Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 197-198 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fångdamm ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

taga årsafgifter af sina
ledamöter. Fångvårdssällskapen ha
erhållit ökad betydelse genom införandet i
lagstiftningen af villkorlig frigifning, i det
att framgången af detta institut h. o. h. är
beroende på möjligheten för den villkorligt
frigifne att erhålla arbetsanställning under
en god och förstående ledning. Anskaffandet
häraf bör för fångvårdssällskapen
vara en hufvuduppgift. Den allvarligare
uppmärksamhet, som numera börjar egnas de yngre
brottslingarna, hänvisar fångvårdssällskapen
äfven till särskilda ansträngningar för
dessas återupprättande. Gifvetvis riktas
sällskapens understödjande verksamhet
uteslutande på sådana personer, som under
fångenskapen ingifvit grundade förhoppningar
om framtida välförhållande. Uppmuntran till
emigration eller lämnande af bidrag för
flyttning ur landet ingår ej i de svenska
fångvårdssällskapens ändamål, hvilket däremot
är fallet annorstädes, såsom i England. Under
1904 hade fångvårdssällskapen såsom skyddslingar
understödt 131 män och 38 kvinnor, af hvilka
61 män och 26 kvinnor fått vård, tjänst eller
arbetstillfälle. Centralföreningen hade
samtidigt under året omhändertagit 33 nya
skyddslingar samt tillfälligt understödt 85 män
och 22 kvinnor. Under de sista tio åren hade
föreningen lämnat sin hjälp åt sammanlagdt
1,351 män och 443 kvinnor. Sedan 1870 har i
Finland verkat Fängelseföreningen, äfven genom
underafdelningar i åtskilliga städer, särskildt
i sådana, där större straffanstalter finnas. I
Danmark bildades 1843 Köpenhamns fængselselskab,
och därefter ha vid de större straffanstalterna
uppstått liknande understödsföreningar. Äfven
i Norge gifvas understödsföreningar i de större
städerna, såsom Kristiania, Trondhjem och Bergen.
V. A-t.

Fångvårdsvetenskap (fr. science
pénitentiaire). Se Fängelsesystem.

Fånighet kallas i allmänhet de former af
andlig abnormitet, hvilka karakteriseras
genom större eller mindre grad af slöhet hos
själsförmögenheterna. Rättast använder man dock
detta ord, då slöheten är medfödd (idioti,
se d. o.); utgör slöheten slutstadiet af en
sinnessjukdom, är termen blödsinthet
att föredraga framför beteckningen fånighet.
G-s.

Fånö (Fånöö), säteri i Lots socken, Trögds
härad, Uppsala län, vid Mälarens vik Norra Björk-


Fånö slott.

fjärden, utgör med underlydande inom Lots,
Villberga och Hacksta socknar ett gods af 30,83
mtl. Taxeringsvärde 598.500 kr. (1906). Under
medeltiden tillhörde F. en släkt, som i vapnet
förde ett dubbelkors emellan en halfmåne och
ett hjorthorn och som efter godset kallas
Fånösläkten. På F. föddes 16 juni 1583 Axel
Oxenstierna, i ett hus, beläget strax s. om
det nuv. slottet, hvilket hus kvarstod för
75 år sedan och var en liten kvadratisk, två
våningar hög byggnad, uppförd af timmer med
brutet spåntak. På platsen för detsamma lät
Hugo Tamm resa en minnesvård, som aftäcktes 28
sept. 1889. Axel Oxenstierna ärfde godset efter
sitt syskonbarn fru Anna Ribbing (d. 1630). Sedan
gick godset som arf genom flera släkter (Horn,
Krus, Sparre, Adlerfelt, Rålamb), köptes 1839
af frih. P. A. Tamm och eges f. n. (1908) af
arfvingarna till hans sonson brukspatron Hugo
Tamm (d. 4 okt. 1907), som 1873-76 uppförde
ett med torn prydt slott (se fig.), i hvilket
förvaras bl. a. en utmärkt tafvelsamling.
B- s-*

Får, zool. Se Fårskötsel och
Fårsläktet.

Fårafvel. Se Får och Fårskötsel.

Fårbäcksheden, kronopark i Malå socken
(Norsjö revir), Västerbottens län, afsatt
af öfverloppsmark (Malå n:r 6) genom K. M:ts
befallningshafvandes utslag 10 dec. 1887.
Kammarkollegium fastställde namnet 13 okt. 1891.
Areal 877 har. G. Sch.

Fårböte, nord. myt. Se Farbaute.

Fårdala, gods i Åsle socken,
Skaraborgs län, utgör, tillsammans med
underlydande i Åsle, Tiarps, Hvarfs, Högstena
och Ljunghems socknar, ett fideikommiss af
7 1/8 mtl, med frälseräntor, taxeradt till
149,900 kr. (1906). F. gjordes 1788 till
fideikommiss af fältmarskalken Per Scheffer
och innehafves f. n. (1908) af f. d. kaptenen
K. M. P. Scheffer.

Fåremåned (Faaremaaned). Se April.

Fårhufvud, veter., en
hufvudform hos hästen, som utmärkes därigenom,
att pannan är något hvälfd, då den däremot
vid den vanliga hufvudformen bör vara plan;
fårhufvud förekommer normalt hos föl,
men kvarstår någon gång, äfven sedan hästen
är utvuxen. E. T. N.

Fårhund. Se Hunden.

Fårhus (stundom Fålla). Får böra för sitt
välbefinnande och för ullens bibehållande i
bästa skick inhysas i hus, där luften är sval
och ren. Då dessa fordringar ej kunna uppfyllas i
ladugård, stall eller svinhus, bör fårhuset vara
skildt från dessa och väl ventileradt. Fåren
böra gå fritt, och fårhuset behöfver därför
ingen annan inredning än foderhäckar, men bör
genom dessa och därutöfver erforderliga grindar
eller stegar indelas i olika afdelningar för
sådana djur, gumsar, modertackor, gödfår m. fl.,
som böra hållas af skilda. Taket bör klädas
med tät underpanel, så att hösmål från skullen
ej må nedfalla och fastna i ullen. Rikligt
halmströ bör användas, så att djuren få torrt
och rent läger, ehuru gödseln får kvarligga
under dem hela vintern. För hvarje får bör
finnas l m. utrymme vid foderhäcken och efter
djurens storlek 1,5-2 kvadratmeter golfyta.
H. J. Dft.

Fårkoppor (Variolæ ovinæ), veter., är en med
feber och hudutslag förenad smittsam sjukdom hos
får, som i regel uppträder som farsot. Sjukdomen
förekommer ej f. n. i vårt land, men har uppträdt
här några få gånger och då medfört betydande för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>