Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 471-472 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cochlearia - Cochrane

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skörbjuggsört härleder sig däraf att arterna af detta
släkte, helst om de förtäras i friskt tillstånd,
under polarfärder o. s. v. lämna kraftig hjälp
mot de arktiska trakternas farligaste sjukdom,
skörbjuggen. Också
räknas de jämte citronsyra, pepparrot m. fl.
till de kraftigaste antiskorbutiska medlen.
Än i dag är C. officinalis L. i flera länder, ehuru
ej i Sverige, officinell och odlas
därför ej sällan i apoteksträdgårdar. Till släktet
C. räknas af några författare vår vanliga pepparrot,
som dock af andra anses höra till Nasturtium. T. F.*

Cochlearia. Skida, som öppnat sig.

Cochrane [kå^ren], en gren af den gamla skotska
släkten Blair of Blair, till hvilken hörde sir William
C., hvilken vid sitt giftermål antog hustruns namn
C. och för sin trohet mot Stuartarnas sak 1647
upphöjdes till lord C. of Dundonald och 1669 till
earl af Dundonald. Bland släktens medlemmar märkas
följande.

1. Archibald C., 9:e earl af Dundonald,
uppfinnare, f. 1749, tjänade i sin ungdom i armén och
flottan, men egnade sig sedan helt åt kemisk-tekniska
experiment, särskildt på alkali-industriens område.
I brist på metodisk träning lyckades han emellertid
sällan praktiskt genomföra sina ofta lyckliga idéer,
utan ruinerades genom experimenten och dog 1831 i
Paris i stor fattigdom.

2. Sir Alexander Forrester Inglis C., den
föregåendes broder, engelsk amiral, f. 1758, ingick
vid unga år i sjötjänst, blef 1782 skeppskapten
och utmärkte sig mycket under krigen mot Frankrike,
t. ex. då han 1801 betäckte Abercrombys landstigning
i Egypten. 1804 blef han konteramiral och var
följande år högste befälhafvare i Västindien,
där han särskildt utmärkte sig i slaget
vid S:t Domingo (1806). 1810-14 var C. guvernör
öfver Guadeloupe. Under kriget med Förenta
staterna (1812-14) var han högste befälhafvare
för norra atlantiska stationen. Sistnämnda år
bidrog han verksamt till intagandet af Washington.
Viceamiral 1809 och amiral 1819, blef han 1821
befälhafvande amiral i Plymouth. Död 1832.

3. Thomas C., 10:e earl af Dundonald, son till C.
l, engelsk amiral, sjöhjälte, f. 14 dec. 1775
i Annsfield i Skottland, intill faderns död 1831
känd som lord C. Han sändes 1793 till sjöss under
farbroderns (se ofvan), ledning, tjänstgjorde
under honom till 1798 i de västindiska farvattnen
samt transporterades sistnämnda år till
Medelhafseskadern. 1800 blef han befälhafvare på
örlogsslupen "Speedy" (14 fyrapundiga kanoner och
54 man), med hvilken han under tretton månaders
kryssning tog 33 fientliga fartyg (128 kanoner och
534 man), bl. a. en spansk fregatt (32 kanoner och
319 man), hvilken (maj 1801) äntrades och eröfrades
efter 45 minuters artilleristrid. Slutligen måste
C. likväl stryka flagg för en fransk eskader och
gifva sig fången.

Sedan han för sin tapperhet
blifvit befordrad till kapten och under ett par
år studerat vid Edinburghs universitet, trädde han
1803 åter i aktiv tjänst. 1803-09 uppbringade han
en mängd fientliga fartyg, opererade tillsammans med
spanjorerna vid Kataloniens kust - hvarest han 1808,
med 160 man, i tolf dagar försvarade Fort Trinidad mot
1,000 fransmän - samt bidrog att hindra fransmännen i
deras framryckande på Spaniens Medelhafskust. 1809
utnämndes han till befälhafvare öfver en spansk
flottilj af brännare, som i förening med en engelsk
flottafdelning under lord Gambier skulle förstöra
den franska flottan på Aix’ redd. Oaktadt han
högst lamt understöddes af Gambier, injagade dock
hans åtgärder en sådan skräck hos fienden, att de
fleste franske befälhafvarna läto kapa ankartågen,
hvilket hade till följd, att fartygen drefvo i
land, hvarvid tre linjeskepp och två fregatter
förstördes (apr. 1809). Att icke hela den franska
flottan delade samma öde, berodde endast på Gambiers
overksamhet. Till följd af denna öfverbefälhafvarens
hållning motsatte sig C. i underhuset - hvilket han
tillhört sedan 1806 - ett af regeringen föreslaget
tacksamhetsvotum till lord Gambier. Denne fann sig
föranlåten att begära krigsrätt, och domen utföll till
förmån för honom. C., hvilken för sin frispråkighet
i fråga om missbruk i flottans förvaltning alltid
varit illa sedd vid amiralitetet, utsattes nu för
en rad förföljelser från ministärens sida, och hans
militära bana afbröts. Ett nytt verksamhetsfält
fann han däremot i parlamentet, där han ofta
och häftigt angrep missbruken och korruptionen
inom flottans förvaltning. 1814 lät regeringen
åtala honom, såsom misstänkt att hafva, i ändamål
att rikta sig på börsspekulationer, biträdt vid
utspridande af ett falskt rykte om Napoleons död. Han
förklarades skyldig, dömdes till 18,000 kr. böter,
ett års fängelse och schavottering samt förlustig
sin militära rang och sin plats i underhuset. Det
oaktadt återvaldes han strax därpå till ledamot af
parlamentet och satt kvar där till 1818. Sistnämnda
år mottog han befälet öfver republiken Chiles flotta
och bidrog genom sina operationer väsentligt till den
lyckliga utgången af detta lands befrielsekrig. (Ett
chilenskt pansarfartyg har uppkallats efter C.) 1823
blef han högste befälhafvare öfver Brasiliens flotta,
och till följd af sina bragder utnämndes han af
kejsar Pedro I till markis af Maranao. 1825 lämnade
han Brasilien, uttråkad af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>