Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
399,000 personer eller 13,8 proc. af hela
befolkningen. Den faktiska befolkningen i hufvudstaden
Helsingfors utgjorde 5 dec. 1900 93,217, i Åbo 41,920,
i Tammerfors 38,778 och i Viborg 36,808. Vid utgången
af 1905 beräknades folkmängden (den kyrkskrifna)
i Helsingfors till 117,317, i Åbo till 43,680,
i Tammerfors till 41,307 och i Viborg till 35,065
personer. Därnäst följa i ordningen Nikolaistad
(Vasa) med 18,600 pers., Uleåborg med 17,869 pers. och
Björneborg med 16,269 pers. I konfessionellt hänseende
voro invånarna 1900 fördelade sålunda, att 2,662,171
(98,1 proc.) bekände sig till den evangelisk-lutherska
läran, 46,466 till den grekisk-ortodoxa religionen och
755 till den romersk-katolska religionen. Bekännare af
andra kristna religioner voro få. Judar (som ej kunna
förvärfva medborgarrätt) funnos likaledes till föga
betydande antal. I nationellt och språkligt afseende
företer befolkningen betydande skiljaktigheter. Finska
språket talas af den öfvervägande majoriteten
af invånarna (86,75 proc.), svenska språket af
större delen bland de s. k. bildade klasserna och
af befolkningen på Åland, i södra Nyland, södra
delen af Egentliga Finland och längs Vasa läns
kuststräcka. Bland stadsbefolkningen är det svenska
elementet vida starkare än bland landtbefolkningen
och utgör omkr. 24 proc. af densamma. Jämte de finska
och svenska folkgrupperna, hvilka sedan urminnes
tid lefvat sida vid sida med hvarandra, ingå i F:s
befolkning några andra, vida svagare element: ryssar,
omkr. 6,000 (den i landet stationerade ryska militären
icke inberäknad), till större delen handlande i
städerna, tyskar, omkr. 1,900, hufvudsakligen bosatta
i Helsingfors och Viborg, zigenare, till ett antal
af 2,000, spridda mest i östra delarna af landet,
och inemot 1,000 lappar. Den kvinnliga befolkningen
är betydligt talrikare än den manliga. Bland landets
inv. (1905) voro 1,435,073 män och 1,457,015 kvinnor,
eller omkr. 1,000 män mot 1.015 kvinnor. Årliga
medeltalet af födda på 10,000 pers. 1891–1900 var
322, men år 1905 endast 306 och af döda under samma
tid 197 (1905 endast 184). Giftermålsfrekvensen
på 10,000 pers. utgjorde 1891–1900 i städerna 84,
å landsbygden 68 och för hela landet 70; år 1905
uppgick den emellertid till resp. 75, 63 och 65. De
dödes medelålder var åren 1891–1900 för mankön 28,71
år, för kvinnkön 32,02 år och för bägge könen 30,32 år
(1905 resp. 30,88, 33,96 och 32,38 år). Befolkningen
var 1905 fördelad på de skilda länen sålunda, att
Nylands län (11,789,9 kvkm.) hade 333,519 inv.,
Åbo och Björneborgs län (24,565,2 kvkm.) 475,068,
Tavastehus län (22,081,1 kvkm.) 320,659, Viborgs län
(35,849,7 kvkm.) 466,796, S:t Michels län (22,885,1
kvkm.) 192,682, Kuopio län (44,750,1 kvkm.) 319,501,
Vasa län (41,622,8 kvkm.) 484,413 och Uleåborgs län
(166,739,1 kvkm.) 299,450.
Läskunnigheten var så allmän, att 1900 af personer
äldre än 15 år 98,52 proc. voro läskunniga och
endast 1,48 proc. analfabeter. Inom de lutherska
församlingarna uppgick de senares antal till
endast O,77 proc., men i de grekisk-ortodoxa
till 39,31 proc. Skrifkunniga voro i de lutherska
församlingarna inom samma åldersgrupp 38,62 proc.,
men bland de grekisk-ortodoxe 45,97 proc. och bland de
rom.-katolske 77,31 proc. På hvart hushåll räknades i
medeltal för hela landet 4,21 pers. (3,25 pers. i
städerna och 4,39 pers. på landsbygden). Af
landets folkmängd egnade sig omkr. 57 proc. åt
jordbruksnäringen och 15 proc. åt handeln
och industrien samt transportväsendet
(däraf 11 proc. åt industrien ensamt).
M. G. S. (A. G. F.)
Utvandring. Finnar voro med redan i kolonien Nya
Sverige (se d. o.), men den egentliga emigrationen
begynte först på 1850-talet, sedan guld upptäckts
i Kalifornien. Den var länge obetydlig, men ökades
i midten af 1880-talet till något tusental pers. om
året. 1893 var den redan 9,000 om året, men nedgick
1897 till 2,000; 1898 var den 3,500. Under de
Bobrikovska ofärdsåren och i följd af dem ökades
den hastigt: var 1899 12,000, 1900 öfver 10,000 och
1901 öfver 12,000, tills den 1902 på grund af den nya
olagliga militärförordningen af 1901 sprang upp till
sitt maximum: mer än 23,000, mestadels unga män. 1903
steg den till 17,000, 1904 till 11,000 och 1905 till
öfver 17,000 pers. Finnarna i Nord-Amerika (inkl. i
Finland födda svenskar) äro nu uppskattade till
omkr. 200,000 pers. Största mängden, några 10,000-tal,
bo i Michigan (grufarbetare), nästan lika många i
Minnesota (grufarbetare och jordbrukare), vidare
i Dakota och Wyoming samt i Oregon (laxfiskare). I
östra staterna finnas jämförelsevis få, de fleste i
Massachusetts (sten- och fabriksarbetare). Finnarnas
"hufvudstäder" äro Hancock och Calumet i Michigan.
Under de två senaste årtiondena har bland finnarna
i Amerika ett nitiskt nationellt väckelse- och
samlingsarbete pågått. Främst ha finsk-nationella
församlingar stiftats, hvilka till stor del
sammanslutit sig till en evangelisk-luthersk
Suomisynod med säte i Hancock. Denna grundades
1890 med 9 församlingar och omfattade 1898 omkr. 40
församlingar med omkr. 10,000 medlemmar samt 1904
omkr. 80 förs. med omkr. 30,000 medl. En annan kyrklig
sammanslutning utgör Finska evangelisk-lutherska
nationalkyrkan i Amerika, grundad 1898 i
Rock Springs (Wyoming) och omfattande (1904) 7
församlingar. Vidare finnas fristående læstadianska
och kongregationalistiska församlingar. Suomisynoden
grundlade 1896 i Hancock ett läroverk (Suomi-opisto),
organiseradt som hemlandets klassiska lyceer
och ämnadt att med tiden blifva en högskola. 1903
hade det 73 elever, och 1904 utvidgades det med
ett teol. seminarium med 2-årig lärokurs. – Det
egentliga föreningslifvet koncentrerar sig kring
nykterhetsrörelsen, hvarförutom några kvinno- och
arbetarföreningar finnas. Tre centralnykterhetsförbund
existera: Finsk-nationella nykterhetsbrödrasällskapet
i Hancock (grundadt 1888), hvilket 1904 omfattade
öfver 100 föreningar, Nykterhetsvännernas förening
i Calumet (grund. 1889), omfattande 1904 omkr. 30
fören., och det tredje, grundadt omkr. 1896 i
östern, dit öfver 10 föreningar anslöto sig. Några
nykterhetsföreningar ha äfven afdelningar för
lifförsäkring och sjukhjälp. Den finskspråkiga
tidningspressen är väl redigerad och omfattade 1904
14 tidningar, hvaraf de flesta veckotidningar.
De svensktalande finnarna utgöras till stor del af
sjömän (i New York och San Francisco), handtverkare
och daglönare. Deras antal är uppskattadt till
30,000 pers. De vistas mest i östern, där Worcester,
Mass., är deras hufvudort. Där utkommer deras enda
tidningsorgan, "Finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
