Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhodope ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ribalta. 1. Francisco de R., spansk målare,
tillhörande skolan i Valencia, f. på 1550-talet,
d. 1628, studerade några år uti Italien och
visade sig i sina äldre arbeten, då han återkom
till Valencia, vara en efterföljare af de bättre
italienarna, såsom i sin berömda Nattvard (i
kyrkan Colegio del Patriarca, Valencia). Men snart
framträdde han såsom en fullt utbildad äkta spansk
målare, jämförlig med de fullt frie mästarna under
1600-talet såväl i valet af ämnen som i uppfattning
och framställning: så t. ex. i Vicente de Ferrer,
som på sjukbädden besökes af frälsaren och af helgon
(i samma kyrka). S. Franciscus, under sin sjukdom
tröstad af en ängel (i Madrids museum) samt i Mater
dolorosa och S. Bruno (bägge i Valencias museum). Han
berömmes särskildt såsom fullständig kolorist
med magisk clairobscur och bred penselföring, men
derjämte också med sinne för fast form. – 2. Juan de
R., målare, den föregåendes son, f. i Valencia 1597,
d. 1628, följde så noga sin fader, att det är svårt
att skilja deras verk från hvarandra. Hans landsman
lära ej häller skilja den enes från den andres, utan
tala endast om verk af Ribalta. Hans namn och årtalet
1615 återfinnas dock på en väldig skildring af korsets
uppresande (i Valencias museum), ett af den spanska
konstens mest framstående arbeten från den tiden,
måladt, då den tidigt bortgångne mästaren var 18 år
gammal. Gregorius den stores mässa i Dresden går under
hans namn; dock är det oafgjordt om benämningen är
riktig. Jfr Woermann: »Gesch. der malerei». C. R. N.
Ribat. Se Rabat.
Ribba, skeppsb. Se Däck.
Ribbeck, Otto, tysk filolog, f. 1827 i Erfurt, företog
1852 en resa till Italien, der han särskildt egnade
sig åt studiet af handskrifter till Virgilius. Han
anställdes 1854 vid gymnasiet i Elberfeld och har
varit professor vid universiteten i Bern (1856),
Basel (1861), Kiel (1862) och Heidelberg (1872) samt
är sedan 1877 Ritschls efterträdare vid Leipzigs
universitet. R. har särskildt sysselsatt sig med
alstren af den grekiska dramatiska konsten samt
behandlat den mellersta och nya attiska komedien
(1857), äfvensom de spridda lemningarna af Roms
dramatiska författares arbeten i skrifterna Scenicae
romanorum poesis fragmenta (2 bd; 1:sta uppl. 1852–55;
2:dra uppl. 1871–73) och Die römische tragödie
im zeitalter der republik (1875). Dessutom har
han påbörjat den romerska skaldekonstens historia
(1:sta del. 1887). Resultatet af sina forskningar
angående Virgilius har han nedlagt i en edition
om 5 band (med textkritisk apparat, prolegomena
m. m. 1859–68, sedan skolupplagor). En fördomsfri
granskning af R:s behandling af Virgilius gifver
vid handen, att han, i trots af lärdom, skarpsinne
och flit, dock ej åstadkommit ett i alla afseenden
mönstergillt arbete. Kritiken är nämligen stundom
alltför godtycklig, och textförbättringarna äro
ej alltid lyckliga. Ännu tydligare framträder R:s
alltför subjektiva riktning i kritiken af Juvenalis
(textrecension 1859; Der echte und der unechte
Juvenal, 1865), hvilken också framkallat starka
gensägelser. R. fortsatte efter Ritschl
tillsammans med A. Klette utgifvandet af »Rheinisches
museum fur philologie» och har författat många
uppsatser i tidskrifter samt smärre arbeten.
R. Tdh.
Ribbing, gammal svensk adlig slägt, som troligen
är en sidogren af den halländska slägten Porse, men
enligt en tradition härstammar från norske konungen
Magnus Erlingsson (d. 1184). En viss Erling Stenvägg
uppträdde såsom dennes son med anspråk på norska
kronan, och dennes son Sigurd Ribbung (d. 1225) valdes
af ett parti i Norge till konung (se Ribbungerne). En
sonson till Sigurd Ribbung uppgifves den från Skåne
komne Sigvid (Seved) Ribbing (midten af 1300-talet)
vara, som hade den hel. Birgittas dotter Märta
till äkta. Från denne Sigvid ledes den ribbingska
slägtens ättartal. Dock må i sådant fall Birgittas
dotter Märta icke betraktas såsom stammoder, ty
efterkommande af henne saknades bevisligen i senare
hälften af 1400-talet. Två grenar af ätten hafva
erhållit friheniig värdighet. Den ena,
friherrliga ätten R. af Zernava (utgången på svärdsidan
1882), härstammade från landshöfdingen Peder R. (se
R. 5), hvilken 1654 utnämndes till friherre, den
andra, friherrliga ätten R. af Koberg (utg. på
svärdsidan 1883), från landshöfdingen Bengt R.
(f. 1686, d. 1741), som 1731 upphöjdes i friherrligt
stånd. Bengts son Fredrik (se R. 9) blef 1778 grefve,
men grefliga ätten R. upphörde 1792, när hans ende då
lefvande son (se R. 10) dömdes förlustig adelskapet.
1. Ribbing, Bengt, riksråd, född på Fästerid
i Elfsborgs län »Måndagen före Margareta dag»
1541, framträder såsom politisk personlighet
egentligen vid början af Johan III:s regering, då
han 1568 jämte en annan utsågs till medhjelpare åt
öfverste befallningsmannen på Kalmar Anders Persson
Lillieliöök till Fårdala. På Kalmar vistades
han af ven de följande åren (möjligen med
undantag af 1570–72) till och med 1583, under
hvilken tid han fick mottaga åtskilliga uppdrag
rörande slottet. 1582 utnämndes han till lagman
på Öland, och 1588 inkallades han i riksrådet.
Efter Erik Sparre erhöll han 1590 Dalarnas och
Vestmanlands lagsaga och synes icke delat
den öfver de flesta öfriga rådsherrarna detta år
utbrytande kungliga onåden. Efter konung Johans
död var han en af de rådsherrar, som 1592 ingingo
föreningen med hertig Karl till styrelsens
förande i Sigismunds frånvaro. Åren 1592–94
finnes R:s namn ofta i handlingarna vid sidan af
hertigens. Så underskref han d. 20 Mars
1593 Upsala mötes beslut och var med om rådets
allvarsamma föreställningar till Sigismund
i Nov. 1593 och Maj 1594. Att döma af en
diktad berättelse om den personliga misshandling,
som R. skulle hafva undergått vid ett tillfälle
af uppbrusning från hertigens sida, en berättelse,
såsom hvars upphofsman den sistnämnde formligen lät
anklaga Erik Stenbock, synes dock förhållandet mellan
R. och hertigen ansetts mindre godt. R. afled d. 9
Juli 1594. P. S.
2. Ribbing, Seved, riksråd, riksskattmästare,
den föregåendes broder, född på Fästerid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
