Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fångdamm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Fångvårdsstaten-Fångvårdssällskap
jämväl att ordna den internationella
fångvårdsstatistiken. Sverige har under
senare år, intill 1906, icke haft någon
delegerad i kommissionen utsedd, men inträdde
1907 ånyo däri. Den tredje internationella
fångvårdskongressen sammanträdde i Kom 1885, där
25 stater voro officiellt representerade. En
storartad utställning af fångarbeten var
där anordnad, sedan Stockholmskongressen
i anspråkslösare skala därmed gjort ett
försök. Ännu större utställning var förenad
med den fjärde kongressen i Petersburg 1890,
vid hvilken officiella representanter från 26
stater voro närvarande. Den femte kongressen,
i Paris 1895, bevistades af officiella
delegerade från 24 stater, den sjätte, i
Bruxelles 1900, af 29 staters delegerade och
den sjunde, i Budapest 1905, af sådana från 28
stater. Nästa kongress är utsatt att ega rum
i Washington 1910. Vid alla hittills hållna
internationella fångvårdskongresser har Sverige
varit representeradt af officiella ombud. Såsom
generalsekreterare har städse fungerat
schweizaren d :r G u i 11 a u m e, hvilken inlagt
en synnerligt stor förtjänst härutinnan. Genom
kongressernas arbeten ha de flesta af de
penitentiära frågor, som under senare årtionden
uppstått, fått sin utredning såväl ur teoretisk
som praktisk synpunkt samt i väsentlig grad
drifvits framåt till sin lösning. De tryckta
redogörelserna för kongressernas förhandlingar
utgöra de viktigaste källorna för studiet
af alla hithörande ämnen. Ehuru Sverige i
afseende å fängelsesystemet hunnit framför
andra länder, vid sidan af Belgien, i det att
cellsystemet här genomförts i en utsträckning,
som på andra håll allmänt efter-sträfvas, men
af kostnadsskäl icke kunnat uppnås, eger vårt
land likväl åtskilligt att inhämta af dessa
kongresser. Impulserna till "villkorlig dom" och
till "villkorlig frigifning", hvilka institut
först nu i vår lagstiftning införts, ha till
stor del utgått från kongresserna. Ordnandet af
särskilda anstalter för sinnessjuka fångar, för
brottslingar, som äro alkoholister eller genom
degeneration förstörda, behandlingen af unga
förbrytare, upprättandet af observationsanstalter
för dem m. m. dylikt äro frågor, som nu
äro föremål för kongressernas åtgöranden.
V. A-t.
Fångvårdsstaten, sammanfattningen af den vid
rikets fängelser och tvångsarbetsanstalter
anställda personalen af tjänstemän och betjänte,
består af direktörer, bevakningsbefälhafvare,
kamrerare, predikanter, läkare och lärare samt
fanjunkare, underofficerare, vaktmästare,
vaktfruar, vaktkonstaplar, vaktkvinnor och
kokerskor. Förslag är väckt om utbytande af
dessa benämningar, såvidt de ha militärt
ursprung, mot andra. Tjänstemännens antal
utgjorde vid 1906 års utgång omkr. 150 samt
den öfriga personalens 648. Instruktioner äro
utfärdade af K. M :t för ämbets- och tjänstemän
vid rikets straff- och arbetsfängelser (de
centrala fångvårdsanstalterna) 11 dec. 1860,
för läns- och kronocellfängelsernas
tjänste- och bevakningspersonal 28 maj
1867 samt för fängelsepredikanterna 3 juni
1846. Fångvårdsstyrelsen har dessutom utfärdat
instruktioner för de särskilda centralanstalterna
under olika år samt för tjänstemännen vid
läns- och kronocellfängelserna 9 april 1869.
V. A-t.
Fångvårdsstyrelsen. Se Fångvård.
Fångvårdssällskap, föreningar med uppgift
att
bistå frigifna fångar. Då fängelseväsendet
i början af 1800-talet blef föremål för
allvarligare omtanke, måste uppmärksamheten
i främsta rummet riktas på fängelsernas
och straffens ombildning. Sedan der* nya
organisationen hunnit allmännare genomföras-och
arbetet till fångarnas lyftande ur brottets
förnedring gifvit en klar uppfattning om
svårigheten för den, som härigenom kommit till
goda uppsåt,, att efter utträdet i friheten
fullfölja dessa uppsåt i trots af mötande
bekymmer och dåliga kamraters lockelser,
fann man snart, att det nya fängelsesystemet
för att bära frukt måste kompletteras genom
understödjande af de frigifne. För sådant
ändamål bildades i de flesta länder s. k. p a
t r o n a g e- 1. skyddsföreningar. Äfven i
Sverige kommo sådana till stånd i allmänhet
under benämningen fångvårdssällskap. Dessa
föreningar, som tillkommit på initiativ af
landshöfdingarna, länsfängelsedirektörerna
och andra intresserade, begränsa merendels
sin verksamhet till fångar, hemmahörande i
det län, där föreningen är grundad. Numera
finnasskydds- 1. fångvårdsföreningar i 22 af
rikets länsresidensstäder äfvensom i staden
Norrköping och vid tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö. Endast i Älfsborgs och Skaraborgs
län saknas dylika föreningar. De-frigifne,
för hvilka sällskapen mera varaktigt sörja,
upptagas såsom deras skyddslingar. Åt dem
anskaffas arbete i en eller annan form,
kläder, verktyg-m. m.; och sällskapet följer
dem allt fortfarande med stödjande hand. Andra
erhålla mera tillfällig hjälp vid tillstötande
svårigheter. Vid sidan af dessa sällskap verka
å flera orter särskilda skyddshem för frigifna
kvinnor. Så i Stockholm "Drottningensskyddshem"
(grundadt 1860), i Göteborg "Hemmet på Waterloo"
och "Göteborgs kvinnohem" och i Norrköping
föreningen "Eäddande händer". Andra anstalter
ha till uppgift att lämna arbetslösa tillfällig
bostad, föda och kläder äfvensom moraliskt
stöd, mot skyldighet för den frigifne att
såga och hugga ved etc. Hit höra Stockholms
stadsmissions-arbetshem, Hemmet vid Hornsgatan
m. fl. I de större städerna gifva där inrättade
platsanskaffnings-byråer god hjälp. I den
mån omnämnda verksamhet till understödjande
af frigifna fångar började utvidgas och vinna
fasthet, befanns det vara af vikt att bereda
en centralpunkt för arbetets sammanhållande,,
och sålunda bildades 1879 i hufvudstaden
Centralföreningen till stöd för frigifne. Denna,
hvars medlemmar bestå af Fångvårdsstyrelsens
chef och ledamöter samt tjänstemännen vid
fångvårdsanstalterna i Stockholm, har till
hufvud-uppgift att genom samarbete med de lokala
fångvårdssällskapen understödja dem i deras
verksamhet, men söker äfven omedelbart arbeta
i deras syfte genom att lämna materiell hjälp
och moraliskt stöd åt frigifna, som därtill
förordas. I samband med en platsanskaffningsbyrå
i hufvudstaden verkar föreningen i ganska stor
utsträckning för beredande af anställning åt
de frigifne. Centralföreningen har ekonomiskt
hufvudsakligen att bygga på de vid fängelserna
genom influtna andelar af fångarnas arbetsinkomst
m. m. bildade s. k. besparingskassor, hvilkas
afkastning skall användas till understödjande*
af fångar, som förhållit sig väl m. m. Dessa
kassor uppgå sammanlagdt till omkr. 385,000
kr. Centralföreningen har till sitt förfogande
äfven egna fonder, liksom öfriga sällskap,
hvilka tillika upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
