Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacobsson, Ernst Abraham - Jacobsson, Jeanette - Jacobus. Se Jakob - Jacobus de Benedictis. Se Benedictis - Jacobus de Paradiso. Se Jakob från Jüterbogk - Jacobus de porta Ravenate - Jacobus de Voragine - Jacoby, Johann - Jacoby, Louis - Jacoby, Harold - Jaconets, ett slags bomullstyg - Jacopo, Giovanni Battista di. - Jacopo di Vio. Se Cajetanus 2 - Jacoponus l. Jacobus de Benedictis - Jacotot, Jean Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1149
Jacobsson-Jacotot
1150
kolonner - som klart uttrycker byggnadens
ändamål och disposition, var en af de första
goda frukterna af de moderna sträfvandena
inom vår arkitektur. J. lämnade äfven
ritningar till rådhus i Söderhamn och
Karlstad, bankhus i Gäfle och Hudiksvall,
lasarett i Falun, kyrkor i landsorten samt
ledde restaureringen af Stockholms slott (1904
ff.). Stor förtjänst inlade J. som organisatör
af och inspektör öfver teckningsundervisningen
vid skolorna. Som författare lämnade J. sakrika
och förtjänstfulla studier öfver äldre svensk
arkitektur och kultur (i "Slöjdföreningens
meddelanden", i "Stockholm, Sveriges
hufvudstad", 1897, m. fl. publikationer).
G-gN. Jacobsson, J e a n n e 11 e,
operasångerska, född D a v i d s o n, f. 16
mars 1841 i Stockholm, d. där 10 april 1907,
blef 1860 gift med grosshandlaren Karl J. och
änka efter honom 1893. Elev af J. Gtinther och
I. A. Berg i Stockholm samt Masset i Paris,
utförde hon solopartier vid Nya harmoniska
sällskapets oratoriekonserter och debuterade
1868 på K. operan som Julia. Hon var anställd där
1868-71 och uppbar då andra större sopranpartier,
såsom Judinnan, Afrikanskan, Lalla Rookh,
Fi-delio, Alice i "Robert" m. fl. samt vann
erkännande för sin renklingande röst, sitt
intelligenta föredrag och väl afvägda spel. Hon
egnade sig sedan åt sångundervisning och gjorde
sitt hem till en föreningspunkt för musikaliska
artister. Fru J. blef 1872 led. af Mus. akad.
E. F-t. Jacöbus. Se Jakob.
Jacobus de BenedFctis, italiensk skald. Se B
e-n e d i c t is.
Jacöbus de Paradiso, teolog. Se Jakob från
Jiiterbogk.
Jacöbus de porta Ravennäte, d. 1178, medeltida
rättslärd, en af de mera berömde glossatorerna
(se d. o.).
Jacöbus de Voragine, dominikanmunk och utgif-vare
af en samling legender, f. 1230, d. 1298 som
ärkebiskop af Genua. Hans Legenda sanctorum,
hvilka sedan kallades Legenda aurea, äro dels
samlade från olika skriftliga arbeten, dels
hämtade från traditionella berättelser bland
folket och munkarna. Denna legendsamling,,
gjord utan kritik och till en del innehållande
vidunderliga historier, som vittna om en rå smak
äfven enligt medeltidskatolikers omdöme, var
under medeltiden en mycket omtyckt folkbok. En
genom dominikangeneralen på 1300-talet
föranstaltad historisk-kritisk upplaga, kallad
"Spe-culum sanctorum", gjorde ingen lycka och
kunde icke, såsom meningen var, uttränga de
ursprungliga "Legenda aurea". En J. de Voragine
tillskrifven italiensk bibelöversättning
har troligtvis aldrig existerat.
J. P. Jacoby [-kåby], Johan n, tysk politiker,
till börden jude, f. l maj 1805 i Königsberg,
d. där 6 mars 1877, slog sig 1830 ned som läkare
i sin födelsestad.
I skriften Vier fragen beantwortet von einem
ost-preussen (1841) samt broschyrerna Preussen
im jahre 1845 (1845) och Das königliche wort
Friedrich Wilhelms III. (s. å.) uppträdde han
mot den preussiska absolutismen och för ett
konstitutionellt styrelsesätt. Han dömdes
för dessa 1842 och 1845 till fängelsestraff,
men domarna upphäfdes i högre rätt. Under
revolutionsåret 1848 valdes J. till
medlem af Vor-parlamentet i Frankfurt
och af dettas 50-manna-utskott samt af
Tyska parlamentet och var äfven medlem af
preussiska nationalförsamlingen (1848)
och Preussens deputeradekammare (1849),
men visade snart sin oförmåga i praktisk
politik. I april 1849 återtog han sin plats i
tyska nationalförsamlingen, anklagades sedan för
högförräderi, men frikändes. 1863-70 var han åter
medlem af preussiska deputeradekammaren. För
sin uppmaning till skattevägran som medel att
genomdrifva folkets vilja måste han (1866) bota
med 6 månaders förlust af friheten. Fasthängande
vid 1848 års teorier och fiende till Bismarcks
politik, förklarade J. Tysklands enhet för
frihetens graf och protesterade mot an-nexionen
af Elsass-Lothringen, blef alltmera isolerad
och slöt sig 1872 till socialdemokratiska
partiet. S. å. utkommo hans Gesammelte
schriften und reden (2 bd, 2:a uppl. 1877).
(G. W-k.)
Jacoby [-kåby], Louis, tysk kopparstickare,
f. 1828, studerade under Mandel i Berlin
och har utfört många förträffliga stick,
bland hvilka flera efter moderna arbeten,
t. ex. Kaulbachs Hunnerslaget. J. blef
1863 professor i kopparstickarkonst i
Wien och 1882 "beirath" vid k. museet
och rikstryckeriet i Berlin. Han har äfven
utfört stick efter Rafael och Sodorna m. fl.
(G-g N.)
Jacoby [djekåu^ij, Harold, nordamerikansk
astronom, f. 4 mars 1865 i New York, blef
1890 assistent vid observatoriet i Kapstaden,
1894 biträdande professor i astronomi vid
Columbia-universitetet i New York och 1904
professor där. Han har gjort sig bemärkt
särskildt genom astrofotografiska arbeten
och undersökningar öfver teorien för de
astrofotografiska mätningarnas behandling. På
grundval af det af Rutherfurd åvägabragta
fotografiska mätningsmaterialet har J. utfört
viktiga arbeten öfver fixstjärnparallaxer
och öfver stjärnhopar m. m., publicerade
hufvudsakligen i "Contributions from the Columbia
college observatory". B-d.
Jaconets [jakånä 1. -nä’tt], fr. jaconas, ett
slags fint, slätt bomullstyg, som i täthet och
mjukhet står öfver kambrik och närmar sig till
nättelduk. Det förfärdigas helhvitt, strimmigt
eller tryckt i mönster och brukas hufvudsakligen
till fruntimmersklännin-gar. Det väfdes urspr. i
Glasgow, men tillverkas nu äfven på kontinenten.
Jacopo [djäkåpå], Giovanni Battista di, italiensk
målare. Se Ros so.
Jacopo de Yio [djäkåpå de via], teolog. Se C
a-j et anu s 2.
Jacopönus l Jacobus de Benedictis (it. Fra
Jacopone da Todi), italiensk skald. Se
Benedictis.
Jacotot [jakåtå’], Jean Joseph, fransk pedagog,
uppfinnare af den efter honom namngifna
undervisningsmetoden (méthode Jacotot), f. 4
mars 1770 i Dijon, d. 31 juli 1840 i Paris,
aflade filos. doktorsgrad, men öfvergick till
juridiska studier och blef advokat, samtidigt
med att han ifrigt egnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
