Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 533-534 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gabelentz ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

G. bildade 1831 med sina elever en stenografbyrå
vid landtdagen. 1834 offentliggjorde han sin
uppfinning i den utmärkta läroboken
Anleitung zur deutschen redezeichenkunst oder stenographie (2:a uppl. 1850; nyutgifven 1900).
Detta arbete följdes af

Stenographische lesebibliothek (1838) och
Neue vervollkomnungen in der deutschen redezeichenkunst (1843; ny uppl. 1849). –
G:s system var banbrytande genom sin originalitet.
I motsats till de föregående, vertikala och
geometriska systemen bildade han sitt alfabet
af den vanliga skrifstilens grundformer. Han
uppmärksammade därvid sinnrikt dels sättet för
språkljudens frambringande, dels de olika ljudens
frekvens i det språkliga uttrycket och deras
förening till sammansatta ljud, dels skrifvandets
mekanism. Hans system öfversattes till de flesta
europeiska språk och har förblifvit det rådande
i Tyskland, där det företrädes af mer än 1,800
föreningar och mångenstädes är valfritt ämne
i läroverken. En staty öfver G. (modellerad
af S. Eberle) restes 1890 i München, och ett
G.-museum inrättades där 1902. Biografier
öfver honom skrefvos af Gerber (1868; ny
uppl. 1886), Alteneder (1902) m. fl. Om hans
systems egenskaper och utbredning (bl. a. äfven
i Sverige) se vidare Stenografi.

^{E. F–t.}

Gabès (Cabès), hufvudort i prov. Arad i
Tunisien, vid Gabesviken (Lilla Syrten), utgör
en oas, som upptages af orterna El-Mensel
(3,500 inv.) och Dsjara (4,000 inv.) jämte
några byar, bl. a. Tacape, som i 5:e och
6:e årh. var biskopssäte; tillsammans har
G. 12,600 inv. (1906), däraf 600 fransmän
och 3,000 judar. Säte för en guvernör och
fransk besättning. Dålig redd, men dock
stor utförsel af esparto, ull, dadlar, olja,
spannmål, hudar. I närheten låg det feniciska
och romerska Tacape, med ruiner af romerska
bad. – Landtungan vid G., 25 km. bred och 54
m. hög, skiljer hafvet från Sjott el-Fedjedj,
den östligaste armen af Sjott el-Djerid.

^{J. F. N.}

Gabesviken. Se Syrtenvikarna.

Gabii, fornlatinsk stad, belägen i Latium, emellan
Rom och Præneste. Den var i början rik och mäktig, men
förföll snart och omtalas af Horatius såsom öde. Ruiner
däraf finnas vid Castiglione. I nejden lågo rika stenbrott.

^{R. Tdh.}

Gabinius, namn på en fornromersk släkt. Mest
bekant är Aulus Gabinius, hvilken
67 f. Kr. såsom folktribun genomdref, att
Pompejus, hvars trogne medhjälpare han mest
var, fick högsta befälet i sjöröfvarkriget. 58
f. Kr. var han konsul och sedan under tre år
ståthållare i Syrien, hvarunder han undertryckte
uppror i Judéen. Återkommen till Rom, blef
han anklagad för utpressningar och måste gå
i landsflykt. Återkallad 49 f. Kr., blef han
ståthållare i Illyrien, där han 47 f. Kr. dog
i Salonae. Gabinius var slösaktig och till
följd däraf sniken efter penningar, men en
duglig krigare.

^{R. Tdh.}

Gabion [-biå’], fr., skanskorg. – Gabion farci
(af fr. farcir, fylla, fullproppa). Se Skanskorg.

Gabirol. Se Salomon Gabirol.

Gablenz, Karl Wilhelm Ludwig, friherre von,
österrikisk general, f. 1814 i Jena, d. (genom
själfmord) 1874, blef först officer i sachsisk
tjänst och ingick 1833 i österrikiska armén,
deltog under 1848 års krig uti Italien i en
mängd drabbningar och utnämndes efter slaget
vid Custozza till major. Såsom stabschef
vid Schlicks armékår utvecklade han stor
verksamhet under kriget i Ungern 1848–49. Under
de närmast följande åren användes han mest
i diplomatiska värf, men deltog i 1859 års
italienska fälttåg och ställdes 1864 i spetsen
för den österrikiska armékår, som deltog i
kriget mot Danmark. Efter fördraget i Gastein
1865 blef han ståthållare i det af Österrike
förvaltade Holstein, där han utmärkte sig
genom mildhet och tillmötesgående. Vid
fredsbrottet 1866 utrymde han Holstein
och trädde i spetsen för 10:e armékåren,
med hvilken han vann slaget vid Trautenau
(27 juni), österrikarnas enda seger under hela
fälttåget. 1871 tog han afsked ur krigstjänsten.

^{C. O. N.}

Gabler, Georg Andreas, tysk filosof, f. 1786,
d. 1853, blef 1835 Hegels efterträdare såsom professor i
filosofi vid Berlins universitet och är en af de förnämste
representanterna för den s. k. hegelska högern. Hans
Lehrbuch der philosophischen propädeutik (1827)
utkom 1901 i 2:a uppl.

^S–e.

Gablonz (tjech. Jablonec), stad i nordöstra
Böhmen, 495 m. ö. h., vid Lausitzer
Neisse. 21,091 inv. (1900; tyskar). Fackskolor
för gördelmakare, bronsarbetare och glasslipare;
handelsskola, realgymnasium. Stor fabrikation
af glas- och bronsvaror, såsom pärlor,
knappar, broscher, brefpressar, imiterade
ädelstenar samt af gördelmakeriarbeten. Värdet
af årligen exporterade sådana varor
stiger till 20–30 mill. österr. kr., och
12,000 personer äro sysselsatta i dessa
industrier. Äfven bomulls- och ylleindustri samt
tillverkning af celluloidvaror och maskiner.

^{J. F. N.}

Gabon [gabå-], fr. Se Gabun.

Gaboon [gabo’n], eng. Se Gabun.

Gaboriau [-båriå], Émile, fransk
romanförfattare, f. 1835, d. 1873 i Paris,
gjorde lycka med humoristiska skildringar
(Le 13:e hussards, 1861, 15:e uppl. 1865;
Les gens de bureau, 1862, m. fl.)
och spännande kriminalromaner, bl. a.
Monsieur Lecoq (1869; "Herr Lecoq", s. å.; ny uppl. "Monsieur Lecoq", 1902),
La corde au cou (1873; "Med repet om halsen", 1874) och
L’argent des autres (utg. 1874; "Andras pengar", 1877).
Ett tiotal af hans arbeten är öfversatt till svenska.

Gabras (grek. Γαβρας), bysantinskt tillnamn
från paleologtiden, särskildt kändt genom de
två fränderna Johannes och Mikael, hvilka
stodo i liflig förbindelse med de främsta
personligheterna i 1300-talets bysantinska
kulturvärld, och af hvilka den senare efterlämnat
en vidlyftig, i en veneziansk handskrift bevarad
brefsamling.

^{V. Lm.}

Gabriel (hebr., "Guds man"), en af de fyra
s. k. ärkeänglarna, omtalas af Daniel (8: 16; 9: 21)
som uttydare af dennes syner och af Lukas
(1: 19, 26) som förkunnare af Johannes’ och
Kristi födelse.

Gabrieli, italienska tonsättare. 1. Andrea G.,
f. omkr. 1510 i Venezia, d. där 1586, var lärjunge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>