Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cementkoppar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tribus, hvilket medförde förlust af rösträtt och ökad
beskattning (straffskatt), eller, i en senare tid,
flytta honom från en mera ansedd tribus till en annan,
mindre ansedd.
Dessutom tillhörde det censorerna att särskildt
mönstra riddarståndet - dessa mönstringar skedde
på forum - och genomgå förteckningen öfver dess
medlemmar. Därvid kunde de utesluta personer, som
de med hänsyn till deras frejd ansågo ovärdiga att
vara riddare, och för öfrigt egde de att på laga skäl
bevilja afsked.
Sedan censorerna på detta sätt inhämtat alla nödiga
upplysningar, upprättade de sina längder, naturligtvis
med ledning af de från förra census befintliga,
nämligen mantals- och skattskrifningslängden
samt mönsterrullan. I den förra infördes alla
skattskyldiga medborgare, med tillhörande uppgifter,
efter tribus. De, som ej hade fastighet och således
ej tillhörde någon tribus, uppfördes till en början
i en särskild längd, men i en senare tid upptogos de
i tribus. Mönsterrullan omfattade alla värnpliktiga
medborgare, ordnade efter klasser och centurier
samt med fördelning inom dessa i yngre och äldre (se
Centuria). I rullan gjordes behöriga anteckningar om
laga skäl till befrielse från krigstjänst m. m. Till
mönsterrullan slöt sig förteckningen öfver riddarna,
och tillkom det censorerna att med lämpliga personer
besätta ledigblifna platser.
När allt var färdigt, hölls på Marsfältet åter
en sammankomst med folket, som då uppträdde i
rustning. Denna sammankomst afslutades med ett
reningsoffer åt Mars, hvilken förrättning gaf
bindande kraft åt census. Det hela kallades att
grundlägga ett lustrum (fastställa samhällsordningen
för ett lustnim).
Under kejsartiden förekom skattskrifning ej efter 74
e. Er. Också hade den småningom, och i viss mån till
följd af medborgarrättens utsträckning, blifvit en
kommunal förrättning, som i de särskilda samhällena
egde rum mer eller mindre regelbundet.
b) Upprättandet af förteckningen öfver
senatens medlemmar var, genom den oviniska lagen
(efter 367, kanske 312), öfverlämnadt åt censorerna.
Det försiggick så, att censorerna vid hvarje
nytt lustrum reviderade senatorsförteckningen och
konstaterade de under tiden uppkomna ledigheterna
samt fyllde lediga platser med behöriga personer.
Äfven vid denna åtgärd hade censorerna rätt att
fästa sig vid personernas vandel och att utesluta
ovärdiga.
c) Ordnandet af finansväsendet omfattade: a)
förpaktningen af statsdomäner och inkomster:
tull- och andra afgifter m. m.; b) skyldigheten att
vidmakthålla offentliga byggnader och anläggningar:
kloaker, vattenledningar, vägar, minnesvårdar
m. m., samt att utföra nya byggnadsföretag och
anläggningar, t. ex. vägar, för hvilka ändamål
senaten anslog ett bestämdt penningbelopp (arbetenas
ombesörjande borttingades till den minstbjudande),
och c) afgörandet af ekonomiska tvistefrågor
emellan staten och enskilda, såsom om betingsaftal,
gränsregleringar och intrång på det allmännas område.
I visst afseende kan man säga, att censorerna hade
att uppgöra inkomst- och utgiftsstaten för
ett lustrum, dock endast delvis. Vidare bör märkas,
att censorernas befattning med finansväsendet icke var
inskränkt till Rom, utan omfattade statshushållningen
i hela riket. Alla aftal skulle dock slutas i Rom,
och detta gaf upphof åt de stora förpaktarbolagen,
som hade sitt säte i hufvudstaden och egde stor
betydelse i affärsvärlden.
Censorernas befogenhet var i början inskränkt,
men under republikens blomstringstid, då senaten
hade makten, utvecklade den sig till allt större
omfattning. Den visade sig störst i uppsikten och
domsrätten öfver senatorers och andra medborgares
sedliga förhållande. Klart är, att censorsmakten
i detta afseende kunde leda till missbruk. Medel
att förekomma sådana funnos i nödvändigheten af
båda censorernas samverkan i fråga om censorisk
näpst samt i den särskilda ed, som de aflade,
men måhända allra mest i den rättsuppfattning,
som gjorde sig gällande inom de ledande kretsarna
och hvilken censorerna i allmänhet ej vågade
trotsa. Att högre ämbetsmän kunde genom uraktlåten
tillämpning af censorernas bestämmelser i vissa fall
göra dessa om intet, synes otvifvelaktigt. Sådan
uraktlåtenhet förekom dock ej ofta, helst som
den kunde ådraga laga ansvar eller näpst af
efterföljande censorer. - I sin maktfullkomlighet
var censuren en storartad skapelse af den romerska
republiken, hvilken den ej heller länge öfverlefde.
R. Tdh.
2. Censor librorum (lat.), "bokgranskare", af
offentlig myndighet förordnad person, som har till
åliggande att, i öfverensstämmelse med gällande
lag, underkasta böcker och skrifter, ämnade
att genom trycket offentliggöras, en föregående
granskning. Jfr Censur.
3. Examenscensor, person, som har i
uppdrag att utöfva ledning och tillsyn vid
examina. Jfr Examen.
Censorinus, romersk författare i 3:e årh. e. Kr. Han
utarbetade några nu förlorade grammatikaliska
afhandlingar och den ännu i behåll varande
skriften De die natali (238, Om födelsedagen), i
hvilken han (efter Varro och Suetonius) meddelade
åtskilliga historiska uppgifter af värde och äfven
behandlade kronologiska förhållanden m. m. Arbetet
är en födelsedagsskänk till en rik gynnare,
Q. Cærellius. Denna dess bestämmelse torde i sin
mån hafva medverkat till att framställningssättet
har en viss retorisk hållning och konstlad sirlighet,
R Tdh.
Censorskollegium, censorssammanträde; de i ett
sådant sammanträde deltagande personerna.
Censur (lat. censura, af censere, granska), granskning.
I det forna Rom betecknade detta ord en af
vissa statsämbetsmän, censorer (se Censor),
utöfvad uppsikt och kontroll öfver enskild och offentlig
sedlighet. Institutioner med likartad uppgift funnos
äfven i andra af den gamla tidens stater, t. ex.
Sparta och Aten. I det moderna samhället betyder
censur endast censura librorum – en af offentlig
myndighet verkställd granskning af handskrifter,
afsedda att genom trycket offentliggöras, äfvensom af
skådespel, ämnade att uppföras. Till sitt ursprung
hade denna censur ett sedligt syfte, nämligen att
tillse och öfvervaka, att en sådan upplysning
meddelades, som främjade allmänt väl och tillgodosåg
allmänhetens religiösa behof. I angifven form
framträdde censuren redan i slutet af 1400-talet, då,
till följd af boktryckarkonstens uppfinning, skrifters
utbredande betydligt underlättades. Till en början
var det hufvudsakligen kyrkan, som för sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
