Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankrike - Frankitörer. Se Francs-tireurs - Frans, konungar af Bägge Sicilierna, F. I - Frans, konungar af Bägge Sicilierna, F. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyskland upprätthållandet af den "öppna dörrens politik"
i Marokko. Ministären Rouviers kinkigaste uppgift var
genomförandet af separationslagen. I början af 1906
förekommo såväl i Paris som i landsorten oroligheter
vid upprättandet af inventarier öfver kyrkornas
egendom, och den klerikala upphetsningen fann näring i
påfvens oförsonliga uppträdande. På åtskilliga platser
kom det till strid mellan trupperna och folket,
och detta skaffade ministären ett misstroendevotum,
som föranledde dess afgång (7 mars) midt under
Algeciraskonferensen. Sarrien blef ministerpresident,
men själen i regeringen var inrikesministern
Clémenceau. Kort förut (18 febr.) hade Clément
Armand Falliéres tillträdt posten som
republikens president efter Loubet, hvars mandat
utgått. Regeringen uppträdde nu något hofsammare i
kyrkofrågan, men den forna kyrkopolitiken fortsattes
med stöd af en stark radikal majoritet, som talrikt
ökats genom nyvalen till deputeradekammaren (6 och
20 maj). En del af den franska hierarkien ville genom
upprättande af "kultföreningar" trygga katolicismens
fortvaro, men sedan Pius X i en encyklika (10
aug.) förbjudit dylika såsom stridande mot den
kanoniska rätten, försvann hvarje möjlighet till
en öfverenskommelse mellan kurian och regeringen,
så mycket mer som Clémenceau (23 okt.) efterträdde
den moderatare Sarrien som ministerpresident. När
separationslagen skulle träda i kraft (11 dec.),
gick regeringen därför fram utan misskund. Den förre
nuntiens sekreterare Montagnini utvisades, hans
papper beslagtogos, biskopar och seminarier måste
utrymma sina staten tillhöriga byggnader, och en lag
genomdrefs, som öfverlämnade alla kyrkogods åt stat
och kommun. Den stora grufolyckan i Courrières (10
mars), där omkr. 1,100 arbetare omkommo, förorsakade
i mars och april en stor grufarbetarstrejk i
de norra koldistrikten, hvarvid militären måste
ingripa. Härigenom riktades regeringens omsorg mera
åt de sociala frågorna, och för deras handhafvande
inrättades ett arbetsministerium, hvars förste
innehafvare blef socialisten Viviani.
Året 1907 började med förnyade slitningar mellan
kyrkan och staten, som häftigt angreps i en ny
påflig encyklika (6 jan.). De härigenom förmörkade
utsikterna att ernå en dräglig "modus vivendi"
för katolska kyrkan i F. förbättrades emellertid
under årets lopp genom dåv. kultusministern Briands
hofsamma tillämpning af separationslagen, hvarigenom
svårare kriser undvikits. Åtskillig sensation
väcktes genom en Paristidnings afslöjande af vissa
delar af Montagninis papper, och en parlamentarisk
kommission nedsattes för att undersöka lämpligheten
af deras publicerande. Regeringen har f. ö. icke
kunnat genomföra några större reformer. Det af
finansministern Caillaux i början af året framlagda
förslaget till inkomstskatt, som länge stått på
dagordningen, mottogs inom alla kretsar tämligen
kyligt och uppsköts tills vidare. Däremot har
regeringen med ovanlig kraft ingripit mot hvarjehanda
oroselement, i synnerhet den från socialisterna
utgångna antimilitaristiska agitationen inom här
och flotta. I slutet af maj uppstod i södra F. en
egenartad rörelse, den s. k. "vinodlarkrisen",
föranledd å ena sidan af en öfverproduktion af sämre
vinsorter och å den andra af illojal konkurrens från
vinförfalskare. Man kräfde regeringens ingripande
till förekommande
af förfalskningar och däraf förorsakad mindre
afsättning af rena drufviner samt hotade med
skattevägran, tills denna begäran uppfyllts. En i
detta syfte skyndsamt antagen lag förmådde ej lugna
stämningen, utan svåra oroligheter utbröto i Narbonne,
Montpellier, Perpignan, m. fl. ställen, så att en
ansenlig militärstyrka måste utkommenderas. Några af
agitationsledarna häktades, och hela rörelsen dog
småningom bort i juli. I utrikespolitiskt afseende
märkas afslutandet af en traktat mellan Japan och
F. om upprätthållande af "status quo" i Öst-Asien
(10 juni), där de franska besittningarna sålunda
vunno en viss garanti mot japanska annexionsplaner,
och framför allt stridigheterna i Marokko. Där hade
i Marakesh en fransk läkare Mauchamp brutalt mördats
af en fanatisk folkhop (19 mars), och för att skaffa
sig gehör hos sultanen lät franska regeringen besätta
staden Udjda vid gränsen af Algeriet, hvilken skulle
hållas besatt, tills F. fått fullständig satisfaktion
för mordet på Mauchamp och en rad andra anledningar
till missnöje undanröjts. De kringboende krigiska
stammarna skaffade emellertid under årens lopp
fransmännen full sysselsättning där. I slutet af
juli blefvo i Casablanca åtskilliga européer, mest
fransmän, mördade af pöbeln, hvilket föranledde en
fransk kryssare att landsätta trupper och bombardera
staden. Sedan detta framkallat förnyade allvarsamma
oroligheter bland den infödda befolkningen, sände
franska regeringen dit general Drude, sedermera ersatt
af general d’Amade, med en expedition på 3,000 man,
och denna fick utkämpa många hårdnackade strider
med den kringboende krigiska befolkningen. F:s
deltagande i de marokkanska oroligheterna har redan
kostat landet ansenliga summor utan att synas medföra
några direkta fördelar, så mycket mindre som den
inbördes rivaliteten mellan F. och Tyskland där
synes utgöra ett allvarligt hinder för införande
af ordnade förhållanden, hvilket äfven afsevärdt
förhindrats genom tronstrider i landet. F. ö. har den
fransk-engelska "ententen" vuxit sig allt fastare
in i folkmedvetandet och stärkts genom ömsesidiga
besök i de resp. hufvudstäderna af representanter
för skilda korporationer.
Litt.: Daniel (pseud. för d’A. Lebon), "L’année
politique" (sedan 1874 årl.), Zevort, "Histoire
de la 3:me république" (1896 ff.), Hanotaux, "La
France contemporaine" (hittills I-III, 1900-06,
omfattande tiden t. o. m. 16 maj 1877), Bodley,
"France" (2 bd, 1898; flera uppl.), Vandam, "Men and
manners of the third republic" (1904), och R. Millet,
"Politique extérieure, 1898-1905" (1905).
Litt. för hela F:s historia eller större delar däraf:
Monod, "Bibliographie de l’histoire de France"
(1888), Lavisse, "Histoire de France" (hittills 13
bd, 1901-07), samt Lavisse och Rambaud, "Histoire
générale du IV:me siècle à nos jours" (12 bd,
1893-1907), med en mängd bibliografiska uppgifter.
E. A-t.
Franktirörer. Se Francs-tireurs.
Frans (it. Francesco), konungar af Bägge Sicilierna.
1. F. I, son till konung Ferdinand I och Karolina af
Österrike, f. 20 aug. 1777, d. 8 nov. 1830, hyllade i
sin ungdom konstitutionella idéer och stadfäste 1813,
då han såsom sin faders medhjälpare skötte styrelsen
af dynastiens då enda kvarvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
