Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1365-1366 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handskrift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och handskrifter (böcker) af det förra ämnet höra
efter nämnda tid till de största sällsyntheter,
medan det senare fortfarande under århundraden
kom till användning i fråga om urkunder och
diplom. De romerske skrifvarua (librarii, scribæ)
voro i regel slafvar, och genom deras verksamhet
utvecklades mot republikens slut bokhandeln i
Rom till ansenliga dimensioner. Handskrifter
mångfaldigades i stor skala därigenom, att
ett antal skrifvare samtidigt kopierade efter
diktamen. Därvid insmögo sig i brådskan många fel
i texten, och häraf förklaras åtskilliga falska
läsarter i många af de till vår tid bevarade
handskrifterna af klassiska författare. De
flesta felaktigheterna måste dock säkerligen
tillskrifvas medeltidens ofta okunniga munkar,
hvilka i stor utsträckning sysslade med kopiering
af antikens litterära mästerverk.


Fig. 2. Faksimile ur codex B 59 (Äldre
Västgötalagen, "Af mandrapi", kap. 1;
1280-talet.)

Från den klassiska forntiden har blott
ett ringa antal äkta handskrifter bevarats,
papyrusrullar endast från Herculaneum, Pompeji
och Egypten. Af pergamenthandskrifterna äro
palimpsesterna de märkligaste. Från
medeltiden, särskildt dess senare århundraden,
finnes ett ej oansenligt antal handskrifter i
behåll inom de större biblioteken, speciellt
latinska codices. Förtjänsten om den klassiska
litteraturens bevarande tillkommer i väsentlig
mån medeltidens munkar, hvilkas hängifvenhet
för bokliga sysselsättningar, afskrifning
och bokutsmyckning, bevittnas bl. a. af
den prakt, hvarmed många handskrifter
utsirades af konsterfarna miniatorer och
illuminatorer (se Bokutstyrsel). Bland grekiska
pergamentshandskrifter är den af Tischendorf
upptäckta bibelhandskriften Codex
sinaiticus (troligen från 4:e årh. e. Kr.) en
af de äldsta (jfr Bibelhandskrifter med tre
faksimilen). Den äldsta handskriften på ett
germanskt språk är den i
Uppsala universitetsbibliotek förvarade
Codex argenteus (se Codex 2, med färgplansch),
från 5:e och 6:e årh. Den äldsta kända
svenska handskriften är den i k. biblioteket
befintliga codex B 59, hvars äldsta del
(bl. 1-43) innehåller Äldre Västgötalagen,
i utskrift från 1280-talet (se fig. 2). I
afseende på materialet fördelas de bevarade
västerländska handskrifterna i pergaments-
(äldre) och pappershandskrifter. Papper
tillverkades först i Orienten i 8:e-9:e årh. och
fördes genom araberna, som lärt konsten af
kineserna, till Europa. Från 12:e årh. var det
kändt i Västerlandet och utträngde efter denna
tid alltmer pergamentet. I äldre tider räknades
handskrifternas omfång efter lägg, senare efter
blad (lat. folia) och slutligen efter sidor
(lat. paginæ). Oftast utgjordes läggen af
kvaterner (4 dubbelblad eller 8 blad eller 16
sidor), men därjämte förekomma äfven tern
(6 blad eller 12 sidor), kvintern (10 blad
eller 20 sidor) och sextern (12 blad eller
24 sidor). Nästan alla pergaments- och
pappershandskrifter ha upplinjerade marger
(lodräta) och rader (vågräta), utgörande antingen
inristade (blinda) eller medelst blystift
eller bläck uppdragna linjer. - En viktig sida
af handskriftstudiet utgör undersökningen af
handskrifternas historia (proveniens, egare
o. s. v.) samt paleografiska förhållanden (se
Paleografi). Äfven manuskripthandelns
historia (se Bokhandel) utgör en forskningsgren
af stort intresse, särskildt rörande tiden efter
bysantinska kejsardömets upplösning, hvilken
händelse gaf anledning till en storartad litterär
uppblomstring i Italien. Jfr A. Kirchhoff. "Die
handschriftenhändler des mittelalters" (2:a
uppl., 1853; suppl. 1855).

Af de orientaliska handskrifterna äro de
egyptiska äldst, i det papyrusrullarna gå t
illbaka ända till 2:a eller 3:e årh. f. Kr.
Äfven i Kina, det land, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>