Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vingnerver, som lämna viktiga kännetecken för
särskiljande af grupperna. Vanligen äro de främre
större än de bakre, ofta mycket betydligt. Under
hvilan hopläggas vingarna på ett för de olika
grupperna utmärkande sätt. Hos dagfjärilar i full
hvila hållas de uppåt hopslagna öfver ryggen, så att
deras öfre ytor beröra hvarandra, och endast deras
undre sidor bli synliga. Hos skymningsfjärilar,
spinnare och de flesta nattflyn hållas vingarna
takformigt nedvikta utefter bakkroppen, hvarvid
de bakre mer eller mindre fullständigt döljas
af de främre, af hvilka man ser endast de öfre
ytorna. Hos vissa nattflyn, såsom hos jordflysläktet
(Agrotis), läggas vingarna platt öfver hvarandra
ofvanpå bakkroppen, hvarvid icke blott bakvingarna
fullständigt döljas af framvingarna, utan äfven
den ena af dessa senare delvis täckes af den
andra. Mätarna hvila vanligen med platt utbredda
vingar, hvarvid de bakre endast delvis täckas af
de främre. Hos flertalet af de s. k. småfjärilarna
slutligen hopläggas vingarna takformigt öfver
bakkroppen på det sätt, att bakkanterna sammanstöta
öfver ryggens midt. Hos andra åter äro de smala
vingarna liksom sammanrullade kring bakkroppen. I
allmänhet kan det sägas, att vingställningen under
hvilan afser att göra fjärilen så litet i ögonen
fallande som möjligt. De lifligast färgade delarna
äro därvid dolda, och ofta visa de synbara vingytorna
en färgteckning, som liknar det underlag, på hvilket
fjärilen sitter. Sålunda äro t. ex. bakvingarnas
undre ytor hos sandgräsfjärilen jämte åtskilliga
andra gräsfjärilar försedda med en af grått, hvitt
och brunt bildad skyddsteckning, som är förträffligt
egnad att dölja fjärilen på de lafbevuxna klippor,
som den med förkärlek väljer till hviloplats. Hos
hannen af aurorafjärilen (se Picridæ), hvars
framvingar i sin yttre hälft äro lysande orangeröda,
döljes den granna färgen under hvilan af bakvingarna,
hvilkas utåtvända sidor äro brokiga af grönt, gult,
svart och hvitt, en färgteckning, som harmonierar
med fjärilens vanliga hviloplats på hundlokans
flockar eller på åkersenapens blommor. I båda de
nämnda fallen äro de längre framvingarnas spetsar,
som under hvilan lämnas obetäckta af bakvingarna,
försedda med en liknande skyddsteckning, medan åter
de dolda delarna ha en helt annan färg. I tropiska
länder finnas många fjärilar, som på undre sidan äro
tecknade som blad med deras hufvudnerv och binerver,
hvarjämte vingarna i själfva formen likna blad. Hos
nattfjärilarna är det vingarnas öfre ytor, som pläga
vara försedda med en skyddsteckning af grått och
brunt, hvilken gör fjärilen föga synlig, där den om
dagen hvilar på gärdesgårdar, plank och trädstammar. -
Det fina, färgade stoft, med hvilket fjärilsvingarnas
båda sidor äro betäckta, och som vid oförsiktig
behandling lätt lossnar och fastnar vid fingrarna,
visar sig under mikroskopet bestå af små regelbundet
formade fjäll, som medelst korta skaft äro fästa i
små ficklika fördjupningar i den genomskinliga och
färglösa vinghinnan (se fig. 2). De äro ordnade i
tvärrader, som täcka hvarandra taktegelformigt. Dessa
fjäll ha ofta de sirligaste former, tandade i spetsen
och fint strimmade på längden. De äro egentligen
ombildade hår, och mellan de breda, platta fjällen och
de vanliga långa, smala och trinda håren finnas alla
möjliga öfvergångar. Vingarnas utkanter äro försedda
med ett bräm af långa,
tätt sittande fjäll, de s. k. vingfransarna, som ofta
ha en annan färg än vingens andra delar. Färgerna bero
icke alltid på något särskildt färgämne i fjällen. Så
t. ex. visa sig de fjäll, som åstadkomma den blå
färgen, sedda i genomfallande ljus, under mikroskopet
vara i det närmaste färglösa. Och i allmänhet kan
sägas, att metallglänsande eller sidenskimrande färger
äro s. k. interferensfärger, framkallade af ljusets
spel på fjällens fina strimning.
 |
| Fig. 2. Förstorad bild af ett stycke fjärilsvinge med dels i rader sittande fjäll, dels gropar i vinghinnan, där afskrapade fjälls skaft haft sitt fäste. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
