Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gesällbok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1083
Getfloden-Getingar
1084
Oden ursprungligen en vindgud. Genom den
romerska eröfringen och folkvandringen,
hvarunder Dacien var ett genomgångsland.,
upprefs deras nationalitet. Med orätt ha
geterna ansetts vara samma folk som de på
200-talet e. Kr. i Dacien bosatte goterna.
S. F. H. (S. B.)
Getfloden. SeAigospotamoi.
Gethe, en nyare namnform för Geete (se d. o.).
Getingar, Vespidæ, zool., familj af underordn,
gaddsteklar (se d. o.), utmärkt framför allt
genom sina under hvilan i ett veck längs midten
hoplagda framvingar. Denna egendomlighet
återfinnes dock hos en närstående familj,
Masaridæ. omfattande ett fåtal sällsynta arter,
hvilken därför stundom sammanföres med getingarna
till en grupp, Diploptera. Vingarnas veckning
medgifver mera obehindrad rörlighet i boen och
skyddar vingkanterna för slitning. Mellankroppens
första led, halsskölden, är i bakre
kanten starkt urringad af en inskjutande
bukt af mellanryggen. Fasettögonen äro
stora, njurformade; hjässan bär tre
punktögon. Antennerna äro brutna (se
Pannspröt), hos honor 12-, hos hannar
13-ledade, yttersta leden hos de senare
stundom kloformad. Bakkroppslederna äro hos
honor 6, hos hannar 7; andra bukleden försedd
med tvärfåra. De blekt färgade larverna matas
mest med djurämnen, medan fullbildade getingar
hufvudsakligen lefva af växtsafter. Genom sina
för olika arter ganska växlande lefnadsvanor
höra getingarna till de mest intresseväckande
insekterna. De indelas i två underfamiljer,
E u m e n i n æ, solitära, och V e s p i n æ,
sociala getingar. Färgen är hos flertalet svart
med gula eller rödaktiga teckningar, ofta i form
af tvärband på bakkroppen.
1. Solitära getingar bo ej i samhällen, utan
hvarje hona ombesörjer ensam alla arbeten för
bobyggnad och anskaffande af föda åt afkomman. De
på våren ur pupporna framträdande getingarna dö
alla vid den kallare årstidens början. Endast
de inspunna larverna öfvervintra. Honorna
infånga till föda åt sin afkomma antingen
skalbaggslarver af viflarnas och bladbaggarnas
grupper eller små fjärilslarver, framför allt
af mätare och vecklare. Dessa förlamas mer
eller mindre fullständigt medelst styng af
getingens gadd. Flera byten inläggas i hvarje
cell. Dessförinnan har dock getingcn vid
cellens tak eller på dess sidovägg upphängt
sitt på en.kort och fin, men stark tråd
fästa ägg, sannolikt för att detta ej vid de
ofta ofullständigt förlamade foderlarvernas
rörelser må falla ner till bottnen, där den
späda, nykläckta getinglarvcn skulle löpa fara
att krossas. Än gräfves boet i sand eller i
lerig mark, än anläggas cellerna i håligheter
i bark, trä eller stenmurar; än slutligen
utgöres boet af en af lera uppmurad fristående
cell eller af flera hopbyggda dylika. - Af
solitära getingar äro kända omkr. 800 arter,
af hvilka i vårt land förekomma 32, fördelade
på släktena Discoelius, Eumenes, Pterochilus
och Odynerus. - Murargetingarna, Eumenes, bygga
af lera, som gnages från marken och fuktas med
vatten, på klippor, stenar eller trädstammar en
halfklotformad cell med trång öppning, omgifven
af en liten trattformig, sirligt utåtböjd kant,
hvarigenom cellen får en viss likhet med ett
antikt lerkärl. För att möjliggöra införandet af
ägget genom den trånga öppningen är getingens
bakkropp i spetsen tubformigt utsträckbar och
helt smal
i jämförelse med den starkt uppsvällda främre,
.f 2:a leden bildade delen. Cellen fylles med små
fjärilslarver, som ännu äro lifligt rörliga och
därlör själfva maka sig åt sidan, då ny foderlarv
införes, hvilket knappt skulle vara möjligt,
om larverna vore-i högre grad förlamade. I den
hopmuiade cellen1 får getingens larv sedan,
liksom hos öfriga solitära arter, hushålla med
foderförrådet, sorn är afsedt att räcka för dess
hela utvecklingstid. - Släktet Odynerus utgöres
af talrika arter, i vårt land 29, fördelade på
undersläktena Hoplomerus, Lionotus> Ancistrocerus
och Odynerus. Af de 4 svenska Hop-
Fig. 1. Lergeting (Hoplomerus) med bo
(öppnadt), hvari synas inlagda vifvellarver.
lomerus-arterna gnager en ut märgen ur torra
björnbärsstjälkar och anlägger i dem rader af
celler, åtskilda af lerväggar. De tre öfriga
gräfva sina celler i lerig mark och uppmura
öfver ingången af hopklibbade lerbollar ett
krökt rör. Såsom näringsförråd åt larverna
inlägga de ofullständigt förlamade vifvellarver
af släktet Phytonomus (jfr fig. 1). Arterna af
detta undersläkte kallas lergetingar. - Arterna
af undersläktet Lionotus anlägga i torra vassrör
eller i gamla larvgångar i trä och bark rader
af celler, åtskilda af lerväggar. Till föda åt
larverna inlägga de larver af vecklarijärilar. -
Alla solitära getingar hemsökas mycket af
parasiter, synnerligast guldsteklar (se d. o.).,
som i deras bon insmuggla sina ägg.
2. Sociala getingar lefva i samhällen, i hvilka
förekomma två slags honor, dels större, med
välutvecklade, befruktningsskickliga könsorgan
försedda, dels mindre, s. k. arbetare,
med mer eller mindre förkrympta könsorgan,
hvilka kunna frambringa endast obefruktade
ägg, ur hvilka, liksom hos bien, uteslutande
hannar utvecklas. Dessa arbetare göra i hög
grad skäl för sitt namn, ty sedan samhället en
gång grundlagts af en ensam, befruktad hona,
egna de sig uteslutande åt sitt födelsesamhälles
bestånd, uträtta ensamma alla byggnadsarbeten,
anskaffa föda samt uppföda och vårda sina yngre
syskon, medan stammodern numera ständigt*
stannar hemma utan annan sysselsättning
än att lägga nya ägg. Emellertid kan hos
getingarna ingea skarp gräns uppdragas mellan
arbetare och befruktningsskickliga honor. Alla
grader af öfver-gångsformer kunna träffas
i samma samhälle. Alla äro också i lika mån
utrustade med de honliga ge-ungarnas allbekanta
fruktansvärda vapen, giftgad-den, med hvilken de
modigt försvara hus och hem. - I de tempererade
klimaten äro samhällena 1-åriga sommarsamhällen,
som grundläggas om våren af of vervintrade,
befruktade honor, men upplösa»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
