Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bosquet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en höjning af spanmåls- och mjöltullen, lät han
omsider förmå sig till ett steg, som icke minst för
den valda tidpunkten väckte allmän öfverraskning. Den
5 Jan. 1895, kort före riksdagens öppnande,
tillstyrkte han konungen att använda sitt prerogativ
att höja tullen å importerad spanmal och mjöl. Derpå
föreslog B. riksdagen höjda tullsatser å malen och
omalen spanmal, hvilka beviljades, för den förra
dock till något högre belopp än som föreslagits, och
lemnade d. 15 Mars finansportföljen i landshöfding
Wersälls händer. Men öfverraskningarnas tid var icke
förbi. Då på våren 1895 unionsfrågan tillspetsade sig,
äskade konungen af riksdagen för inhemtande af
dess råd i ämnet ett hemligt utskott — ett
representationens organ, som ej varit anlitadt sedan
den orofyllda tiden 1853. Åtgärden gaf anledning till
mera bekymmer och vidtsväfvande gissningar i Norge,
än den innebar. I sjelfva verket synes det tillfälle,
som derigenom bereddes regeringen till förhandling
med förtroendemän utsedda af riksdagens bägge kamrar,
hafva i viss mån åsyftat att motverka de inflytelser,
som på sidan af riksdagsförhandlingarna ville göra
sig gällande från den yttersta högerns sida. I en
underdånig skrifvelse anhöll derpå riksdagen, att
K. M:t ville foga anstalt om en »ofördröjlig och
fullständig revision» af unionsbestämmelserna. Då
tiden gick och ingen åtgärd till revision hördes af,
riktade högerpressen skarpa angrepp mot ministèren,
samtidigt med att flere folkmöten afgåfvo resolutioner
i samma riktning. Äntligen i Nov. 1895 tillsatte
Sveriges och Norges regeringar en gemensam komité
(»unionskoinité») för uppgörande af förslag till
ny riksakt.
Vid den unionella frågans behandling gick B.,
genom att uppoffra utrikesministern Lewenhaupt,
som ansågs alltför undfallande och i Juni 1895
ersattes med grefve L. Douglas, högern, såsom det
tycktes, något till mötes. I sjelfva verket rådde
alltsedan 1895 års riksdag ett kyligt förhållande
emellan högern inom Första kammaren och B., och
detta gaf sig ett uttryck, da högern derstädes i
Febr. 1896 motsatte sig, men utan framgång, ett af
regeringen äskadt anslag till lagbyrån, närmast
med anledning af justitieministern Östergrens
afgång och ersättande med den frihandelsvänlige
och moderate L. Annerstedt. Östergren ansågs intaga
en mera afvisande hållning emot Norge, hvadan hans
tillbakaträdande skulle medföra en kraftminskning
hos regeringen vid en unionel uppgörelse, och
han troddes ej hafva velat gå in på B:s alltför
reformvänliga åsigter i rösträttsfrågan. B. hade
nämligen bestämt sig för att, så långt det med
den lugna samhällsutvecklingen lät sig göra,
tillfredsställa vensterns önskningar, som under
några år tagit sig form i en liflig agitation för
allmän rösträtt, och i Mars 1896 framlade han en af
Annerstedt kontrasignerad proposition om utsträckning
af den politiska rösträtten (genom nedsättning af
census till 600 kr. m. m.) och, i sammanhang dermed,
om införande af proportionella val i städer, som ega
utse flere representanter.
Vid de allmänna valen till Andra kammaren på hösten
1893 trädde B. inom sin valkrets tillbaka för förre
statsministern Åkerhielm, men
utsågs s. å. till ledamot af Första kammaren för
Stockholms län. — 1884 kallades han till ledamot
af Landtbruksakademien, och 1895 utnämndes han
till hennes hedersledamot. 1896 invaldes han till
hedersledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala.
3. Boström, Filip August, riksdagsman, ämbetsman, den
föregåendes broder, född d. 5 Juni 1843 i Stockholm,
blef underlöjtnant vid Lifregementets husarkår 1864,
ärfde 1869 godset Tynnelsö (se d. o.) i Södermanland
och tog 1878 afsked ur tjensten med ryttmästares
n. h. o. v. Han utsågs 1886 af Södermanlands läns
landsting till ledamot al riksdagens Första kammare,
hvilket mandat förnyades 1895. B. var 1889–94 ledamot
af statsutskottet, tillhörde ett par år Första
kammarens förtroendenämnd (»tiomannarådet»), satt
som ledamot i de kungl. komitéerna ang. post-och
telegrafverkens sammanslagning (1889–92) och
ang. statens civile tjenstemäns pensionsväsende
(1891–94) samt utnämndes 1894 till landshöfding
i Södermanlands län. 1892 invaldes han i
Landtbruksakademien.
*Boställen. Landshöfdingeboställena indrogos
vid 1885 års ingång till statsverket (se
Landshöfdingelöneregleringsfonden). Det 1877 påbörjade
utarbetandet af en ecklesiastik boställsordning ledde
till kungl. propositioner i ämnet vid 1889 och 1894
års riksdagar, men förslagen vunno ej riksdagens
bifall. De ecklesiastika boställenas skogsfonds
behållning uppgick vid 1894 års slut till 691,227:
46 kr. — Om hushållningen med de allmänna skogarna
i riket se k. förordn. d. 26 Jan. 1894.
*Bosworth, J. En af honom påbörjad omarbetning af hans
stora angelsachsiska lexikon fortsattes af Oxfords
universitet (genom Toller) och utgafs 1882 o. följ.
Bosö-kloster, äldre namn för Bosjö kloster (se
d. o. Suppl.).
Bosört, bot. Se Solanum.
Botalli (Botallo), Leonardo, italiensk
läkare och anatom. f. 1530 i Asti, Piemont, d. 1591,
vistades 1561–85 i Frankrike, der han tjenstgjorde
såsom lifmedikus åt Karl IX och Henrik III. B. bragte
åderlåtningen på modet i Frankrike såsom förment
hjelpmedel mot allahanda sjukdomar, och hans bok
De curatione per sanguinis missionem (1577) fick i
detta hänseende stor betydelse. Han försökte sig
på trepanation och gjorde förtjenstfulla rön i
afseende på skottsår, hvilka han i olikhet med sina
föregångare behandlade såsom krosssår och ej som
förgiftade sår (De curandis vulneribus sclopetorum,
1560; flere uppl.). Man har tillskrifvit B. upptäckten
(1562) af botalliska gången hos fostret (se
Ductus arteriosus) och jämväl efter honom uppkallat
botalliska hålet (se Foramen ovale), hvilket
sistnämnda emellertid förut hade omnämnts af Galenos
och Vesalius.
*Botanik. Denna vetenskap har under de 18 år,
som förflutit, sedan hufvudartikeln författades,
varit stadd i rastlöst framåtskridande. — Inom
växtsystematiken har detta yttrat sig förnämligast
genom den fortgående bearbetningen af okända eller
mindre kända lands floror (särskildt har Afrika lemnat
ett rikt material) samt genom utarbetning af stora,
ofta med tillhjelp af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
