Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cochrane - Cock, Hieronymus, nederländsk kopparstickare - Cock, Jan, nederländsk teolog - Cockburn. Del av Baffins land - Cockburn, sir George, engelsk amiral - Cockerell, Charles Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ränker, för hvilka han utsattes från afundsjuka
hofmän. På uppmaning ai filhellener i England, beslöt
C. nu egna sig åt Greklands frihetskamp, utrustade med
stor svårighet en liten flottilj, hvilken äfven skulle
innefatta ett par ångfartyg, men aldrig blef färdig
att afgå. Själf ankom han 1827 till Hydra, där han
dock intet kunde uträtta, enär de grekiske sjömännen,
"de fegaste han någonsin träffat", vägrade göra tjänst
utan betalning på förhand och snart deserterade
för att idka sjöröfveri. 1828 måste han återvända,
efter att på det lönlösa företaget ha gjort stora
ekonomiska uppoffringar.
Vid konung Vilhelm IV:s tronbestigning (1830) återfick
C. sin tur som konteramiral i den engelska marinen
(såväl konungen som lord Grey ansågo honom hafva varit
offer för en grym och orättvis förföljelse), och 1831
ärfde han efter fadern titeln earl af Dundonald. 1841
blef han viceamiral, 1848 befälhafvare öfver
brittiska eskadern i Nord-Amerika och Västindien,
1851 amiral och 1854 "konteramiral af Det förenade
konungariket". Sedan han lämnat den aktiva
krigstjänsten, sysselsatte han sig hufvudsakligen
med uppfinningar för sjökrigsväsendet. Redan 1812
hade han uttänkt en metod att tillintetgöra fientliga
krigsflottor (hans s. k. "hemliga krigsplan"). Denna
metod har tid efter annan varit underkastad
granskning af militärkommittéer, hvilka intygat dess
förstörande verkan, men afstyrkt dess tillämpning,
emedan uppfinningen skulle kunna blifva ett vapen
mot England och emedan den ej befanns förenlig med
en civiliserad nations krigföringssätt. Senast under
Krimkriget (1854-56) erbjöd sig C. att medelst sin
uppfinning tillintetgöra de ryska flottorna vid
Kronstadt och Sevastopol, men anbudet mottogs ej
af regeringen. C. afled 31 okt. 1860 och ligger
begrafven i Westminster abbey. I fråga om mod,
paradt med beräkning och försiktighet, anses
C. jämförlig med Nelson. Den orättvisa och de
nesliga skandaler, för hvilka han utsattes af sina
fiender, hindrade honom emellertid att utveckla
sitt snilles alla resurser till förmån för Englands
sjöväsende. Som skriftställare intager han ett
framstående rum genom sitt enkla, klara och manliga
framställningssätt. Bland hans arbeten må nämnas:
Notes on the mineralogy, government and condition of
the british West India Islands (1851), Observations
of naval affairs and on some collateral subjects
etc., vidare Narrative of services in the liberation
of Chili, Peru and Brazil (1858) och Autobiography
of a seaman (2 bd, 1860). Hans son, den 11:e earlen
af Dundonald, utgaf jämte H. K. Fox-Bourne "Life of
Thomas, 10:th earl of Dundonald" (2 bd, 1869). En
annan biografi, af Fortescue, utkom 1891. O. E. G. N.*
4. Sir Thomas John C., son till C. 2, engelsk amiral,
f. 1789, gick till sjöss redan vid 7 års ålder, blef
löjtnant 1805 och - genom en högste befälhafvares
myndighet, emot reglementet - vid blott 17 års ålder
skeppschef (captain) och tjänade som sådan, under sin
faders befäl, i kriget mot Nord-Amerika. Han blef 1825
guvernör öfver Newfoundland, 1841 konteramiral och
1844 öfverbefälhafvare för flottan i de ostindiska
farvattnen, gjorde 1845 en lycklig expedition mot
sjöröfvarna i den indiska arkipelagen och intog
1846 sultanens af Borneo hufvudstad. 1850 blef han
viceamiral,
1852 (till 1855) befälhafvande amiral i Plymouth,
1856 amiral och 1865 "admiral of the fleet". 1837-39
satt han, som fullmäktig för Ipswich, i underhuset
och röstade där med de konservative. Död 1872.
5. Douglas Mackinnon Baillie Hamilton C., 12:e earl af
Dundonald, sonson till C. 3, militär, f. 1855, deltog
i Nilexpeditionen 1884-85 och utmärkte sig därvid
flera gånger för öfverdådig tapperhet, t. ex. under
Stewarts marsch genom öknen mot Kartum och på sin
kurirfärd som bärare af underrättelsen om Kartums
fall och Gordons död. 1895 blef han öfverste, deltog
under Buller i Natalfälttåget 1899-1900 som chef för
den kavalleribrigad, hvilken plägade framsändas
främst under försöken att undsätta Ladysmith,
och var äfven den förste, som efter belägringens
upphäfvande inryckte i den undsatta staden 28
febr. 1900. S. å. blef han generalmajor. 1902 sändes
C. till Canada för att reorganisera därvarande
milis, men hemkallades 1904 på grund af ett tal,
hvari han beskyllt en canadensisk minister för att
låta politiska biinflytelser spela in vid milisens
reorganisering. V. S-g.
Cock, Hieronymus, nederländsk kopparstickare,
f. 1510 i Antwerpen, d. 1570 i Rom, utgaf i
gravyr bl. a. en nästan fullständig samling
af rafaelska kompositioner och meddelade för
sin vän Vasaris konstnärsbiografier notiser om
nederländska kopparstickare. Han var äfven en ryktbar
konsthandlare; ett intressant verk från hans förlag
är en rik samling af nederländska målares porträtt.
(O. G-g.)
Cock, Jan, nederländsk teolog. Se Coccejus.
Cockburn [kåu;bän]. 1. Del af Baffins land (se
d. o.). - 2. Ö i norra delen af Huronsjön, hörande
till provinsen Ontario.
Cockburn [kåu^än], sir George, engelsk amiral,
f. 1772, kom i sjötjänst vid 9 års ålder och blef
skeppschef (captain) redan 1794. Såsom sådan tjänade
han under Nelson och tillvann sig dennes vänskap
genom sitt nit. Såsom chef å fregatten Minerve förde
han Nelson under en mycket äfventyrlig och ryktbar
segling i Medelhafvet 1796-97. Efter en nästan
oafbruten sjötjänst kommenderade han sjöstyrkan vid
återtagandet af Martinique 1809 och samverkade därpå
med armén vid intagandet af Vlissingen. Konteramiral
1812, tog C. 1813-14 en hedrande del i kriget mot
Nord-Amerika, i synnerhet i slaget vid Bladensburg och
vid intagandet af Washington. 1815 öfverförde han,
med sin flagga hissad å fregatten Northumberland,
Napoleon I till S:t Helena, öfver hvilken ö han blef
guvernör och samtidigt högste befälhafvare öfver
stationens fartyg. Viceamiral 1819, amiral 1837
och "admiral of the fleet" 1851, var han upprepade
gånger amiralitetslord och utnämndes 1827 till "privy
councillor". Död 1853. H. W-l.
Cockerell [kå^kerol], Charles Robert, engelsk arkeolog
och arkitekt, f. 1788 i London, d. därstädes 1863,
var elev af fadern, Samuel C. (d. 1827), studerade
sedan arkitektur i Italien, Grekland och Mindre
Asien, deltog i utgräfvandet af Athenetemplet på
Egina och var jämte Haller von Hallerstein den,
som 1811 fann templets märkliga gafvelgrupper (nu i
glyptoteket i München), deltog sedan i utgräfvandet
af Apollontemplet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
