Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardelegen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
747 Garfning–Garhwāli ´ 748
växande hemlockgranen (Abies canadensis), är
ett af Nord-Amerikas viktigaste garfmedel och
exporteras i stor mängd till Europa, särskildt
i form af extrakt. Valdiviabark, som användes
till garfning af valdivialäder, härstammar från
i Chile växande Persea-arter (fam. Lauraceæ) och
innehåller 18-20 proc. garfämne. De australiska
Acacia-arterna, särskildt Acacia decurrens, lämna
en mycket värdefull garfvarbark, känd under namn
af Wattle 1. mimosabark, innehållande öfver 30
proc. garfämne. I Ostindien samlas mimosabark
af Acacia mollissima och Acacia arabica och
exporteras till Europa. För barkens skull odlas
Acacia-dLitei i stor utsträckning i Kalifornien
och Syd-Afrika (black-wattle). Mimosabarken,
som kommer i handeln i meterlånga stycken,
sönderhackad eller målen,blir sannolikt ett af
framtidens viktigaste garfmedel. Manglebarken,
af den vid alla tropiska länders kuster växande
Rhizophora Mangle och af andra mangroveträd,
är ännu rikare på garfämne än mimosabarken. -
Allra rikast på garfämne äro galläpplen (se
d. o.). som användas till framställning af
skrifbläck och tannin.
Ur flera af de ofvannämnda garfmedlen
beredas extrakt, men dessutom förekomma
flera garfmedel nästan uteslutande i
extraktform. Det mest bekanta af dessa är
katechu, sedan 1500-talet i Europa användt
till garfning af läder och väfnader (fisknät,
kanvas), till färgning af bomull och siden,
för att förhindra uppkomsten af pannsten och
i medicinen (se vidare Katechu). Gambir, som
i likhet med katechu består hufvudsakligen af
catechin, är det inkokade extraktet af de unga
stjälkarna och bladen af üncaria Gambir Roxb.,
en till fam. Rubiaceæ hörande klättrande buske,
inhemsk i södra Ostindien, där den äfven, i
synnerhet på Bintang, mycket odlas af kineser och
malajer. Gambir kommer i handeln i tärningsform,
är på utsidan brun, inuti gulaktig, af jordig
konsistens, lätt löslig i varmt vatten. Den
användes till samma ändamål som katechu, hvilken
den som handelsvara redan öfverflyglat. Kin
o (se d. o.), ett gemensamt namn för flera
olika extrakt, har samma användning som
katechu och gambir. Jfr Garfämnen.
G. L-m.
Garfning. 1. Den procedur, hvarigenom hudar
beredas till läder (se d. o.). - 2. Metall. Se
Garfva 1.
Garfskidor, tekn. Se Garfmedel.
Garfstål, metall., ett af flera, vanligen olika
hårda stycken sammanvälldt och efter utsmidning,
hopböjning eller vridning åter sammanvälldt
stål. Särskildt användes benämningen å garfvadt
brännstål. Jfr Damaskenerstål och Gar f va 1.
Garfsyra, kem. Se Galläpplegarfsyra.
Garfva. 1. (Ty. gärben, af garbe, kärfve,
knippa), metall., en operation, bestående
däruti, att flera järn- eller stålstänger
sammanläggas till ett paket, som utsattes för
vällvärme och efter fullbordad väll hopslås
och uträckes under en tung hammare i ändamål
att bilda en jämnare produkt. Metoden användes
i Sverige förr särskildt för förbättring af
brännstål (se d. o.). - 2. (Ty. gärben, af gar,
färdigberedd). Se Läder. C. A. D.*
Garfvarull, Kalkull l. Skafull, den ull,
som i garfverier afskafves från fårhudarna,
är vanligen ganska kort och genom den kemiska behand-
lingen tämligen sträf, men kan dock
spinnas och användas till gröfre väfnader.
G. A. W.
Garfågeln, zool. Se Alca, sp. 504.
Garf ämnen, kem., en klass af ännu ganska
ofullkomligt kända ämnen, hvilka äro allmänt
utbredda i växtriket, där de finnas lösta i
cellsaften eller i små vakuoler i cellernas
inre. Ibland äro de lokaliserade till
särskilda celler (garfämnesidioblaster),
t. ex. hos Musa och Saxifraga. Utmärkande för
dessa ämnen är, att de upptagas af läderhud,
som därigenom öfvergår till läder, hvarpå
garfning beror. Allmänna kännetecken på
garfämnen är vidare, att de ha kärf smak,
med järn-(ferri-)salter gifva gröna eller
blåsvarta fällningar samt fälla lim, alkaloider
och ägghviteämnen. I luften syrsättas de lätt
till röda och bruna, amorfa ämnen (flobafener),
som därför träffas i gammal bark och andra
såsom yngre garfämnesrika växtdelar. Garfämnen
förekomma rikligt i bark af ek, gran, pil,
bok o. s. v. och i många frukter, som på
grund häraf delvis vunnit teknisk betydelse,
t. ex. bablah (baljorna af Acacia-arter) och
dividivi (af Cæsalpinia coriaria), vidare i
bladen af Rhus coriaria (sumak) och te, i ved,
t. ex. Quebracho Colorado, och framför allt
i särskilda, genom insektstyng framkallade
galläpplen. (Se om dessa här uppräknade sorter
vidare Garfmedel.) - I kemiskt hänseende äro
garfämnena, såvidt man f. n. känner, aromatiska
fenolsyror (se Galläpplegarfsyra) eller
derivat däraf. Mycket vanliga äro anhydrider
af fenolsyror äfvensom garfsyreglukosider,
hvilka kallas g l u k o t a n-noider och
bl. a. träffas i kafiebönan, kinabark, tobak.
P. T. C. (H. E.)
Gargāno (lat. Gargānus), berggrupp uti italienska
prov. Foggia, bildar en i Adriatiska hafvet
utskjutande halfö, n. om Manfredoniaviken. -
Gruppen, som består af kalksten, är genom
Apuliska slätten skild från Apenninerna och
var fordom en ö, som genom landets höjning
växt ihop med fastlandet till en halfö, kallad
"sporren på den italienska stöfveln". Högsta
toppen är Monte Calvo (1,055 m.).
(J. F. N.)
Gargantua. Se Rabelais.
Gargānus. Se Gargano.
Gargarisma (af grek. gargari′zein, skölja
munnen), med. Se Gurgelvatten.
Gargiulo [ga′rdjolå], D. Se Spadaro.
Garhwal, Garwhal [gaə-ωā′l]. 1. Distrikt i
divisionen Kumaun i brittiska Indien, Förenade
provinserna Agra och Audh. 14,579 kvkm. 429,892
inv. (1901), nästan uteslutande hinduer. Landet
ligger i mellersta Himalaya och är nästan h. o. h.
uppfylldt af bergskedjor med bl. a. topparna
Nanda Dewi (7,810 m.), Kamet (7,750 m.) och
Badrinath (6,980 m.). Passen Mana (5,450 m.)
och Niti (5,.050 m.) föra öfver till Tibet. Både
Ganges och Jumna ha sina källor i G. Dess
hufvudprodukter äro te samt ris och hvete. Landet eröfrades
1815 från Nepal. Dess hufvudstad är Pauri,
men största staden är Srinagar. – 2. Brittisk
vasallstat, efter hufvudstaden äfven kallad Tehri,
v. om ofvannämnda distrikt. 10,826 kvkm. 268,885
inv. (1901), nästan uteslutande hinduer. Inom
densamma ligger Jumnotri (6,326 m.).
(J. F. N.)
Garhwālī, språkv., ett språk, som talas i
Garhwal. Det talas på ett område, som ligger mellan
Sutlej (Simla) och Ganges’ källflod Bhagirathī och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
