Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deva - Deva. Se Chester 2 - Deva - De Wahl - Devai - Devalvation - Devanagari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deva, sanskr., betyder som adjektiv "himmelsk,
gudomlig", som appellativ "gud, gudamakt", som
terminus technicus vissa klasser af gudar (Vicve
devas). Ordets ursprungliga betydelse är "lysande,
himmelsk"; det hör till den indoeuropeiska roten deiv
"lysa" och är historiskt identiskt med lat. deus
och divus, det fornisl. tivar "gudar". Fem. devi
betyder gudinna och som nomen proprium = Mahadevi,
"den stora gudinnan", l. Durga (se d. o.).
Devaerna voro ljusgudomligheter, dyrkade i det
gamla hedniska Iran. Vid Zarathustras (Zoroasters)
reform blefvo de betraktade som onda andar, och
deras kult bekämpades af den nya, högre religionens
anhängare. I den utförda zoroastriska teologien
voro de otaliga devaerna och drujerna inordnade
under ärkedjäfvulens, Ahrimans, regemente. — En och
annan af de gammalpersiska devaerna, såsom Mithra,
solguden, inkom sedan i den zoroastriska kyrkans
tro och kult. Jfr Mazdeism och Zoroaster.
K. F. J. N. S.
Deva. Se Chester 2.
Déva (ty. Diemrich), hufvudstad i ungerska komitatet
Hunyad, i Siebenbürgen, vid Maros. 6,867 inv. (1900),
ungrare, rumäner och tyskar. Liflig handel. Ofvanför
staden, på ett brant trakytberg, ligga ruinerna af
fästningen D., som spelat en roll i Siebenbürgens
historia.
(K. B. W.)
De Wahl [dəvāl]. 1. Oskar D., musiker, f. 7 aug. 1832
på Skokloster, d. 29 april 1873 i Stockholm, aflade
musikdirektörsexamen vid Mus. akad. i Stockholm 1854
samt blef orkesteranförare vid Södra teatern 1858 och
vid Mindre teatern 1871. D., som egde stor musikalisk
begåfning och en ovanlig arbetsförmåga, komponerade
eller arrangerade musik till en mängd teaterpjäser
och kupletter.
2. Anna D., den föregåendes hustru,
född Lundström, f. 25 maj 1844 i Väddö socken,
d. 18 maj 1889 i Södertälje, kom redan 1855 till
Selinders elevteater, öfvergick 1866 till Södra
och 1872 till Mindre teatern samt lät senare
höra sig äfven å Nya, Vasa- och Folkteatern i
Stockholm, Nya teatern i Göteborg och Svenska
teatern i Hälsingfors. 1867 blef hon gift med D. 1.
Hon var en framstående operettsångerska med nätt röst;
hennes spel utmärktes af liflighet, behag och humor.
Bland hennes många roller må nämnas Maria i "Den ondes
besegrare", Fragoletto i "Frihetsbröderna", Vanda i
"Storhertiginnan", Bronislawa i "Tiggarstudenten",
Serpolette i "Cornevilles klockor", Amor i "Orfeus
i underjorden", Lilla hertigen, Teblomma och Stina i
"Nerkingarne".
A. L.*
3. Anders D., de föregåendes son, skådespelare,
f. 9 febr. 1869 i Stockholm, arbetade på
köpmanskontor, innan han 1889 fick frihet att följa
sin teaterhåg. Efter utbildning vid Dramatiska
teaterns elevskola tillhörde han 1891—92 Aug. Lindbergs
trupp och är sedan 1892 anställd vid A. Ranfts
teatrar; hufvudsakligen har han uppträdt på
Vasateatern och Svenska teatern. Varm för sin
konst och lyckligt utrustad för densamma i afseende
på stämma, utseende, starkt lyriskt temperament
och sinne för det humoristiska, har han efter hand
intagit en framskjuten plats bland nutida
svenska skådespelare. Han är en scenisk realist, som
förstår att göra sina framställningar trovärdiga,
men på samma gång stämningsfulla, hvarvid man för
hans känslas omedelbara värme och djup gärna glömmer
vissa öfverdrifter och små maner i det mimiska
m. m. I alla händelser är han stadd i fortgående
utveckling. D. vardt tidigt omtyckt för det
okonstlade och vinnande sätt, på hvilket han utförde
ynglingaroller af allvarligt eller muntert slag,
såsom Wille i det af honom själf författade, behagliga
proverbet För tidigt (1892), fabriksarbetaren Paul i
"Tofslärkan", sjömannen Olof i "Per Olsson och hans
käring", Hans i "Ungdom". En stor framgång blef hans
Lill-Klas i "Stor-Klas och Lill-Klas". Äfven i det
högre skådespelet har han åstadkommit betydande
resultat i roller som Erik i Strindbergs "Gustaf
Vasa" och "Erik XIV", Mäster Olof, Lyckoper,
Magnus i "Folkungasagan", Håkon i "Kungsämnena",
Falk i "Kärlekens komedi", Sang i "Öfver förmåga",
hufvudrollen i "En lyckoriddare", Guido i "Lucifer",
Prinzivalle i "Monna Vanna" och kanske främst Paul
Lange i "Paul Lange och Tora Parsberg". Att han
därunder icke mist sin friska komik, visar sig
bl. a. af hans Adhémar i "Vi skiljas" och Kapten
Bluntschli i "Hjältar". En roll af blandad valör,
hvari han skördat mycken beundran, är Karl Henrik i
"Gamla Heidelberg". D. har äfven med stor framgång
uppträdt som gäst i Kristiania och Hälsingfors.
Dévai l. Dévay, Mátyás Biró (d. v. s.
Mattias Biró från Déva), den verksammaste af de ungerske
reformatorerna och därför kallad den "ungerske
Luther", f. omkr. år 1500 i Deva, studerade från
1523 ett par år vid universitetet i Krakau och
var efter sin hemkomst en mycket ifrig katolsk
präst. Ännu 1527 verkade han som sådan, men
vanns snart för reformationen och begaf sig 1529
till Wittenberg, där han lär ha varit Luthers
bordskamrat. Våren 1531 var han i Buda; där och
i Kassau m. fl. ställen utvecklade han en ifrig
reformatorisk verksamhet, som ådrog honom förföljelser
och fängelse. På Melanchthons rekommendation fann
han en beskyddare i Thomas Nádasdy, på hvars slott
Sárvár han under åren 1538—41 verkade som författare
af reformationsskrifter. År 1541 måste han undan
turkarna fly till utlandet, besökte Wittenberg och
Schweiz samt blef där en afgjord anhängare af den
kalvinska uppfattningen af sakramentsläran, till
hvilken han redan förut känt sig dragen. Sina sista år
tillbragte han dels i Siebenbürgen, dels som pastor
i Debreczen. D. afled 1547. Det tillskrifves hans
verksamhet, att den kalvinska läran vann insteg
bland Ungerns protestanter. Révész utgaf 1863
hans skrifter jämte en biografi (på ungerska).
K. B. W.
Devalvation, nationalek., nedsättning i värde,
särskildt af mynt. Man menar med devalvation
vanligen en åtgärd, hvarigenom ett deprecieradt
pappersmynt äfven till namnet och enligt lag
sänkes till det värde, hvartill det faktiskt sjunkit
i förhållande till metallmyntet eller till de ädla
metallerna. Motsatt åtgärd är att höja pappersmyntet
till dess ursprungliga (nominella) värde. Jfr Agio,
Depreciation och Pappersmynt.
E. Hkr.
Devanagari ("gudomlig" eller "gudarnas stadsskrift"),
riktigare Nagari, är namnet på den förnämsta af
de skriftformer, som tillhöra den sydliga gruppen
af de indiska alfabeten, brahmi-alfabeten. På detta
alfabet äro de flesta indiska handskrifter skrifna,
och det har lagts till grund för den vanliga indiska
tryckskriften. Därmed besläktade äro andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
