Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 531-532 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gabelentz ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

affärer vid det s. k. "Kieler omslag", lämnade
honom städse lån och hade stort inflytande
trots sin ringa ställning. När Karl X 1658 ånyo
började krig, begaf sig G. af egen drift från

Hamburg till Holland och arbetade med ifver
för den holländska flottans afsändande samt
följde själf med densamma till Köpenhamn. Under
1660 års riksdag var han konungens förtrogna
ombud i underhandlingarna med biskop Svane och
borgmästaren Nansen samt spelade därigenom
en viktig roll vid enväldets införande. Till
lön därför blef han (s. å.) räntmästare samt
assessor i Statskollegiet och Höjesteret. Han
begagnades bl. a. 1661 till underhandlingar med
K. Ulfeldt och Kaj Lykke, hvilka han aftvang
stora penningböter. 1664 upphöjdes han i adligt
stånd samt blef geheimeråd och ståthållare i
Köpenhamn. Under Fredrik III:s återstående
regeringstid utöfvade G. stort inflytande
och bragte ordning i Danmarks förstörda
finanser. 1670 var han ministrarnas ordförande
inför den unge konung Kristian V, hvilket visar,
att han ansågs som den förnämste ministern. Kort
därefter fick han emellertid afsked. G. var en
klok och driftig, men sträng och föga omtyckt
man. – Hans son Frederik G. dog 1708 som vice
ståthållare i Norge. Dennes son Kristian Karl G.,
f. 1679, d. 1748, deltog som kommendörkapten
i träffningen i Kjögebukt (1710) och som
schoutbynacht i slaget vid Femern (1715). (Se
därom Kolberger heide.) Till belöning för sin
seger där blef G. viceamiral. 1716 var han chef i
Kattegatt, och 1717–25 tjänstgjorde han, med stor
duglighet, som danska flottans öfversekreterare,
men skildes från denna befattning på grund däraf,
att han enligt konungens vilja, men utan de öfrige
ministrarnas vetskap hade fört vissa hemliga
diplomatiska underhandlingar. 1725 blef han
stiftsamtman i Ribe och 1731 geheimeråd.
Med hans sonson, geheimerådet Kristian Karl G.,
utdog släkten 1800.

^{E. Ebg.}

Gabelentz. 1. Hans Conon von der G., tysk
språkforskare, f. 1807 i Altenburg, d. 1874
på sitt gods Lemnitz, studerade i Leipzig och
Göttingen juridik och orientaliska språk och blef
1831 kammar- och regeringsråd i Altenburg. 1848
var han medlem af Vorparlamentet i Frankfurt och
1848–49 ministerpresident i Altenburg. 1850
var han medlem af Erfurtparlamentet och
1851–70 president i hertigdömet Altenburgs
ständerförsamling. – G. var en af grundläggarna
af "Zeitschrift für die kunde des Morgenlandes",
där han offentliggjorde uppsatser öfver
Mongoliet. Tillsammans med J. Löbe utgaf han
(1843–46) en ny kritisk upplaga af Wulfilas
gotiska bibelöfversättning jämte grammatik,
ordbok och latinsk öfv. Sedan vände han sig
till språken af den finska stammen och var den
förste i Tyskland, som bearbetade dessa efter
rationella grundsatser. Därjämte utgaf han flera
arbeten öfver mandschuspråket. Förut obearbetade
språk behandlade han i
Beiträge zur sprachenkunde (1852),
som innehåller

grammatikor öfver dajak-, dakota- och kiririspråken,
samt i uppsatser i "Zeitschrift der deutschen
morgenländischen gesellschaft" öfver suaheliernas,
samojedernas, hazarernas, aimakernas etc. språk.
Hans viktigaste filologiska arbete är
Die melanesischen sprachen (1860–73),
i hvilket han behandlar flera af de i Oceanien
talade språken. Af allmänt grammatiskt innehåll är
Über das passivum (1860).

2. Hans Georg Conon von der G., den föregåendes
son, tysk språkforskare, f. 1840 i Poschwitz,
Sachsen-Altenburg, d. 1893 i Berlin, studerade
liksom, fadern rättsvetenskap, men drogs liksom
denne öfver till språkvetenskapen. 1878 vardt
han e. o. professor i östasiatiska språk i
Leipzig, men flyttade 1889 till Berlin som
professor i östasiatiska språk och allmän
språkvetenskap. Grundlig kännare af ett stort
antal språk, sysslade G. väsentligen med
kinesiska, japanska och mandschuspråken,
utgaf det kinesiska metafysiska arbetet
"Thai-Khi-Thu" (1876), med öfv.,
Chinesische grammatik (1881),
Confucius und seine lehre (1888),
Die sprachwissenschaft (1891; 2:a uppl. 1901) m. fl.
arbeten, af hvilka en stor del offentliggjordes
som bidrag till "Zeitschrift der deutschen
morgenländischen gesellschaft" och "Zeitschrift
für völkerpsychologie und sprachwissenschaft".

Gabelle [gabä’l], fr. (provens. gabela, måhända
af arab. kabala, skatt), skatt, särskildt den
under den gamla franska monarkiens tid förekommande,
tryckande och förhatliga saltskatten, som upphäfdes
under revolutionen 1 dec. 1790.

Gabelli. Aristide, italiensk filosof och
pedagog, f. 1830 i Venezia, d. 1891, var en af de
främste representanterna i Italien för den moderna
positivismen och betraktades som en af de förnämste
befordrarna af folkundervisningen. Bland hans skrifter,
som utmärkas såväl af originella tankar som genom
den enkelhet och klarhet, hvarmed G. förstår behandla
äfven invecklade problem, kan särskildt nämnas
L’uomo e le scienze morali (1869).

^S–e.

Gabellotto (it., "förpaktare"), speciellt på
Sicilien namn på det slag af storarrendatorer,
som är för denna ös sociala förhållanden
typiskt. De verklige jordegarna bruka så godt
som aldrig själfva eller direkt för egen räkning
jorden, utan utarrendera den åt gabellotti,
vanligen på kort tid (högst sex år). Vare sig
dessa arrendatorer i sin ordning förpakta jorden
åt mindre arrendatorer eller drifva jordbruket
själfva, ligger det i deras intresse att så långt
som möjligt utsuga jorden och jordbruksarbetarna,
så mycket mer som gabellotton har att betala icke
blott den dryga arrendesumman, utan äfven alla på
jorden hvilande grundskatter och öfriga onera. De
bedröfliga sociala förhållandena på Sicilien
ha i icke obetydlig grad sin grund i detta
gabellottosystem.

^{V. Lm.}

Gabellus, flod. Se Secchia.

Gabelsberger, Franz Xaver, tysk uppfinnare
på stenografiens område, f. 9 febr. 1789 i München,
d. där 4 jan. 1849, blef 1809 skrifvare
vid Generaladministration der stiftungen und
kommunen, 1810 kanslist vid förvaltningen
af Isarkretsen och 1823 geheimekanslist
och sekreterare i inrikesministeriet. Redan
tidigt egnade han sig åt kalligrafi, litografi,
kryptografi och dechiffreringskonst samt började
1817 utarbeta ett nytt stenografiskt system,
hvilket han 1819, såsom stenograf vid bajerska
landtdagen, hade tillfälle att tillämpa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>