Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 291-292 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ciampoli - Ciara. Se Ceara. - Ciardi - Cibalae - Cibao - Cibber - Cibo - Ciborium - Cibotium - Cibrario - Cicada,zool. se Stritar. - Cicadellidae - Cicadidae - Cicatrix - Cicer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väsentligaste betydelse ligger i hans omfattande
verksamhet som slavisk litteraturhistoriker. Hans
förnämsta verk på detta område bär titeln Letterature
slave (1888-91). Af hans öfriga kritiska och
bibliografiska arbeten må nämnas L’epigramma in Italia
(1889), Studi letterari (1891; ny serie 1898) och
Saggi critici di letterature straniere (1904). Vidare
har han i öfversättning utgifvit "Melodie russe"
(1881). Nämnvärd är jämväl hans öfversättning af
Runebergs "Nadeschda".

Ciara. Se Ceara.

Ciardi [tja’rdi], Guglielmo, italiensk målare, f. 1844
i Treviso, bosatt i Venezia, är en af det moderna
italienska landskapsmåleriets främste bärare. Såväl
hans stämningar från Venezia (en tidig morgongryning
öfver Canale grande finns i Berlins nationalgalleri)
som hans bilder från Italiens fastland (skördescenen
Messidoro, 1887, i Rorns moderna galleri) förena
uppfattningens känslighet med utförandets bredd
och kraft. G-g N.

Cibalæ, fordom stad i Pannonien, nära det
nuv. Vinkovci i Slavonien. Där föddes kejsarna
Valentinianus och Valens, och där besegrade
Konstantin den store 314 sin medtäflare Licinius.

Cibao, bergland i midten af Haiti, kring öns högsta
berg Yaqui (2,955 m.). Det var fordom bekant för sina
guldgrufvor, hvilka nu ej längre bearbetas.

Cibber [si’b9], Colley, engelsk lustspelsförfattare
och skådespelare, f. 1671, d. 1757, var anställd
vid Drurylane-teatern, i hvilken han 1711 blef
meddelegare, men afgick från scenen 1733, sedan
han 1730 blifvit "poeta laureatus". C. skref ett
trettiotal tämligen obetydliga skådespel samt en
intressant själfbiografi, Apology for the life of
mr Colley C., comedian (1740; ny uppl. 1888). Han
bidrog mycket till att i tidens sedeslösa engelska
dramatik införa en anständigare ton.

Cibo [tji’bå], Giovanni Battista, påfven
Innocentius VIII:s ursprungliga namn.

Ciborium (lat., grek. kiborion) betecknade
ursprungligen fröbaljan af den egyptiska bönan
(Colocasia), och emedan sådana fröbaljor fordom
af egyptierna användes som dryckeskärl, blef
ciborium äfven namn på dryckesbägare af metall.

Ett ciborium minus i gotisk stil.

I den katolska kyrkan
betecknade ciborium först en större kalk, vanligen
af silfver, hvilken tjänade till förvaringsrum för
hostian (ciborium minus l. itinerarium), och sedermera
den under den äldre medeltiden brukliga
altaröfverbyggnaden (baldakinen). Älven tabernaklet
eller sakramentshuset, som i de gotiska kyrkorna
uppfördes vid sidan af altaret, för hostians
bevarande, kallades stundom ciborium. Jfr Altare
(med plansch), Pyxis och Tabernakel. (J. Hdr.)

Cibotium Kaulf., bot., ormbunksläkte af
fam. Cyatheaceæ. De stora bladens skaft äro hos
några arter klädda af långa hår, som ha fått praktisk
användning. Så exporteras håren af G. Menziesii
Hook. från Sandwich-öarna under namn af pulu och
användas till stoppning af madrasser o. d. Af
C. Baromez Link (Aspidium B.) erhålles den som
blodstillande medel använda drogen penghawar
djambi, som utgöres af hårfjällen från bladskaftets
nedre del. Jfr Agnus scythicus. Gr. L-m.

Cibrario [tjibräriå], Giovanni Antonio Luigi,
grefve, italiensk häfdatecknare och statsman,
f. 1802, d. 1870, inträdde 1824 i sardinsk
statstjänst, användes af Karl Albert i flera viktiga
administrativa och diplomatiska värf samt åtnjöt
denne konungs synnerliga förtroende, hvarför han
1849, då konungen efter nederlaget vid Novara
nedlagt kronan och gått i frivillig landsflykt
till Portugal, sändes till Oporto för att förmå
sin kunglige vän att komma tillbaka. C. lyckades
ej omstämma konungen; i Ricordi di una missione in
Portogallo al re Carlo Alberto (1850, 3:e uppl. 1861)
har han skildrat sin färd. Under åren 1850-56 var
C. efter hvartannat generaltulldirektör, hvarvid
han omorganiserade gränsbevakningen och slöt ett på
frihandelns grundsatser byggdt handelsfördrag med
Frankrike, finansminister (maj-nov. 1852) i kabinettet
d’Azeglio, undervisningsminister i Cavours kabinett
(nov. 1852-maj 1855) och därpå utrikesminister till
maj 1856, då han afgick på grund af missnöje med
Sardiniens deltagande i Krimkriget och efterträddes
af Cavour. C. var sedan medlem af senaten, men egnade
sig mest åt litterära sysselsättningar. Viktigast af
C:s historiska arbeten äro Dell’economia politica
del medio evo (1839, 5:e uppl. i 2 bd, 1861), Storia
della monarchia di Savoia (3 bd, 1840-44), Epigrafi
latine ed italiane (1867) och Origine e progressi
delle instituzione della monarchia di Savoia (2:a
uppl., 2 bd, 1868), alla utmärkta af grundlig lärdom,
men till formen något vårdslösade. C. utgaf äfven,
tillsammans med Carlo Promis, "Sigilli dei principi di
Savoia" (1834). Hans smärre skrifter hafva utkommit i
flera samlingar (1835, 1841, 1856, 1860 och 1868). Jfr
Odorici, "II conte Luigi C. e i suoi tempi" (1873).

Cicada, zool. Se Stritar.

Cicadellidæ, zool., småstritar. Se Stritar.

Cicadidæ, zool., sångstritar. Se Stritar.

Cicatrix (lat.). Se Ärr.

Cicer L., bot., växtsläkte af fam. Leguminosæ,
afd. Papilionatæ. Dit hör C. arietinum L., kikärten
eller kaffeärten, hvars hemland är obekant, men
som allmänt odlas i orienten och södra Europa,
företrädesvis i de södra delarna af Frankrike och
Spanien. Växten är en ettårig, ungefär fotshög
ört med parbladiga blad, röda eller hvitaktiga
blommor, som sitta ensamma i bladvecken, och stora,
uppblåsta baljor. Fröna, som hafva någon likhet
med ett gumsehufvud (däraf artnamnet arietinum, af
lat. aries, gumse), äro mycket närande. Också äro de
i södra Europa, synnerligast i Spanien (garbanzos),
ett omtyckt näringsmedel. De nyttjas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>