Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 1099-1100 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahlgren, Karl (Carl) Fredrik, präst - Dahlgren, John Adolf, nordamerikansk sjöofficer - Dahlgren. 1. Fredrik August D., författare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom själf, en roman, som visserligen likt förebilden
(Sterne) lider af planlöshet, men dock öfverflödar
på roliga och känsliga skildringar samt dessutom är
af själfbiografiskt intresse. För "Freja" fick han
1831 Lundbladska priset af Svenska akademien.

Särskild uppmärksamhet förtjänar D:s verksamhet
som polemiker, hvarvid han lade i dagen sin stora
satiriska begåfning. Han var med i slutbataljen mellan
Gamla och Nya skolan (andra markallsnatten, 1821, är
till större delen af honom), men snart uppträder han
i opposition mot Uppsalafosforisterna. Tillsammans
med Livijn, Hammarsköld, Sondén och Almquist utgaf
han 1821–22 "Opoetisk calender för poetiskt folk",
hvilken hade till mål att leda poesien in på nya
banor. Nya skolans Stockholmskrets hade 1825–27 ett
organ i tidningen "Kometen" (utgifvare Hammarsköld,
A. I. Arwidsson och D.), som gjorde front både mot
ultras och liberalismen, på 1820-talet representerad
af tidningen "Argus" (se d. o.). Här visar sig D. som
en roande och uppfinningsrik kåsör (Akustiken). Mot
"Argus" är D:s komedi Argus i Olympen (1825) riktad.

D:s Samlade arbeten utgåfvos af A. I. Arwidsson
(1847–52; ny omanordnad uppl. 1875). Jfr A. Ahnfelt,
"Tankar och löjen af J. H. Thomander" (1876) och
"Bellmanska sällskapet" (1877), E. Flygare-Carlén,
"Minnen af svenskt författarlif 1840–60" (1878), samt
K. Fredlund, "C. F. D., hans lif och diktning, I"
(1903). K. F.



Dahlgren, John Adolf, nordamerikansk sjöofficer,
af svensk härkomst, f. 1809 i Philadelphia,
där hans fader, Bernhard Ulrik D., var köpman
och svensk konsul. D. blef 1826 midshipman, 1837
löjtnant och 1855 commander. 1845–61 tjänstgjorde
D. vid sjöartilleridepartementet i Washington och
utvecklade härunder det amerikanska sjöartilleriet
till en synnerligen hög ståndpunkt, särskildt genom
konstruerandet af grofva bombkanoner ("Dahlgrens
kanoner"), för Unionens flotta, och haubitser,
afsedda för kanonbåtarna. Vid krigsutbrottet 1861
anförtroddes åt D. det maktpåliggande uppdraget att
leda den viktigaste delen af Washingtons försvar. 1862
blef han captain och chef för artilleribyrån
samt 1863 konteramiral och befälhafvare öfver
sydatlantiska blockadeskadern, som låg utanför
Charleston. I förening med general Gillmore lyckades
han efter svåra strider intaga Morris-ön och Fort
Wagner samt förvandlade Fort Sumter nästan till
ruiner. 1864 understödde han med sin eskader general
Sherman vid belägringen och intagandet af Savannah
och 1865 under operationerna mot Charleston. Vid
sistnämnda tillfälle blef hans flaggskepp sänkt
af en kringflytande torped. Död i Washington 1870
såsom kommendant vid örlogsstationen därstädes. Han
författade Report on the 32-pounders of 32 cwt (1850),
System of boat armament in the United states’ navy
(1852–56), <i>Naval percussion locks and primers<(i>
(1852), Shells and shellguns (1856) och Report
on cruise of the ordnance ship Plymouth (1857)
m. m. Efter hans död utkom Notes on maritime
international law (1877). Hans biografi,
"Memoir of John A. D.", författad af hans
änka, M. V. Dahlgren, utkom i Boston 1882.
O. E. G. N.*


Dahlgren. 1. Fredrik August D., författare,
f. 20 sept. 1816 i Nordmarks socken i Värmland,
d. 16 febr. 1895 på Djursholm, blef student
i Uppsala 1834 och filos. doktor 1839,
ingick 1841 såsom e. o. tjänsteman dels i
Riksarkivet, där han tjänstgjorde till 1861,
och dels i Ecklesiastikdepartementet, där
han 1862 blef protokollssekreterare, 1871
expeditionssekreterare, 1874 t. f. chef för
byrån för hälso- och fattigvårdsärenden samt 1878
kansliråd och chef för nämnda byrå, från hvilken
plats han tog afsked 1882. 1866 invaldes han i
Mus. akad. (hvars preses han blef 1878) och 1871 i
Svenska akad. 1875–80 var han af sistnämnda akademi
utsedd till ledamot i Direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk. – D. försökte sig tidigt
som skald, med utgångspunkt i och beroende af
romantiken, och erhöll 1841 andra priset i Svenska
akad. för skaldestycket Sappho på Levkas. Denna
osjälfständiga, efterklangsromantiska diktning tynade
emellertid och lämnade plats för en originell,
realistisk hembygdsdikt. Redan under sin vistelse
i Uppsala, där han företrädesvis idkade estetiska
och språkliga studier, hade D. författat visor på
sin hembygds allmogemål, hvilka, länge bekanta för
trängre kretsar och först 1842 offentliggjorda i
"Värmlandstidningen", väckte uppmärksamhet såsom
i hög grad vittnande om förtrolighet med folkets
språk, lynne och uppfattning. Jämte flera på senare
tider författade utgåfvos de 1875 under titeln
Viser på värmländske tongmåle deckta åttå Fredrek
på Rannsätt (gården Ransäter egdes af D:s fader),
hvilken samling 1876 utkom i en ny upplaga ("annre
pränte") och s. å. efterföljdes af Speller nye
viser på varmlanske tongmåle, deckta åttå Fredrek på
Rannsätt. Dessa ingingo jämte några Sprett sprang
nye viser i en samling af år 1886 (ny uppl. med
nya tillägg och lefnadsteckning 1896). Flera af
dessa sånger hafva, särdeles inom Värmland, blifvit
verkliga folkvisor, t. ex. i den första samlingen:
Å jänta å ja’ samt Nils Annerssas vise ("Ja’ fråger
fan ätter hårrgåls-Ola"). D. har genom dessa visor,
som han själf tillmätte föga betydelse, skapat vår
första egentliga allmogedikt af konstnärlig halt och
blifvit vår förste dialektskald. Humor, åskådlighet
och stor berättarförmåga utmärka dikterna, hvilka
både i ämnesval och behandlingssätt äro af utpräglad
egenart. De ha varit af stor betydelse för Frödings
värmländska diktning. Från sin hembygd hämtade
D. ämnen jämväl till dramatisk framställning. 27 mars
1846 uppfördes första gången på K. teatern pjäsen
Värmlänningarne, sorglustigt tal-, sång- och dans-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>