Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 745-746 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardelegen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

des völkerrechts (1888, 2:a uppl. 1901),
Das recht am menschlichen körper (1900).
G. utger sedan 1902 Seufferts "Blätter für rechtsanwendung".

^Rld.

Garessio, stad uti italienska prov. Cuneo, vid floden Tanaro och alpvägen öfver Colle di San Bernardo. 8,739 inv. (1901). Romerska fornlämningar.

Garffett. Se Läder.


Garfield [ga’fild], James Abraham, Förenta staternas tjugonde president, f. 19 nov. 1831 i Orange (i Ohios gränsbygd), d. 19 sept. 1881, var son till en farmare. Vid 16 års ålder lämnade han hemmet, arbetade som mulåsnedrifvare vid Ohiokanalen, skaffade sig genom eget arbete uppfostran, aflade examen vid Williams college, blef professor i klassiska språk vid Hiram college (Ohio) 1856 och var vid inbördeskrigets utbrott 1861 rektor vid denna institution och medlem af Ohios senat. I kriget deltog han på Nordstaternas sida och utmärkte sig vid flera tillfällen, särskildt vid Chickamauga, då han befordrades till divisionsgeneral. Vald till medlem af representanternas hus i unionskongressen 1863, intog han genast en ledande ställning, och när Blaine 1877 valdes till senator, efterträdde G. honom som ledare för republikanska partiet därstädes. 1880 blef han medlem af senaten. S. å. skulle presidentval ega rum, och inom republikanska partiet fanns en stark grupp, ledd af R. Conkling (se d. o.), som ville för tredje gången uppsätta Grant som partiets presidentkandidat. Grant hade emellertid många motståndare, som drefvo J. Blaines eller John Shermans kandidatur. Följden af dessa stridigheter blef, att oppositionen mot Grant enade sig om G. och genomdref, att han nämndes till republikanernas kandidat. I nov. 1880 blef G. sålunda vald till Förenta staternas president och tillträdde sitt ämbete 4 mars 1881. G. intog genast en afgjordt fientlig ställning till Conkling och hans meningsfränder, han erbjöd Blaine plats i sitt kabinett och hade lyckats krossa Conklings politiska inflytande, då han 2 juli 1881 på järnvägsstationen i Washington träffades af en lönnmördares kula. Mördaren, Charles J. Guiteau, var en man, som misslyckats i sina försök att genom politiskt inflytande skaffa sig statstjänst.
G:s regeringstid var ett oskrifvet blad; de tragiska omständigheterna vid hans död gjorde honom ärad som en martyr, och händelsen kom att påskynda striden mot korruptionen inom den amerikanska statstjänsten (se Civil service reform). Eftervärlden har något reducerat samtidens öfverdrifna uppfattning rörande G:s förtjänster. Han var en ganska vacklande och passiv natur, i hög grad dominerad af den faste och energiske Blaine. Men han var en man af heder samt besatt stor erfarenhet och ej ringa kunskaper. Hans efterlämnade skrifter utgåfvos 1883 i 2 bd.

^{G. B–e.}

Garfmedel, tekn., vegetabiliska produkter, innehållande garfämnen, användbara till garfning, färgning och bläckberedning. De utgöras af frukter, blad, stjälkar, bark, ved, gallbildningar, intorkad saft eller extrakt. De viktigaste från frukter härstammande garfmedel äro valonea, bablah, dividivi, tari, algarobilla och myrobalaner. Valonea, valloner l. ackerdoppen äro de fjälliga fruktskålarna (se Cupula) af flera ekarter i Medelhafsländerna, särskildt Quercus Valonea Kotschy och Quercus macrolepis Kotschy. Af valonea finnes ett stort antal handelssorter, härstammande från Smyrna, Grekland, Albanien o. s. v. De innehålla 20–35 proc. garfämne (rikast på garfämne äro fjällen, den s. k. drilo) och användas mest till garfning af sulläder och svartfärgning. Bablah är de ledade baljorna af flera Acacia-arter (se Bablah) och innehålla 11–16 proc. garfämne. Dividivi l. garfskidor äro de snäckformigt sammanrullade baljorna af Cæsalpinia coriaria Willd., ett i Central-Amerika, norra Syd-Amerika och Västindien växande träd, som odlas
äfven i Ostindien, och innehålla 30–50 proc. garfämne. Tari är de korta och breda, platta, olivbruna baljorna af Cæsalpinia digyna Rottl., inhemsk i främre Indien och malajiska arkipelagen, och innehåller omkr. 33 proc. garfämne. Algarobilla l. Algarovilla är baljorna af sydamerikanska leguminoser (Cæsalpinia brevifolia Benth., Pithecolobium parvifolium Benth., Prosopis). Myrobalaner äro de torkade, gula eller bruna stenfrukterna
af Terminalia-arter (fam. Combretaceæ), särskildt Terminalia Chebula Retz., ett i Ostindien växande träd, och innehålla 32–45
proc. garfämne. Man skiljer i handeln mellan två sorter: mindre l. Madras-myrobalaner och större l. Bombay-myrobalaner.

Sumak, ett af de viktigaste garfmedlen, är ett grönaktigt pulver af egendomlig lukt, som erhålles genom söndermalning af bladen och stjälkarna af flera Rhus-arter (fam. Anacardiaceæ) och Coriaria myrtifolia L. (provensalsk sumak). De bästa sorterna härstamma från Rhus coriaria L., andra sorter från Rhus cotinus L., tvenne i södra Europa och mindre Asien växande träd. Äfven amerikanska Rhus-arter lämna sumak. Den sämsta sorten erhålles af Coriaria myrtifolia L., en buske, inhemsk i Medelhafsområdet. S. k. svensk sumak utgöres af malna mjölonblad. Sumak, som innehåller 10–20 proc. garfämne, användes till garfning af finare lädersorter, t. ex. saffian, och till färgning i olika nyanser af svart, rödt, brunt och grönt.

Röd quebracho, quebracho colorado [kebra’tjå kålåradå], är den hårda kärnveden af två Schinopsis-arter, i Paraguay och Argentina växande träd af fam. Anacardiaceæ, som kommer i handeln i block eller raspad. Den innehåller ända till 20 proc. garfämne och har de senare åren erhållit vidsträckt användning till garfning af läder och fisknät i stället för ekbark o. d. Om ekbark se d. o. Af andra barkar af inhemska träd, som användas till garfning, märkas granbark, albark och pilbark. Pilbark användes hufvudsakligen i Ryssland. Ett stort antal andra träd lämna bark, som är användbar till garfning, af hvilka de följande äro viktigast. Hemlockbarken, som erhålles af den i Nord-Amerika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>