Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rayon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore dotterspråk af provençalskan. R. skref äfven
ett par historiska arbeten och flere sorgspel,
bland hvilka i synnerhet Les templiers (1805;
»Tempelherrarne», 1809) slog an.
Rayon [räjå’ng], Fr. (af Lat. radius), stråle, radie;
område. Se Fästningsrayon.
Razumovski, rysk familj. 1. Alexei Grigorjevitj
R., grefve, hofgunstling, f. 1709. var son af en
lillrysk bonde, anställdes såsom kyrkosångare i
kejserliga kapellet i Petersburg och ådrog sig der
dåvarande storfurstinnan Elisabets uppmärksamhet. Han
blef hennes älskare, öfverhopades efter hennes
tronbestigning (1741) med utmärkelser och skall 17480
t. o. m. hafva blifvit hemligt vigd vid henne. År 1744
skaffade Elisabet honom tysk riksgreflig värdighet och
gaf honom s. å. den ryska grefvetiteln. Sedan 1742 var
han öfverjägmästare och sedan 1756 fältmarskalk. Efter
Peter III:s död (1762) drog R. sig ifrån
statstjensten. Han dog 1771. R. var en oegennyttig
man, som med anspråkslöshet bar sin lycka och undvek
att blanda sig i de politiska frågorna. – 2. Kirill
Grigorjevitj R., grefve, politiker, den föregåendes
broder, f. 1728, d. 1803, vardt 1744, samtidigt med
brodern, grefve, 1746 president i vetenskapsakademien
och 1750 hetman i Lill-Ryssland. Han tog verksamt
del i sammansvärjningen emot Peter III (1762) och
slöt sig till Katarina, som icke fäste synnerligt
afseende vid honom, 1764 fråntog honom hetmanskapet,
men i stället utnämnde honom till fältmarskalk. Han
var Orlovs motståndare. Panin såg i honom blott ett
»bekant dumhufvud». – 3. Andrej Kirillovitj,
furst R., diplomat, den föregåendes son, f. 1752,
egnade sig först åt sjökrigstjensten, men öfvergick
snart till diplomatien. Efter att hafva beklädt
sändebudsplatser i Venezia, Neapel (der sjelfva
drottning Karolina Maria skänkte honom sin gunst)
och sedan 1783 i Köpenhamn kom han 1787 i egenskap
af ambassadör till Stockholm, der han straxt började
knyta förbindelser med de missnöjde. Då Gustaf III:s
krigsplaner började skönjas, inlemnade R. på sin
kejsarinnas uppdrag d. 18 Juni 1788 till riksrådet
Oxenstierna en not af förolämpande innehåll. Gustaf
III fick deri en välkommen anledning att afbryta den
diplomatiska förbindelsen med Ryssland. R. befalldes
att inom 8 dagar lemna Stockholm, men han dröjde qvar,
trots förnyade uppmaningar, ända till d. 11 Aug. År
1793 utnämndes R. till sändebud i Wien, der han förde
en glänsande stat och framstod som en konstens och
musikens (Beethoven) beskyddare. På sin fientlighet
emot den svenska regeringen gaf han nya prof genom
att uppmuntra G. M. Armfelt i hans stämplingar. En
energisk fiende var R. äfven till Frankrike och
Napoleon samt tog efter Alexanders fred med den
sistnämnde 1807 afsked från sin ministerpost. Vid
det fransk-ryska fredsbrottet 1812 blef R. åter
Alexanders förtroendeman och arbetade af all
kraft emot Napoleon. Han var med på kongresserna
i Châtillon, Chaumont, Paris (första parisfreden
Maj 1814) och Wien, uttalade i Mars 1815 Rysslands
aktförklaring öfver Napoleon och var en af
undertecknarna af den andra Parisfreden s. å. 1815
utnämndes han till furste. På ålderdomen antog
han romersk-katolska läran. Död, barnlös och
blind, i Wien 1836. R:s äldre broder grefve
Alexej Kirillovitj (f. 1748, d. 1822) var under
Alexander I:s regering undervisningsminister.
Kj.
Razzia [ratsia, franskt utt. rasia’], Fr. (af
Arab. razwa, se Rasi), egentl. plundringståg på
fientligt område; af polisen företagen skallgång
efter brottslingar, losdrifvare, uteliggare eller
dylika misstänkta personer.
Re, musikt., i solmisationen namnet på tonen d.
Re, Ile de, ö på Frankrikes vestra kust, tillhörande
depart. Charente-Inférieure, skild från fastlandet
genom Pertuis Breton och från den sydligare ön Oleron
genom Pertuis d’Antioche. Ön har en långsträckt form,
med en längd i s. ö.–n. v. af 30 km. och en areal
af 73,9 qvkm. Befolkningen uppgår till omkr. 17,000
pers., mest fiskare och sjömän. Ön har i s. och
v. branta, med ref omgifna och otillgängliga, i
n. flacka, genom starka dammar för öfversvämningar
skyddade och med flere hamnar försedda stränder. Den
har vin- och fruktträdgårdar samt något åker, men
saknar numera skog. Ostronbankar finnas utmed ön. En
af de vigtigaste inkomstkällorna är saltberedning. Ön
synes en gång hafva sammanhängt med fastlandet. Dess
tillvaro omtalas icke före 8:de årh. Dess hufvudort
är S:t Martin, på norra kusten, hvilken befästes af
Vauban och har en god hamn.
Rea. Se Rhea.
Read [rid], Thomas Buchanan, amerikansk skald och
målare, f. 1822 i Pennsylvania, d. 1872 i New York,
utmärkte sig i sina skaldestycken för stort välde
öfver språket, fin känsla och en lefvande fantasi. Han
utgaf bl. a. Poems (1847; flere uppl.), Lays and
ballads (1848) och The new pastoral (1855) samt
ombesörjde antologien »The female poets of America»
(1848; 7:de uppl. 1857). På målarekonstens område har
han frambragt dels fantasibilder sådana som Vattnets
ande, dels porträtt, bland hvilka de mest kända äro de
af skalden Longfellows barn och G. Peabody samt ett
af general Sheridan (till häst), hvilken R. äfven
besjungit i det vida kända poemet Sheridans ride
(1865).
Reade [rid], Charles, engelsk romanförfattare,
f. 1814, var länge advokat och dog 1884. Han var
en kärf satiriker och sedeskildrare, som genom sin
sträfvan efter naturtrohet och sin tendentiösa ifver
ofta hamnade i det sensationella. I synnerhet i hans
komiska skildringar märkes stark öfverdrift. R:s
berättelser äro synnerligen händelserika och hafva
ett utprägladt dramatiskt drag; också försökte
han sig först med arbeten för skådebanan. Bland
hans romaner märkas Christie Johnstone (1853), der
scenen är förlagd till en skotsk fiskarebefolkning,
It’s never too late to mend (1856), ett angrepp på
engelska fängelseförhållanden, The cloister and the
hearth (1861; enligt kritikens omdöme hans bästa
arbete), Hard cash (1863; »Mammon», 1881), riktad
mot missbruk inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
