Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handskrift - Handskriftsamlingar - Hands off - Handspak - Handspik - Handspruta - Handsträckning - Handsvett - Handsworth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
papper allra först tillverkades, finnas
urgamla handskrifter. Bland öfriga asiatiska
folk förekomma de äldsta manuskripten i Syrien
(4:e och 5:e årh. e. Kr.). De äldsta hebreiska
handskrifterna nå upp till 9:e årh. Däremot
kunna de armeniska, arabiska och persiska
handskrifterna ej uppvisa synnerligen hög
ålder, och de turkiska äro ännu yngre. De gamle
assyrierna kände intet annat skrifmaterial än
brända lerplattor. Indien var rikt på inskrifter
(ända från 3:e årh. f. Kr.), men de äldsta
handskrifterna nå ej högre upp i tiden än
till 12:e årh. e. Kr., hvilket beror på det
använda materialets (palmblad) ömtålighet. Jfr
F. A. Ebert, "Handschriftenkunde" (2 bd,
1825-27), W. Wattenbach, "Das schriftwesen im
mittelalter" (3:e uppl. 1896), G. M. Thompson,
"Handbook of greek and latin palæography"
(1893), Th. Birt. "Das antike buchwesen
in seinern verhältnis zur literatur"
(1882) samt den af R. Naumann utgifna
tidskr. "Serapeum" (31 bd, 1840-70).
R. G.
Handskriftsamlingar, samlingar af handskrifna
böcker (codices), finnas i alla kulturländers
större bibliotek. Särdeles rika på latinska
och grekiska handskrifter äro Italien, London
och Paris. De värdefullaste samlingarna af
orientaliska manuskript finnas i England,
såsom i Bodleian library i Oxford (persiska),
British museum i Londen (syriska) och India
office library i London (indiska). Tysklands
viktigaste handskriftsamlingar förvaras i
Berlin och München, Frankrikes i Bibliothèque
nationale i Paris. Utarbetandet af goda
kataloger med noggranna uppgifter om de i
en samling (bibliotek eller arkiv) befintliga
handskrifternas ålder, beskaffenhet, handstilar,
härkomst (proveniens), förhållande till andra
handskrifter eller tryckta upplagor af samma
verk o. s. v. utgör en af biblioteksmännens
mest kräfvande uppgifter. Bland hithörande
bibliografiska arbeten från äldre tid, må nämnas
A. M. Bandini, "Catalogus codicum bibliothecæ
Mediceæ Laurentianæ" (Florens, 1764-93; 11 bd
in fol.) och B. de Montfaucon, "Bibliotheca
bibliothecarum manuscriptorum nova" (1739;
2 bd). Från nyare tid utmärka sig särskildt de
tryckta katalogerna öfver handskriftsbestånden
i London, Oxford, Wien, Berlin, München,
Göttingen, Heidelberg m. fl. Sedan 1893 utgifves
i Berlin en "Verzeichniss der handschriften
im Preussischen staate", ett stort anlagdt
verk. En god sammanfattning af de utgifna
tyska handskriftskatalogerna erbjuder A. Blau,
"Verzeichnis der handschriftenkataloge der
deutschen bibliotheken" (i "Zentralblatt fur
bibliothekswesen", 3 :e årg., 1866). I Frankrike
utges sedan 1849 en "Catalogue général des
manuscrits des bibliothèques publiques de
France", och Vatikanens handskriftsskatter
förtecknas i den sedan 1885 i Rom utkommande
"Bibliotheca apostolica Vaticana codicibus
manuscriptis recensita". Öfver medeltidens
handskriftskataloger finnas förteckningar utgifna
af G. Becker, "Catalogi bibliothecarum antiqui"
(1885), och Th. Gottlieb, "Über mittelalterliche
bibliotheken" (1890). - Sverige intager i
afseende på handskriftsamlingar en tämligen
anspråkslös plats. De förnämsta samlingarna
(det är här ej fråga om urkundssamlingar)
tillhöra Kungl, biblioteket i Stockholm,
universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund samt
stiftsbiblioteket i Linköping. Några nutidens
vetenskapliga fordringar motsvarande kataloger
öfver de offentliga handskriftsamlingarna i
Sverige äro ännu ej utgifna, ett beklagligt
faktum i betraktande af det ifriga arbete,
som f. n. i andra länder egnas åt förtecknande
och beskrifvande af det, som är föremål för
alla kulturländers särskilda omvårdnad och
berättigade stolthet. I tryck har utgifvits
endast ett ringa antal förteckningar öfver
handskrifter i enskilda svenska bibliotek. Bland
dessa må nämnas Linköpings stiftsbibliotek
(förteckningar utg. af J. H. Lidén, 1791,
P. Kylander, 1793-95, och J. I. Håhl, 1842-43),
Skara gymnasiibibliotek (1821), Gäfle
gymnasiibibliotek (1839, af C. E. Aurivillius;
samlingen förstördes vid Gäflebranden
1869), Västerås allm. läroverks bibliotek
(af W. Molér, 1882), Växjö gymnasiibibliotek
(1820), Engeströmska handskriftsamlingen (1824;
nu i Kungl, bibi.), Rålambska samlingen (1820;
likaledes i Kungl, bibl.), De la Gardieska
samlingen (1823; nu i Lunds univ.-bibliotek)
äfvensom handskriftsamlingarna på Skokloster
(1825-32, af J. H. Schröder; nu deponerade i
Riksarkivet), Bergshammar (1819 och 1885, den
senare af J. A. Lagermark) och Brokind (1863,
af J. Hellstenius). R. G.
Hands off [hä’nds å’f], eng., "händerna bort!";
rör inte (vid det)!
Handspak, krigsv, och sjöv., en mindre
häfstång, som nyttjas vid förefallande behof,
såsom vid baxning af kanoner, s. k.
kanonspak, eller till bråspels och
gångspels kringvindande, s. k. spelspak.
R. N.*
Handspik, krigsv., en vid lavettsvansen
å en artilleripjäs fäst stång af trä
eller järn, medelst hvilken pjäsen,
då den riktas, kan vridas i sidled.
G. af Wdt.
Handspruta. Se Brandväsende,
sp. 1489-90.
Handsträckning, rättshist., en vid försäljning
af fast egendom i stad af säljaren till köparen
inför rätta afgifven, med handslag bekräftad,
förklaring, att köpeskillingen blifvit till fullo
betald. En sådan förklaring var ännu enligt 1734
års lag (4 kap. 2 § Jordab.) ett villkor för
fastebrefs utfärdande åt köparen. Stadgandet om
handsträckning upphäfdes i samband med införandet
af en ny form för lagfart genom förordn. 10
sept. 1823. V. Sgn.
Handsvett, med., en abnormt riklig
svettafsöndring från handen, förekommer
speciellt från flathanden. Högre grader,
då svetten i verkliga droppar rinner från
händerna, kunna utgöra ett verkligt lidande
för patienten och hindra honom i det sociala
umgänget, vid hvilket redan hans framräckta
hand verkar frånstötande obehaglig, samt orsakar
honom obehag därigenom, att fläckar af den feta
handsvetten sättas på alla ömtåliga föremål,
som af honom beröras. Handsvett brukar icke på
grund af den större snygghet, som i allmänhet
utvecklas vid vården af händerna, bli så
illaluktande eller rent af inflammationsretande
på huden som fotsvetten. Behandlingen består
dels i noggrann renlighet, tvättningar med
sprit (eau-de-cologne) flera gånger om dagen,
tvättning med formalinlösningar, i svårare fall
inpudring och salfveförband. Tyvärr krönes en
behandling ofta endast af temporär framgång.
I. H.
Handsworth [hä’ndsoeth]. 1. Stad i engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
