Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacobsen, Jens Peter - Jacobsen, Johan Adrian - Jacobson, Fredrik Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1145
Jacobsen-Jacobson
1146
han tog ock starkt intryck af G. Brändes’
eggande och väckande verksamhet och kom
äfven i personligt vänskapsförhållande till
honom och hans krets samt uppmuntrades af
honom att söka bryta väg för en ny dansk
prosadikt. På ett lysande sätt uppfyllde han
förväntningarna med den historiska romanen Fru
Marie Grubbe. Interieurer f ra det syttende
aarhundrede (1876; på svenska 1877 och 1906),
som med ett slag ställde J. i allra främsta ledet
bland nordiska diktare. Det var en historisk
roman af helt annan art än den föregående,
romantiska, som i Danmark egt sin målsman i
Ingemann och dennes efterföljare; det var en
modernt psykologisk, i mycket naturalistisk
skildring, byggd såväl på studier i arkiv och
bibliotek som på själs-undersökningar och på
arkeologiska detalj forskningar, ofta utförda
med naturvetenskapsmannens noggrannhet och
sinne för enskildheter. Härmed sammanhängde den
stundom långt gående utmål-ningen af sceneri, af
hela den yttre omgifningen, lefvande och liflös
natur, af accessoarer och smådrag. Ämnet - Marie
Grubbes (se Grubbe, dansk adlig ätt, 2) underliga
lefnadsöde - erbjöd tillfällen till skildringar
af starka motsatser, och boken lämnar en hel rad
karakteristiker ur de olika samhällsklasserna
på 1600-talet. Kompositionen är något lös; boken
bestod af en rad skildringar ur hufvudpersonens
lif i olika situationer. Stilen är i hög grad
egendomlig, utarbetad med stor konstnärlig
omsorg, dessutom, där ämnet så kräfver, med en
viss ålderdomlig prägel öfver dialogen. Närmast
grep sig J. an med ett redan tidigare planlagdt
modernt ämne, men en bröstsjukdom, som framträdt
redan 1873, tvang honom att arbeta endast med
långa mellanrum; den nya boken tillkom under
ständiga mel-lanskof, då förf. tidtals var bunden
vid sjukbädden eller måste företaga hälsofärder
till södern. Ändtligen förelåg vid jultiden
1880 hans andra hufvudverk, romanen Niels Lyhne
(öfv. 1907). J. hade åsyftat att i den gif va
en psykologisk skildring af en representant för
de fritänkande romantici, som trängdes tillbaka
och öfverflyglades af de politiska naturerna
f rån 1848, och händelsen tankes tilldraga sig
årtiondena före 1864, men i motsats till hvad
fallet var i "Marie Grubbe" har denna roman
föga tidsfärg öfver sig, utan är i det stora
hela en skildring af J:s samtidas och jämnårigas
känslolif. J. hade nog haft för afsikt att gifva
en starkare historisk bakgrund, men det blef ej
mycket af en viss generation eller en viss tid,
utan boken ger egentligen hufvudpersonens, Niels
Lyhnes, lif och kärleksförhållanden, de senare ej
utan sensualism, en skeptisk svag fritänkarnatur,
som aldrig kommer till full visshet om sig
själf och som till slut inför sig själf blir
affälling, i grunden en fantast, som ej står bi
i lifvets kriser och som efter sin inre bankrutt
betalar sin skuld med att som frivillig offra
sitt lif i kriget, en bok genom-pyrd af ej så
litet tröstlöshet och vemod. Liksom i "Marie
Grubbe" skildras figuren i typiska skeden af
sitt lif; där en kvinna i hennes förhållande
till olika män, här en man i hans förhållande
till en följd egendomliga kvinnoskepnader, som
alla äro skildrade med fin psykologisk konst och
inträngande analys. J:s stil hade här ytterligare
utvecklat sig i finhet och egendomlighet. -
J:s plan för en tredje roman, som skulle börja
under Kristian VI:s pietistiska regemente och
sluta med den glade Fredrik
V, kom ej till utförande; hans krafter
voro brutna, men han alstrade ännu några
förträffliga noveller (däribland den gripande
Fru Fönss, medeltidsbilden Pesten i Bergamo och
stämningsbiten Der burde have vceret roser),
som samlade utkommo 1882, liksom han skref
och omarbetade enstaka dikter, hvilka dock
först utgåfvos postumt 1886. J. är en af den
skandinaviska litteraturens yppersta stilister,
och hans prosa kännetecknas af en rytm, som ger
den en säregen tjusning, och af en färgrikedom,
som förlänat honom hedersnamnet "prosans store
kolorist". Denna utsökta, stundom något sökta
form är omklädnad för en pessimistisk och i
grunden tröstlös världsåskådning af mild, men
dock manlig art. J. har som stilist och psykolog
of vät utomordentligt stort inflytande på danska
litteraturens yngre konstnärer (särskildt Bång
och Nansen), äfven i den öfriga nordiska och
den modernt tyska litteraturen är hans inverkan
skönjbar. Han kännetecknas af en nutida tysk
litteraturhistoriker, E. M. Meyer, som "den
nyare litteraturens finaste psykolog". Bref af
J. ha offentliggjorts bl. a. i "Tilskueren" af
V. Möller, G. och E. Brändes. Litt.: G. Brändes
i "Det möderne gennembruds msend" och i
"Sami. skrifter"; V. Möller i "Dansk biografisk
lexikon", Bång, "Eealisme og realister"
(1879), Geijerstam i "Ur samtiden" (1883),
Bethge, "I. P. J." (i serien "Die dichtung"),
och Brischar, "I. P. J. und seine schule"
(1906). K. W-g.
Jacobsen, Johan Adrian, norsk etnografisk
samlare, museiman, f. 1853 på Risö nära Tromsö,
förde fyra år eget fartyg för hafsfiske
utmed Finnmarkens och Spetsbergens kuster,
företog långväga handelsfärder öfver hafven
och engagerades 1877 af Hagenbecks zoologiska
trädgård i Hamburg för en resa till Grönland, för
att där göra etnografiska samlingar och därifrån
öfverföra ett antal eskimåfamiljer till Europa. I
liknande syfte gjorde J. sedermera resor till
Lappland, Patagonien och Labrador. Från en
1881-83 för Museum fur völkerkunde i Berlin
företagen färd utefter Nord-Amerikas västkust
från Mexico till Berings sund hemförde han
en etnografisk samling, som ännu är utan
jämförelse den största i Europa från dessa
trakter. 1884 gjorde han en ny resa utmed
Sibiriens kust till Sachalin, Korea och Japan
samt 1887 afvenledes för samma institution en
resa till Indiska arkipelagen. 1890 utnämndes
han till "kustos" för Museum fur volkstrachten i
Berlin. 1891 engagerades han af Bergens museum
för att samla etnografiska föremål i Norge. På
Chicagoutställningen 1893 uppträdde J. med
samlingar från 25 utomeuropeiska folkslag. Dessa
föremål bilda grundstenen för det blifvande Field
Columbian-museet. Sina dyrbara privatsamlingar
skänkte J. 1908 till Kristianiamuseet. J. har
författat. Reise an der nordwestkiiste Amerikas
(1884), Eventyrlige farter (1894) och Reise
in der inselwelt des Banda-meeres (1896).
C. V. H-n.
Jacobson, FredrikHarald, skald, f. l april
1863, vardt 1882 student i Uppsala, där han 1891
aflade filos. kandidatexamen. J. debuterade 1890
med diktsamlingen Solregn, som efterföljts af
Kungsängsliljor (1896), Sång (1899), Fallande
blad (1901), Leonider (1902), Astrar (1903),
Blå oktober (1905), Geyser (1906), urvalet
Valda vers (1907) och Italia (1909), hvarjämte
han utgifvit enstaka längre dikter, t. ex. den
nykterhetsvänliga Pereat Bacchus! (1906). J. är
en ursprunglig skaldenatur, till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
