Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaun, en biflod till Saane, Schweiz - Jaune brillant, fr. Se Kadmium - Jaune indien, Se Indiskt gult - Jaunpur, Jounpore, Djaunpur - Jaunpur, Jounpore, Djaunpur 1. Distrikt i Indien - Jaunpur, Jounpore, Djaunpur 2. Hufvudstad i J. 1. - Jaureguiberry, Jean Bernard - Jauregui y Aguilar, Juan de. - Jaurekaskakårtje, vattenfall i Stora Lule älf - Jaures - Jaures 1. Constant Louis Jean Benjamin J - Jaures 2. Jean J - Jered (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Sarine) i schweiziska kantonen Fribourg,
genomflyter den natursköna Jaundalen (fr. Vallée
de Bellegarde), som genom en 1872–77 anlagd
väg satts i förbindelse med Simmedalen i Bern.
(J. F. N.)
Jaune brillant [ʃån brijã’], fr. Se Kadmium.
Jaune indien [ʃån ädiä’]. Se Indiskt gult.
Jaunpur [dʃaunpō’ə], Jounpore,
Djaunpur. 1. Distrikt i brittiska Indien,
United provinces Agra and Oudh, divisionen
Benares. 4,015 kvkm. 1,202,920 inv. (1901). –
2. Hufvudstad i nämnda distrikt vid vänstra
stranden af Ganges’ biflod Gumti. 42,771
inv. (1901). Det var förr hufvudstad i ett
själfständigt muhammedanskt rike och har
kvar från denna tid storartade byggnader,
bl. a. flera moskéer, grafvar, ett fäste och en
bro öfver Gumti (från 1570-talet). Tillverkning
af parfymer. J. F. N.
Jauréguiberry [jåregibem], Jean Bernard,
fransk sjömilitär, f. 1815, d. 1887. Efter
att ha deltagit i Krimkriget blef J. capitaine
de vaisseau 1860 samt guvernör i Senegal och
konteramiral
1869. Han deltog i expeditionen till Kina
och i fransk-tyska kriget. Vid Loire-arméns
bildande fick han under Chanzy befälet öfver 16:e
armékårens 1:a division, som han personligen
förde till anfall vid Coulmiers (nov.), vid
Villepion (dec.) och Le Mans (jan. 1871). Efter
Loire-arméns delning fick han befälet öfver nyss
nämnda armékår och ådagalade under återstoden
af fälttåget samma ihärdighet och duglighet,
som han förut visat prof på. Viceamiral
1870, invaldes han i
nationalförsamlingen, men lämnade
denna 1871 för att öfvertaga posten som
marinprefekt i Toulon. Han blef högste
befälhafvare öfver Medelhafsflottan 1876
samt var marinminister 1879-80 och 1882-83.
Sedan 1879 var han lifstidssenator.
H. W-l.
Jáuregui y Aguilar [cha/oregi i agilär], Juan
d e, spansk skald och målare, f. omkr. 1570
i Sevilla, d. före 1640 i Madrid, reste till
Rom 1607 för att utbilda sig till målare, och
öfversatte där till spanska Tassos "Aminta",
en öfversättning, som anses öfverlägsen
originalet. Pacheco anser J. vara en mycket god
porträttmålare, och i synnerhet har porträttet
af Cervantes, omnämndt i företalet till dennes
"Novelas", mycket berömts. J. innehade en hög
hofsyssla och var Calatravariddare. Snart
tog emellertid poesien öfverhand framför
måleriet, och J. skref utom en samling lyrik
eposet Orfeo (1624), som utmärkes för stor
formtalang. J. angrep skarpt gongorismen och höll
sig länge fri från dess uppstyltning, men slutade
emellertid som fullödig gongorist, som framgår
af hans öfv. af Lucanus’ "Pharsalia" (utkommen
efter J:s död). I Rivadeneiras "Biblioteca
de autores espanoles", bd 42, finnes intagen
"Aminta" och i Ramón Fernández’ "Coleccion de
poetas castellanos", hans Rimas och Farsalia.
Ad. H-n.
Jaurekaskakårtje, vattenfall i Stora Lule älf
mellan Virijaure och Vastenjaure, Kvikkjokks
kapellförsamling i Norrbottens län. Vattendraget
mellan sjöarna är omkr. 2,2 km. långt och
utgöres närmast Virijaure af en omkr. 1 km. lång
och 28,3 m. hög, bågformig ström, därpå ett
omkr. 1,2 km. långt lugnvatten (sel) samt från
detta ned till Vastenjaure en kortare fors, 3,3
m. hög. Den industriella medelvattenmängden är nu
4,9 kbm. pr sek., men torde medelst uppdämning
af 3 m. kunna blifva 20 kbm. (5,660 hkr).
Wbg.
Jaurés [jåras], 1. Constant Louis Jean B e n j a
m i n J., fransk sjömilitär, f. 1823, d. 1889,
deltog i expeditionerna till Kina, Kochin-Kina
och Annam samt var vid utbrottet af kriget med
Tyskland 1870 fregattkapten. Han fick under detta
krig först befälet öfver en infanteribrigad och
i nov. öfver den nybildade 21:a armékåren,
med hvilken han deltog i striderna vid
Marchenoir, Vendôme och Le Mans. Under kriget
blef han divisionsgeneral och efter dess slut
konteramiral. 1871 invald i nationalförsamlingen,
slöt han sig där till vänstra centern och utsågs
1876 till lifstidssenator. Viceamiral 1878,
blef han s. å. ambassadör i Madrid och 1882
i Petersburg samt öfvertog nov. sistnämnda år
befälet öfver Medelhafsflottan. I febr. 1889
vardt han sjöminister i Tirards kabinett.
2. Jean J., den förres brorson, fransk politiker,
f. 3 sept. 1859 i Castres (dep. Tara), genomgick
Ecole normale, blef 1881 lärare i filosofi
vid lyceet i Albi och 1883 docent i filosofi
vid fakulteten i Toulouse. 1885 valdes J. till
deputerad för dep. Tarn och slöt sig i kammaren
till vänstern, men utan att binda sig vid något
särskildt parti. 1889 blef han ej omvald och
fortsatte då med framgång sin lärarverksamhet
i Toulouse, där han valdes till stadsfullmäktig
samt under tre år var märens adjoint. På denna
post bidrog han kraftigt till upprättande af
stadens medicinska fakultet. Han disputerade
för graden med afh. De primis socialismi
ger-manici lineamentis apud Lutherum, Kant,
Fichte et Hegel (1891) och De la réalité du
monde sensible (s. å.). På rent socialistiskt
program återvaldes han till deputerad för
Albi 1893, sedan han både i tal och skrift
(särskildt i tidningen "Dépêche de Toulouse")
varmt försvarat arbetarna i Carmaux under deras
långa strejk. I kammaren, där han redan förut
var känd för sin utomordentliga vältalighet, blef
han inom kort den socialistiska gruppens ledare
och främste talare, samtidigt som han länge var
de franske socialisternas ende ur "borgerliga"
kretsar framgångne målsman, hvars uppträdande
just därför tilldrog sig så mycket större
intresse. Sedan de olika riktningarna inom den
franska socialismen nödtorftigt enats, hvartill
J. i icke ringa mån bidrog, bekämpade han Hervés
antimilitaristiska och fosterlandsförrädiska
agitation, hvilket vållade ny schism inom
partiet. J. understödde Millerand, när denne,
ehuru socialist, inträdde i Waldeck-Rosseaus
ministär, samt skänkte äfven Combes’ radikala
kabinett sitt stöd dels i kammaren, dels i den
af honom 1904 uppsatta tidningen "L’Humanité",
hvars ledande själ han från början varit. 1906,
vid de allmänna valen, kom J. i strid med sina
forna bundsförvanter, radikalerna, representerade
främst af Clémenceau och hans anhängare, och
uppträdde mot Clémenceau som minister med skärpa
i kammaren. J. har kraftigt opponerat sig mot
Frankrikes Marokkopolitik samt är fiende till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
