Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 281-282 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Amerikanaren". Vidare bo de till större antal i Michigan
och Kalifornien. I intresse för andliga och
sociala sträfvanden stå de efter de finsktalande,
men ha bildat några egna församlingar och flera
nykterhetsföreningar, hvilka sammanslutit sig
till ett centralförbund. Utom i Nord-Amerika och
Canada förefinnes en finsk bosättning af personer,
tillhörande den bildade klassen, i Argentina, dit
flera expeditioner under 1906 afgingo för att å ett
af regeringen upplåtet område i terr. Missiones bilda
en nationellt afgränsad jordbrukarkoloni.

Litt.: Aks. Järnefelt, "Suomalaiset
Amerikassa" (Finnarna i Amerika; 1898–99).
Finl. off. stat. XXVIII. Emigrationsstatistik.
T. C.

Materiell kultur. Jordbruket och dess binäringar
sysselsätta omkr. 75 proc. af F:s befolkning. Den
odlade jorden upptager 3,75 proc. och de
naturliga ängarna 6 proc. af landets areal. De
förnämsta sädesväxterna äro hafre, råg och korn,
som tillsammans gifva nära 90 proc. af hela
sädesskörden. Skördebeloppets storlek (i tusental
hl.) var i medeltal per år under nedanangifna
femårsperioder följande:

	Råg	Korn	Hafre
1861–1865	2,990	1,670	1,500
1871–1875	4,150	2,180	2,080
1881–1885	3,696	1,956	3,433
1891–1895	4,083	1,845	5,253
1899–1903	3,792	1,561	5,783
1905	4,071	1,874	6,364

Före 1887 var rågen hufvudsädesslaget, därefter
har hafren blifvit det. I medeltal för hela
landet har rågen gifvit något mer än 6:e kornet,
kornet och hafren omkr. 5:e. 1905 skördades af
hvete 46, blandsäd 156, bohvete 3,3, ärter och
bönor 100, potatis 7,296, öfriga rotfrukter 1,773
tusen hl. samt af lin 993 och hampa 355 ton. F:s
spannmålsproduktion motsvarar icke ens under goda
år behofvet, äfven om man frånräknar det, som åtgår
till brännvins- och maltdrycksfabrikationen (1906:
12,2 mill. kg.). Visserligen exporteras spannmål
till utlandet (mest hafre till England och Sverige
samt något utsädesråg till Sverige och Ryssland,
1906 inalles omkr. 9 mill. kg.); men importen
är mångdubbelt större och steg 1906 till 112
mill. kg. spannmål samt 241 mill. kg. mjöl. Denna
import sker hufvudsakligen från Ryssland (1906:
52 proc.), Tyskland (35 proc.), Danmark, Amerika
och Frankrike. – Mer än tredjedelen af landets
areal (13,85 mill. har) tillhör statsverket, men
denna del utgöres hufvudsakligen af skogar och
kärrmarker. Endast ett fåtal lägenheter tillhör
kommuner eller kyrkor. Största delen af jorden,
särskildt den odlade, eges af privatpersoner. Med
afseende å rättigheten att förvärfva fastighet finnes
numera ingen skillnad mellan olika klasser, sedan
adelns uteslutande rätt till s. k. ypperligt frälse
genom förordn. af 2 april 1864 blifvit upphäfd,
efter att redan tidigare faktiskt ha förlorat
största delen af sin förra betydelse. Fideikommiss,
som i F. anses kunna stiftas genom privaträttsligt,
af regenten godkändt förordnande, finnas endast till
mycket ringa antal. – Med afseende å den jord, som
tillhör enskilda personer, är en fullständig egande-
och dispositionsrätt dessa personer i grundlagen
tillerkänd, antingen lägenheten är i det närmaste
fri från all
beskattning (det s. k. ypperliga frälset), eller
större eller mindre skatt till kronan utgöres
(skatte- och frälsejord). Äfven en icke ringa del af
kronojorden (kronohemman och kronorusthåll) besittes
af enskilda med så till vida tryggad rätt, som
dessa lägenheter, emot utgörande af en gång för alla
fastställda afgifter, kvarstanna hos innehafvaren
(därest han ej genom vanhäfd eller dylikt förverkar
sin rätt) och efter hans död öfvergå till någon af
hans familj samt jämväl kunna under vissa förbehåll
på annan man transporteras. Innehafvare af kronohemman
eller kronorusthåll är dessutom berättigad att emot en
jämförelsevis obetydlig lösesumma erhålla fullständig
eganderätt till lägenheten. Afvikande är förhållandet
med ett antal kronolägenheter, som förr voro anslagna
till kronoboställen åt särskilda statstjänstemän, men
numera af kronan upplåtas till enskilde mot en årlig
arrendesumma. Arrendetiden fastställes till ett visst
antal år (numera 25 år). I fråga om förvaltningen
äro innehafvarna underkastade en ständig uppsikt från
statsverkets sida. Jordlägenheterna äro i allmänhet
små. De själfständiga jordegendomarnas antal utgjorde
1901 omkr. 123,000 med omkr. 67,000 torpare. Af dessa
jordlägenheter omfattade endast 2 proc. mer än 100
har brukad jord, 19,5 proc. 25–100 har, 51 proc. 5–25
har och 27,5 proc. mindre än 5 har. Antalet af de
större egendomarna har tendens att aftaga, antalet
af de små att växa. – Redan enligt förordnande af
19 dec. 1864 var egostyckning tillåten, med villkor
att hvarje lägenhet blefve så stor, att tre fullvuxna
och arbetsföra personer under vanliga år däraf kunde
påräkna säker utkomst och bärgning. I förordningen
fastställda formaliteter och de med dem förenade
kostnader och besvärligheter afhöllo dock mången från
att begagna sig af den utväg till jordstyckning,
som i förordningen medgafs. För att underlätta
jordstyckningen har därför 12 juni 1895 utfärdats
en ny lag, och äfven andra direktare åtgärder ha på
den senaste tiden vidtagits för att befordra den i
vissa delar af landet talrika lösa befolkningens
jordförvärf och dess höjande i öfrigt. Egarna af
jorden äro i allmänhet bosatta å sin lägenhet och
ha själfva dess förvaltning om händer; och äfven
då ett motsatt förhållande eger rum, förvaltas
lägenheten för egarens räkning och utarrenderas
endast undantagsvis i sin helhet. Däremot är det
vanligt, att smärre delar af en lägenhet öfverlåtas
till brukning åt s. k. landbönder eller torpare,
mot viss arbetsskyldighet till själfva lägenheten
samt särskilda afgälder i spannmål m. m. Dessa
torpare intaga ofta en själfständig och i ekonomiskt
hänseende någorlunda god ställning; missförhållanden
ha dock funnits; till tryggande af deras rättsliga
ställning och förbättrande af deras villkor i öfrigt
har en ny lag om lega af jord på landet utfärdats
1902. Emellertid står frågan om förbättrandet af
torparnas ställning och om obesuttnas förhjälpande
till egen jord fortfarande på dagordningen. På
senaste tid ha försöksvis flera större egendomar
inköpts af staten för att parcelleras till småbruk och
ytterligare förbättringar af agrarlagstiftningen äro
under förberedning. – Jordbruket var ursprungligen
svedjebruk. Då detta brukningssätt är skogsödande
och utarmar jorden, har man i lagstiftningsväg
försökt inskränka detsamma. Två- och treskifte är
ännu det vanliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>