Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhodope ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rhyzelius, Andreas Olavi, biskop, historisk
forskare, föddes i Ods församling, Vestergötland,
d. 4 Okt. 1677, studerade i Upsala, der han 1707
blef filos. magister, och utnämndes 1711 till
teol. professor i Åbo, men tillträdde ej sin tjenst
för krigets skull. R. kallades 1713 till Karl XII:s
hof- och drabant-predikant och tjänstgjorde sedan
1716 i fält samt följde konungen till Norge. Han
blef 1720 domprost i Linköping, 1732 teol. doktor
och 1743 biskop i Linköping. Der afled han d. 24 Mars
1761. – R. var en flitig teologisk författare, utgaf
en mängd predikningar, dogmatiska arbeten m. m. samt
författade äfven latinsk vers o. s. v. Men hans
minne har bevarats blott af hans mycket begagnade
och ännu ej alldeles obehöfliga samlingsverk
i lokalhistoria och biografi: Brontologia
theologico-historica. Thet är enfaldig lära om
åske-dunder etc. (1721), Monasteriologia sviogothica
eller kloster-beskrifning (1740), Svio-Gothia munita
eller historisk förteckning på borgar, fästningar,
slott etc. (1744) samt Episcoposcopia svio-gothica,
eller en Swea-Göthisk sticht- och biskopschrönica
(2 del., 1752). Han efterlemnade äfven åtskilliga
dylika verk i handskrift. I hufvudsak är han okritisk
och tillhör den historiska skola, som utbildades
under den karolinska tiden, men hans betydande flit
har sammanfört ett material, som, kritiskt sofradt,
gjort forskningen i Sverige betydande nytta. R:s barn
adlades under namnet Odencrantz. -rn.
Rhät (rhätiska systemet). Se Jura-systemet, sp. 1460.
Rhätien. Se Rätien.
Rhätiska systemet. Se Jurasystemet, sp. 1460.
Rhätizit, miner., smalstängliga, hvita eller
af kol gråa aggregat af cyanit (se d. o.) från
Pfitsch i Tyrolen och Schönberg i Mähren.
Ant. Sj.
Rhätoromanska språket. Se Ladinska språket.
Rhön (Rön), berggrupp i mellersta Tyskland
på gränsen mellan bajerska regeringsområdet
Unterfranken, preuss. prov. Hessen-Nassau och det
till storhertigdömet Weimar hörande furstendömet
Eisenach, begränsas af Werra, som skiljer R. från
Thüringerwald, och öfre Fulda, Sinn och Frankiska
Saale samt sammanhänger i s. med Spessart. Underlaget
utgöres af en triasplatå, som räcker till 630
m. höjd, och öfver hvilken utbredt sig vulkaniska
bergarter, fonolit, basalt och trakyt, som uppstiga
i sällsamt formade käglor och kupoler och äfven
i gångar nedträngt i triasunderlaget. De största
höjderna äro Grosse Wasserkuppe (950 m.), Kreuzberg
(931 m.) och Dammersfeld (925 m.). Kreuzberg är
märkligt derigenom att derifrån kristendomen anses
hafva utgått öfver Franken, sedan den hel. Kilian 668
skall hafva planterat korset på dess kala topp. Till
minne deraf står ett träkors på platsen, och något
längre ned ligger ett franciskankloster med kyrka,
som utgör en mycket besökt vallfartsort. R. hade förr
stora bokskogar; nu finnas endast små rester qvar af
dem, och barrskogen har
flerestädes aflöst bokskogen. R. är vildt och ödsligt i
sina högsta delar. Ofantliga snömassor betäcka det
om vintern; regn och dimmor dränka om sommaren
de skoglösa platåernas mossar och gräsbevuxna
marker. De stora mossarna gifva berget en prägel
af enformighet. Industrien har hittills varit ringa
utvecklad. Brunkolen, som brytas i berget, hafva af
brist på kommunikationer ringa afsättning; äfven
torfmossarna hafva föga bearbetats. Deremot lemnar
R. förträfflig lera för krukmakaregods och fajanser.
Ri, skeppsb., en smal, af rätvuxen och qvistfri
fur tillverkad ribba, som nyttjas vid uppdragning
af kroklinier dels på fartygsritningar,
dels såväl på fartygsutslag som på sjelfva
fartygskroppen. Rina hafva, alltefter sina olika
användningssätt, högst olika dimensioner. Jfr Mall.
J. G. B.
Ria (af F. rijhi), torkhus för säd, byggnad,
i hvilken fuktig säd torkas genom upphettad luft
(eldria) eller genom ventilation (väder-ria). Den
i Sverige mest använda är den finska eldrian för
otröskad säd. I denna ria åstadkommes upphettningen
af en ugn med genombrutet kullerstenshvalf, den s.
k. rösugnen. Från denna utströmmar varm luft (som
ej bör vara öfver 45° C.), blandad med rök, och
torkar säden, som är anbragt å lafvar på stänger,
hvilka uppbäras af bjelklag. Torkningen drager
2–3 dygn. Af den instängda röken får säden mörk
färg jämte röksmak (derför rias aldrig hvete i
detta slags rior). Rietorkningen gör det möjligt
för landtmannen att berga skörden väl äfven under
regnår. Eldrior äro synnerligen vedödande (1 famn
ved beräknas åtgå för 30 tunnor säd). De användas
mycket i Finland, men föga i Sverige och nästan alls
icke i sydligare land. Genom för hög temperatur i
rian förlorar säden sin grobarhet och blifver sålunda
oduglig till utsäde. – Väderrian är öppen åt sidorna,
och säden upplägges deri på lafvar.
Riala, socken i Stockholms län, Åkers skeppslag. Areal
8,711 har. 1,041 innev. (1888). R. bildar med
Roslags-Kulla ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl.,
Upsala stift, Sjuhundra kontrakt.
Riala-bej (Turk., af Ital. reale, furstlig, förnämst,
i uttrycket galera reale, amiralskeppet), tredje
befälhafvaren i turkiska flottan, konteramiral.
Riant [ria’ng], Paul, grefve, fransk historieforskare,
bibliofil, f. 1836, d. i Schweiz 1888, anställde
grundliga forskningar, bl. a. i Stockholms och
Upsalas bibliotek (1863), öfver korstågens period
och egnade sin uppmärksamhet äfven åt de nordiska
folkens historia vid nämnda tid, hvarom ett
vittnesbörd föreligger i hans arbete Expéditions
et pélerinages des scandinaves en Terre Sainte aux
temps des croisades (1865). Vidare må nämnas hans
Inventaire critique des lettres historiques des
croisades (1880). Under sina sista år intresserade
R. sig mycket för Birgitta-forskningen. Han var en
stor boksamlare och egde bl. a. ett ovanligt rikt
bibliotek af äldre svensk literatur. Han var ledamot
af Franska institutet och korresponderande ledamot
af Vitt. hist. o. ant. akad. (1865).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
