Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacobson, Fredrik Harald - Jacobson, Ludvig - Jacobson, Julius - Jacobson, Eduard - Jacobson, Louise Frederikke Amalie, född Larcher - Jacobsonska nerven, anat. - Jacobsonska organet, zool. - Jacobsson, Ebba Charlotta Elisa. Se Hwasser - Jacobsson, John - Jacobsson, Ernst Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1147
Jacobson -Jacobsson
1148
läggning i någon mån erinrande om Lidner,
med eruptiv känslostyrka och mäktig af en
patetisk retorik. Samhälleliga missförhållanden,
osammansatta känslostämningar och en hänförd
dyrkan af särskildt Italiens sköna natur utgöra
hufvudmoment i hans diktning, som till hela
sin form visar sammanhang med äldre svensk
lyrik och som på grund af formella ojämnheter
icke förmått att göra sig riktigt gällande.
R-n B.
Jacobson, Ludvig, dansk läkare och naturforskare,
f. 10 jan. 1783 i Köpenhamn af judiska föräldrar,
d. 29 aug. 1843, blef 1802 student och tog 1804
kirurgisk examen. Han vann 1811 Viden-skabernes
selskabs medalj för en afh. om ett förut okändt
afsöndringsorgan i näsan samt gjorde under
en utrikes resa tjänst 1813 vid den franska
armén och 1814 vid den engelsk-hannoverska
legionen. Eter sin hemkomst slog han sig
ned som praktiserande läkare i Köpenhamn,
fick 1816 professors titel och blef 1822
regementskirurg (från 1827 vid lif-gardet). Då
han ej ville låta döpa sig, kunde han ej få
professur vid universitetet. 1815 blef han
hedersdoktor i Kiel. J. var en utmärkt läkare,
särskildt framstående som kirurg. Han uppfann
(1820) det första stenkrossningsinstrumentet
(den s. k. "lito-klasten") och erhöll därför
1833 en belöning af franska vet. akad. Inom
den jämförande anatomien gjorde han viktiga
iakttagelser, särskildt beträffande njurarna
och fostrets utveckling. Efter J. äro
"Jacobsonska nerven" (se d. o.), påvisad 1818,
och "Jacobsonska organet" (se d. o.) uppkallade.
E. Ebg.
Jacobson, Julius, tysk ögonläkare, f. 1828 i
Königsberg, d. 1889 vid badorten Cranz, blef
1859 docent, 1861 e. o. samt 1873 ord. professor
vid Königsbergs universitet. J. inlade mycket
stor förtjänst om införandet af oftalmiatriken
som själfständigt läroämne vid de preussiska
universiteten samt utöfvade en högst
betydande verksamhet som lärare och forskare.
R. T-dt.
Jacobson, E du ar d, tysk lustspelsförfattare,
f. 1833 i Gross-Strehlitz, d. 1897 i Berlin,
med. doktor 1859, skref dels ensam, dels
i förening med G. v. Moser, Julius Eosen
m. fl., en mängd smärre farser med sång. Af
dessa ha i Sverige uppförts Lady Beefsteak
("Lady Beefsteak", 1861), Faust und Gretchen
("Faust och Greta", 1862), 500,000 teufel
("Hin ondes niécer", 1863), W er zuletzt lacht
("X", s. å.), Der jungste leutnant (1883; "Den
yngste löjtnanten") och Der mann im monde (1884;
"Gubben i månen") m. fl.
Jacobson, Louise Frederikke Amalie, född Larcher,
dansk skådespelerska, f. 23 juli 1834, debuterade
1852 och var 1857-80 skådespelerska vid kungliga
teatern. Under den första tiden spelade hon
förnämligast älskarinneroller, såväl i dramat
och det högre skådespelet som i lustspelet, samt
blef på grund af sin medfödda älskvärdhet och
sitt varma spel mycket omtyckt. Under de senare
åren gick hon öfver till de komiska rollerna och
uppträdde äfven i dem med framgång. 1858-97 var
hon gift med en officer i flottan G. Jacobson,
son af den ofvannämnde läkaren Ludvig J. B. Ebg.
Jacobsonska nerven, anat., en efter upptäckaren,
danske läkaren L. Jacobson (se denne), uppkallad
fin nerv, som utgår från det ganglion, hvilket
finnes på IX :e hjärnnerven strax efter dess
utträde ur hufvud-skålen (se d. o.; ’fig. 4 och
7, springan 2) och genom
pyramidens ben intränger i trumhålan. Den
utbreder sig där på dennas mediana vägg och
ingår förbindelser ("anastomoser") med flera
andra nerver eller mottager trådar från dem.
G. v. D.*
Jacobsonska organet, zool, en af danske
läkaren. Ludvig Jacobson (se denne) påvisad,
hos flera ryggradsdjur förekommande särskild af
delning af näs-håligheten, som hos däggdjuren
vanligen har formea af ett kort, smalt och
trindt rör af brosk med framåt riktad öppning,
hvilket är beläget under näsans skiljevägg,
och till hvilket nervtrådar från l:a och 5:e
af hjärnans nerver gå. Svagt utbildadt hos
amfibierna, har det hos kräldjuren utvecklats
till ett mera själfständigt, från näshåligheten
afskildt organ, hvilket mynnar ut i munhålan. Hos
däggdjuren förekommer detsamma hos ett stort
antal; bäst utbildadt är det hos de lägre
formerna (kloakdjur, insektätare, flädermöss
o. s. v.). Hos människan är det däremot blott
för handen i svaga rester. Som det hos fostret
är starkare utbildadt än hos den fullmogna
individen, är det säkerligen att beteckna som
ett rudimentärt, funktionslöst organ. Hvad
dess funktion varit, är ej utredt; sannolikt
bestod den i att ställa de i munhålan införda
födoämnena under luktnervernas omedelbara
kontroll. L-e.
Jacobsson, Ebba Charlotta Elisa,
skådespelerska. Se Hwasser 2.
Jacobsson, John, tonsättare, f. 2 aug. 1835
nära Stockholm, d. 4 juni 1909 i Stockholm,
innehade där 1861-76 Edvard Josephsons
musikhandel och lånbibliotek samt öfvertog
1870 äfven dennes pianoaffär och erhöll
titeln hofmusikhandlare. J. idkade omfattande
kompositionsstudier, dels i Stockholm (hos
L. Norman och G. Mankell), dels i Tyskland
(hos hofkapellmästaren G. Schmidt) samt gjorde
sig känd som flitig och melodiös tonsättare af i
synnerhet solosånger, bland hvilka en del vunnit
popularitet. Han komponerade äfven flerstämmiga
sånger och pianostycken samt större saker,
såsom en mässa,, uvertyren Sommarminnen (1876),
En dröm (1881; ballad med orkester), Sveriges
fana (s. å.; manskör och solo med orkester),
kammarmusik, festmarscher m. m. Operetten Ungmors
kusin gafs med bifall 1868. J. blef 1888 led. af
Mus. akad. A. L.*
Jacobsson, Ernst Abraham, arkitekt, f. 16
aug. 1839 i Stockholm, d. där 6 dec. 1905,
studerade vid konstakademien 1854-64,
aflade studentexamen 1860, var arkitekt i
öfverintendents-ämbetet 1862-94 och intendent
1894-1904, var 1868-78 lärare vid konstakademien,
af hvilken han 1875 valdes till led., blef
slottsintendent vid Stockholms slott 1876
och led. i styrelsen för Tekniska skolan
1879 samt fick professorstitel 1883. Bland
J:s arkitekturverk äro att nämna Första
Svea artilleriregementes kasern (1873-75),
Centraltryckeriet (1874, i rohbau)r
Svenska teatern (1875) och Skandinaviska
kreditaktiebolagets hus vid Storkyrkö*brinken
(1876), hvars - af tegel och terrakotta och
med granit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
