Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 289-290 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chydenius - Chylokauler - Chyluri - Chylus - Chymus - Chysis, bot. Se Orchidaceae - Chytraeus - Chör, mus. Se Kör - Ciaccona - Cialdini - Ciamberi - Ciampoli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landtbrukssällskap (1862-71) bidrog han med
ifver och kraft till sällskapets sträfvanden
för införandet af ett rationellt jordbruk. Han
lämnade i följd af sjukdom sin professur
1880 och dog i Hälsingfors 4 nov. 1890.
A. R-d-1.

6. Jakob Vilhelm C., den föregåendes
son, juridisk skriftställare, f. 12 juni 1863 i
Hälsingfors, blef 1881 student, 1888 juris kandidat,
1891 juris doktor, 1892 adjunkt i allmän lagfarenhet
och juridisk encyklopedi vid universitetet samt
1901 professor i Finlands civilrätt. Akademiska
afhandlingar af honom äro Bidrag till läran om
leveransaftalet (1891), hvilken äfven innehåller
förarbetena till 1734 års handelsbalk, samt Hustrus
förmögenhetsrättsliga förhållande till mannen och
hans arfvingar enligt finsk lag (1900). Sedan 1892
har C. redigerat "Tidskrift utgifven af Juridiska
föreningen i Finland" samt där och annorstädes
publicerat en mängd uppsatser: om köp, försträckning,
inlag och ombud, aktiebolag m. m.

Chylokauler (af lat. chylus, mjölksaft, och caulis,
stjälk). bot. Se Stamsuckulenter.

Chyluri (af chylus, se d. o., och urein, låta
sitt vatten), patol., ett sjukligt tillstånd, som
kännetecknas däraf att lymfa inkommer i urinvägarna,
hvarigenom urinen får ett mjölkigt utseende. Chyluri
kan förorsakas af en intestinalmask, Filaria sanguinis
(se d. o.).

Chylus, mjölksaft, den vätska, som upptages ur tarmen
och genom chyluskärlen och bröstgången tillföres
blodet. Se Resorption.

Chymus, det tunnflytande, grötlika maginnehållet,
som genom nedre magmunnen (pylorus) öfverföres till
tolffingertarmen. Se Matsmältning.

Chysis, bot. Se Orchidaceæ.

Chytræus [tjy-], egentl. Kochhaff, David, tysk
teolog, f. 1530, d. 1600, utnämndes 1551 till
professor i Rostock, deltog 1569 i ordnandet af
det evangeliska kyrkoväsendet i Österrike och
var sedermera verksam vid den lutherska kyrkans
organisation i Steiermark. C. deltog i affattandet
af konkordieformeln. Genom sina litterära arbeten
har han en viss betydelse för Sverige. Han deltog i
den genom Johan III:s liturgi framkallade striden
och riktade en skrift emot Possevinus. Han utgaf
Vandaliæ et Saxoniæ Alberti Cranzii continuatio ab
anno Christi 1500 (1586), en fortsättning af Albert
Krantz’ (se d. o.) krönikor öfver Sachsen och Wenden,
och i en ny, tillökad upplaga af denna fortsättning,
Chronicon Saxoniæ et vicini orbis arctoi (1590),
meddelade han en, i synnerhet hvad Sverige angår,
tämligen utförlig skildring af de nordiska rikenas
historia för tiden 1500-1549. Materialet till den
svenska afdelningen lämnades honom af Johan III:s
sekreterare Erik Mattsson och Olof Sverkersson; hans
utkast granskades af den bekante statsmannen Erik
Sparre, som dessutom af egna medel bestridde hälften
af kostnaderna för folioupplagans tryckning. I ett
slags politisk årsbok fortsatte C. under 1590-talet
sin krönika och omnämnde äfven däri tilldragelserna
i Sverige rätt utförligt. Jfr H. Schück, "Svensk
literaturhistoria" (I, 414-415).

Chor, mus. Se Kör.

Ciaccona [tjakåna], italienska namnet på dansen
chaconne (se d. o.).

Cialdini [tjaldmi], Enrico, hertig af Gaëta, italiensk
general, f. 10 aug. 1811 i Castelvetro
vid Modena, studerade filosofi och medicin i Parma,
men måste 1831, för sitt deltagande i resningen i
Romagna, fly till Frankrike. 1832 inträdde han i dom
Pedros Oporto-legion, öfvergick 1835 till Spanien
för att strida mot carlisterna och befordrades där
till öfverstelöjtnant. Vid lombardiska resningens
utbrott 1848 befann han sig i Paris, men begaf sig
genast till Italien för att inträda i frihetskämparnas
led. Där föll han efter drabbningen vid Vicenza,
svårt sårad, i österrikarnas händer, men frigafs
snart och kämpade under återstoden af fälttåget i
spetsen för en skara frivilliga.

1855 deltog han i
expeditionen till Krim, hvarefter han utnämndes till
generalmajor, och 1859 deltog han åter i fälttåget mot
österrikarna. Efter freden blef han generallöjtnant
och befälhafvare i Romagna. I sept. 1860 ryckte C.,
tillika med general Fanti, in i Kyrkostaten, slog
den påfliga hären vid Castelfidardo (18 s. m.),
öfverskred neapolitanska gränsen, slog neapolitanerna
vid Isernia (17 okt.), belägrade och intog Gaëta
(13 febr. 1861) och eröfrade Messinas citadell (13
mars). Han blef därefter general. I april 1861 blef
han deputerad i det första italienska parlamentet
och råkade där i häftig strid med Garibaldi. Deras
oenighet blef dock snart bilagd. De följande åren
användes han än såsom ståthållare i södra Italien,
än såsom militärbefälhafvare. 1864 utnämndes han till
senator. Vid utbrottet af 1866 års krig mot Österrike
förde han befälet öfver den här, som sammandrogs vid
nedre Po för att öfver Ferrara göra infall i Venezia,
hvilken plan dock, efter italienarnas nederlag vid
Custozza, måste öfvergifvas. Sedan utnämndes han
till generalstabschef i stället för Lainarmora,
med hvilken han, i anledning af 1866 års händelser,
råkade i en mycket skarp litterär fejd, som dock
slutligen afbröts genom konungens mellankomst. Såsom
utomordentligt sändebud åtföljde C. 1870 prins Amadeo
till Spanien och stannade där ända till 1873 såsom
privatman. Sistnämnda år upphöjdes han till hertig
af Gaëta, och i juli 1876 blef han ambassadör i
Paris. 1881 drog han sig tillbaka från det offentliga
lifvet och dog 8 sept. 1892 i Livorno. C. var en
man med ovanligt stor kraft, skarp blick och rask
beslutsamhet. Litt.: Marcotti, "II generale Enrico
C." (1891), och Nisco, "C. e i suoi tempi" (1893).
C. O. N.

Ciamberi [tja7m-], det italienska namnet på Chambéry.

Ciampoli [tja’mpåli], Domenico, italiensk
novellförfattare, f. 1855 i berglandskapet Abruzzo,
bibliotekarie vid nationalbiblioteket i Rom, har i
bynoveller, genomträngda af lidelse och fantasi,
tecknat sin hembygds folklif. Berättelsesamlingar af
honom äro Fiori di monte (1878), Racconti abruzzesi
(1880), Trecce nere (1882; "Svarta flätor", 1884) och
Fra le selve (1890). Han har äfven skrifvit romaner,
L’ignoto (1884), Roccamarina (1890), L’invisibile (1896)
och II barone di San Giorgio (1897). C:a

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>