterna. I London uppträdde han årligen
på konserter och kammarmusiksoaréer. Han
firades utomordentligt i England samt
blef hedersdoktor i Cambridge, Oxford och
Glasgow. Sverige besökte han i sällskap med
sin fru 1875. Han hade här 1870 blifvit led. af
Mus. akad. J. komponerade i Schumanns anda tre
konserter m. m. för violin, flera uvertyrer
(bl. a. Hamlet), några marscher och en scen ur
"Demetrius". Jfr biografier af
Moser (1898; 3:e uppl. 1904),
Storck (1902) och
Maitland (1905).

^{A. L.} (^{E. F–t.})

Joachimsthal (tjech. Jáchimov), stad i nordvästra
Böhmen, på södra sidan af Erzgebirge. 733
m. ö. h. 5,953 inv. (1900). Tillverkning
af uranfärger, stor tobaksfabrik, handsk-
och docktillverkning. Staden har sedan 15:e
årh. drifvit bergsbruk på silfver och
uran, och detta var rikt gifvande särskildt
på 1500-talet. Sedan 1517 präglades i J. ett
silfvermynt, som under namnet joachimsthaler kom
i allmänt bruk och blef ursprunget till den tyska
thalern samt den nordiska dalern (se d. o.), som
alltså har sitt namn efter J. Tre fjärdedelar af
staden förstördes genom en eldsvåda 31 mars 1873.

(^{J. F. N.})

Joachimsthaler. Se Daler och Joachimsthal.

Joahas (Joachas). 1. J., Israels konung, var son
till Jehu och samtidig med konung Joas i Juda (2
Kon. 13: 1–9). På hans tid anföllos israeliterna
af syrerna under konungarna Hasael och Benhadad
III, ledo stora nederlag och förtrycktes hårdt,
men mot slutet af hans regering befriades de
ur förtrycket. Tidsuppgifterna äro osäkra,
men vanligen förlägges J:s regering till 856–840
(l. enl. annan beräkning 846–829) f. Kr. – 2. J.,
Juda konung, var son till Josia, efter hvilkens
död, 609 f. Kr., han, med förbigående af den
äldre brodern Eljakim (l. Jojakim, se d. o.),
blef upphöjd på tronen och regerade i tre månader
(2 Kon. 23: 30 ff.; 2 Krön. 36: 1 ff.). Historien
gifver honom ett dåligt vitsord. Farao Neko
straffade judarna med penningböter för deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>