Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fornsvenska. Se Svenska språket
- Fornyrdalag, en mindre god form för fornyrdislag (se d. o.)
- Fornyrdislag (Fornyrdeslag)
- Fornåsa
- Fornäs
- Foroneus
- Foroni, Jacopo Giovanni Batista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fornsvenska. Se Svenska språket.
Fornyrdalag, en
mindre god form för fornyrdislag (se d. o.).
Fornyrdislag (Fornyrdeslag) nämnes af Snorre
Sturlasson i hans verslära såsom en varietet
bland de gamla versmått, på hvilka de kväden
i den norröna poesien, som tillhöra den mera
konstlösa folkdiktningen, äro affattade. I nutida
skrifter användes ordet som gemensam benämning för
varianterna af denna diktnings åttaradiga strof af
fyrledade verser. - Fornyrdislag är att betrakta
som den nordiska utvecklingen af den samgermanska
episka versen. Verserna, som ha två långstafviga
höjningar, hvilka blott efter bestämda regler utbytas
mot kortstafviga, äro åtta i hvar strof, två och
två förbundna genom allitteration (se d. o.),
i det en eller två bistafvar i den udda versen
allitterera med en hufvudstaf på den jämna versens
första höjning, som dock ej behöfde utgöra versens
början. Fornyrdislag brukas i alla eddasånger med
namn på -kviða (i Atlakvida dock blott delvis)
och i åtskilliga andra. En sidoform med udda verser
treledade kallas kviduhattr, en med femledade verser
malahattr (se dessa ord). En mindre god form af
namnet är fornyrdalag. Exempel på kviduhattr ha vi
i följande strof ur Trymskvida:
Ganga hér at garðe
gullhyrnðar kýr
oxn alsvarter
iotne at gamne;
fiolð åk mioðma,
fiolð ák meiðma,
einnar mér Freyio
ávant þykker.
I detta exempel äro allitterationsstafvarna
antydda genom fetstil.
B-e.
Fornåsa, socken i Östergötlands län, Bobergs
härad. 2,552 har. 756 inv. (1906). F. bildar med
Lönsås ett konsist. pastorat i Linköpings stift,
 |
Väggmålning i Fornåsa kyrka. De tre Mariorna
och ängeln vid Kristi graf. |
Gullbergs och Bobergs kontrakt. Vid en 1900
företagen större reparation och tillbyggnad (tornet)
af F. romanska kyrka upptäcktes å kyrkvinden ofvan
hvalfven rester af väggmålningar, sannolikt härrörande
från senare hälften af 1100-talet. Kyrkan synes
ursprungligen ha haft platt tak eller s. k. öppen
takkonstruktion, och då haft väggarna målade ända ned;
vid den senare skedda hvalfslagningen hade målningarna
nere i kyrkan fördärfvats, men ofvan
hvalfven blifvit orörda. Romanska väggmålningar äro i
Östergötland sällsynta, och de i F. upptäckta synas
vara de äldsta. Närstående fig. visar prof på dem.
O. J-e.
Fornäs, östligaste punkten på norra Jyllands fastland,
7,42 km. n. n. ö. om Grenaa. Fyrtorn; sedan 1892 ett
27 m. högt granittorn.
Foroneus (grek. <i><Pogcov?vg</i>, lat. Phoroneus),
grek. myt., son af Inachos, härskare öfver Argos,
där han efter sin död dyrkades såsom heros och sades
ha varit den förste, som sammanfört människorna
i gemensamma bostäder, lärt dem eldens bruk och
öfver hufvud grundlagt den äldsta kulturen. Äfven
skall han ha i Argos infört Heras (Junos) dyrkan.
A. M. A.
Foroni [fåråni], Jacopo Giovanni Battista,
italiensk tonsättare, f. 25 juli 1825 i Valeggio nära
Verona, d. (af kolera) 8 sept. 1858 i Stockholm,
erhöll af sin fader en musikalisk uppfostran, men
egnade sig en tid åt militäryrket och tjänstgjorde
såsom ingenjörofficer. Emellertid studerade han musik
i Milano för Mazzuccato. Sedan några af F. utgifna
kompositioner för sång och piano - på hvilket
instrument han var virtuos - vunnit allmänt bifall,
egnade han sig uteslutande åt den konst, som varit
hans ursprungliga böjelse. Bland annat komponerade han
operorna I gladiatori och Margherita, hvilka gåfvos i
Milano, den senare 1848, med stor framgång. Från sitt
20:e år reste han, såsom konsert- eller kapellmästare
vid italienska trupper, i Holland, Belgien, Frankrike,
Spanien och Sverige, öfverallt väckande uppseende
genom sin dirigenttalang och sin färdighet i prima
vista- och partiturspel. 1849 var han orkesteranförare
för ett då i Stockholm uppträdande italienskt
sällskap, komponerade för detsamma operan Cristina
di Suezia och utnämndes efter J. F. Berwalds afgång
s. å. till kapellmästare vid k. teatern. På denna
post förstod han att i hofkapellets prestationer
ingjuta en eld och fulländning, som bragte detsamma
på en höjd, hvilken det förut icke intagit, om ej
under Du Puy. Äfven skref han musik till en mängd
vådeviller och tillfällighetsstycken, bl. a. Berthas
piano (1855), Ett hemkomstöl (1857) och Veteranerne
(s. å.), samt till den klassiska operetten Advokaten
Patelin (1858), hvars friskt porlande koloratur
och blomstrande glada, musikaliska lif ännu slå
an. - Spirituell kompositör och anförare, vänsäll,
öppen och gladlynt till sitt väsen, blef F. snart
högt uppburen i sitt nya fädernesland, för hvars
angelägenheter (äfven politiska och litterära)
han lifligt intresserade sig. Först i senare tid,
sedan "Società del quartetto" i Italien låtit spela
hans färgpräktiga och skönt modellerade fantastiska
uvertyr i C moll (tillegnad svenska hofkapellet)
och sedan orkestern vid Scalateatern i Milano under
jubel föredragit densamma och hans konsertuvertyr i
E dur i Trocadéropalatset under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:45:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbh/0486.html
