Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jataka, sandskr. - Jataka 2. En Buddhas föregående existens - Jatakarman, ind. religionsh. - Jater l. Djater, folkstam i Indien - Jatgeirr Torfason, isländsk skald - Jativa, San Felipe de J., stad i Spanien - Jatnan, assyriernas namn på Cypern - Jatrib, fordom namn på Medina - Jatrorrhiza, bot. Kalumbarot - Jaupert, Pierre Amédée Émilien Probe - Jauer, kretsstad i Preussen - Jauja, stad i Peru - Jaun, en biflod till Saane, Schweiz - Jered (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1307
Jatakarman-Jaun
1308
rianter och dubbletter, innehåller Jätakaboken
öfver 500 sagor och berättelser, som i stor
utsträckning återfinnas i andra länders folksagor
och sagosamlingar och bevisligen till stor del
ligga till grund för dem. Sålunda återgå många
af våra vanligaste folksagor (t. ex. såsom vi
känna dem från Grimm) till indiska samlingar
och i all synnerhet Jätakasamlingen. Ingen
sagosamling i världen går därför i betydenhet
och värde upp emot den. Själfva berättelsen är
på prosa med inströdda verser, hvilka förete
en äldre språkform. Jätaka torde förelegat
som samling på päli redan före kyrkomötet
i Vesäli (omkr. 380 f. Kr.), bragtes af
Ceylons apostel Mahinda (omkr. 250 å 220
f. Kr.) till Ceylon och öfver-sattes (utom
verserna) på singhalesiska. Den ursprungliga
päliredaktionen af prosan har gått förlorad;
hvad vi nu ha är en på 400-talet (kanske
af den store kyrkofadern Buddhaghosa) gjord
öfversättning tillbaka till kyrkopäli från
singhalesiska. Päli-jätaka är öfversatt till
engelska af flera lärde under Cowells ledning,
"The Jätaka or stories of the Buddhas former
births" (6 bd, 1895-1907). En öfversättning
af Ehys Davids påbörjades med "Buddhist birth
stories or Jätaka tales" (1880), men hann aldrig
öfver den 40 :e. En tysk totalöfversätt-ning
har påbörjats af J. Dutoit 1907. Strödda sagor
eller samlingar äro öfversatta till olika
språk. Till svenska finnes ett urval af 72
Jätaka (forntidsberättelserna) öfversatt af
K. F. Johansson i "Indiska sagor, I" (1907). -
Af Jätakasamlingar på sanskrit kan nämnas "The
Jätakamälä or Garland of birth-stories b. Arya
Qura", utg. af Kem (i "Harvard Or. Series", I,
1891) och öfversatt af Speyer (i "The sacred
books of the Buddhists", I, 1895). Denna
innehåller blott 34 ^berättelser. Något större
antal förekommer i "Mahävastu" (utg. af
Senart, I-III 1882-97). Jfr Khys Davids,
"Buddhist birth stories", K. F. Johansson,
"Indiska sagor, I", där på s. 258 ff. den
hufvudsakliga litteraturen förekommer nämnd.
K. F. J.
Jatakarman, ind. religionsh., ett indiskt
religionsbruk (sakrament), som företages
med nyfödda barn, innan nafvelsträngen
afklippes. Denna ceremoni (husoffer) består
enligt läroböckerna (sutra) däruti, att fadern på
ett stycke guld anbringar en blandning af honung,
smält smör och något guldstoft och lägger denna i
barnets mun under uttalande af vissa offerformler
i afsikt att förskaffa barnet hälsa och långt
lif (jfr Speyer, "De ceremonia apud Indos quæ
vocatur jatakarma", 1872).
K. F. J.
Jater l. Djater (eng. Jats), en af omkr. 7
mill. bestående folkstam, som bor från östra
delen af Belutsjistan öfver slätterna på
båda sidor om Indus och dess bifloder igenom
Rajputana. De utgöra omkr. hälften af Rajputanas
och 2/5 af Punjabs befolkning. Jater förekomma
icke n. om "Salt range". Häri torde man kunna
se ett bevis för, att de icke invandrat från
n. v., utan från v. Om jaternas härkomst ha
meningarna varit mycket delade. Den allmännaste
uppfattningen är numera, att de äro att
anse som de förste arierna i Indusdalen, för
hvilken åsikt man anser sig ha ett godt stöd i
deras språk jathki, en dialekt af sindhi och
ett rent sanskritspråk. Deras historia är en
krigshistoria. Äfven mot engelsmännen gjorde de
under förra hälften af 1800-talet ett besvärligt
motstånd, särskildt vid fästet Bhartpur. Jaterna
lefva nu som
Indiens duktigaste jordbrukarfolk. Men som
duktiga köpmän påträffas de här och där i
Indien. Vid Ganges och Jumna österut till Bareli
äro de delade i två grupper dhe och hele,
medan de i Punjab äro delade i ett hundratal
stammar. Styrelseformen är representativ, i
det rådet i hvarje by består af representanter
för de där boende familjerna. Jaterna fästa sig
icke vid kastindelningen, hvarför de ringaktas
af bramanerna. De bekänna sig till islam eller
sikhreligionen. Jfr Indien, sp. 509 och 510 med
fig.
E. Rld.
Játgeirr Torfason, isländsk skald hos Skule
jarl i Norge, stod högt i jarlens gunst och
nyttjades af honom för diplomatiska uppdrag;
i ett sådant besökte han 1239 Sverige. Förföljd
af konung Håkans folk, flydde han till Danmark,
men fann ej heller där trygghet, utan blef
dräpt af en norrman. J. diktade ärekväden om
Skule jarl samt konungarna Inge och Håkan, men
icke en rad däraf finnes i behåll. – I Ibsens
"Kongsemnerne" spelar han en viktig roll.
R. N-g.
Játiva [cha’-], San Felipe de J., stad, fordom
fästning i spanska prov. Valencia, vid foten
af Sierra de los Agujas, nära Albaida, en
biflod till Jucar. 12,600 inv. (1900). Märklig
kollegiatkyrka. Staden (romarnas Setabis) var
på morernas tid en blomstrande plats, fick,
sedan morerna fördrifvits, namnet San Felipe,
hvilket dock sedermera fått vika för det gamla
moriska namnet J. – I J. föddes påfven Alexander
VI (Borgia) och målaren Ribera (minnesvård 1898).
J. F. N.
Jatnan, assyriernas namn på Cypern.
Jatrib, fordom namn på Medina.
Jatrorrhiza, bot. Se Kalumba-rot.
Jaubert [jåbär], Pierre Amédée E m i-lien Pro be,
fransk lingvist, f. 1779, d. 1847, var lärjunge
till Silvestre de Sacy och följde Bona-parte
som tolk på det egyptiska fälttåget, utnämndes
1801 till professor i turkiska vid "École
des langues orientales", utförde åtskilliga
beskickningar till Turkiet och Persien samt blef
1830 professor i persiska vid College de France
och led. af Académie des inscriptions. J. utgaf
Voyage en Arménie et en Perse (1821), Elements
de la grammaire turque (1823), en fullständig
fransk öfv. af den arabiske geografen Idrlsis
geografiska verk (1836-40) samt uppsatser i
"Journal asiatique" och "Eevue ency-clopédique"
m. ni.
Jauer, kretsstad i preussiska reg.-omr. Liegnitz
(Schlesien), vid Wütende Neisse, en biflod
till Katzbach. 13,307 inv. (1905). Staden
har en katolsk kyrka, en fredskyrka (sedan
1655; se Fredskyrkor) samt protestantiskt
gymnasium. Tillverkning af maskiner och andra
artiklar af järn och stål, kläde, cigarrer,
korf m. m. J. var 1303–68 hufvudstad i ett
piastiskt furstendöme J., som omfattade 3,200
kvkm. i södra delen af nuv. reg.-omr. Liegnitz,
och var en hufvudort för det schlesiska
linneväfveriet, men förlorade sitt välstånd under
religionskrigen. Det tillhörde Böhmen 1392–1741.
(J. F. N.)
Jauja [cha’ocha], stad i peruanska dep. Junin,
i en fruktbar trakt på vänstra stranden af Rio
de J. (en biflod till Apurimac), omkr. 3,400
m. ö. h. 15,000 inv. (1896).
Jaun (fr. Jogne), en 28 km. lång biflod till
Saane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
