Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preposition ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Peru (3 bd 1847; »Perus eröfring. Historisk
skildring», öfvers, af A. Blomberg, 1877) uppvisar
samma företräden, som känneteckna alla P:s historiska
arbeten: grundlig källforskning, färgrik framställning
och en känslans värme, som sällan gör intrång på
historieskrifvarens objektiva lugn. Han har derigenom
blifvit mycket populär. Deremot kan P. icke anses
för en i högsta mening filosofisk historieskrifvare,
såsom t. ex. W. H. Lecky. Han har ringa tycke och
begåfning för en omfattande analys af händelserna;
hans kritiska insigt är inskränkt till omfånget,
och han begränsar sig nästan helt och hållet till
historiens konkreta element. Under sina sista
år sysselsatte P. sig med förarbeten till en
historia om Filip II. Deraf hafva utkommit 3 band
under titel History of the reign of Philipp II,
king of Spain (1855–58). Samtidigt (1856) utgaf han
Robertsons »History of Charles V» med anmärkningar och
förbättringar. P. dog d. 27 Jan. 1859. Ett urval af
hans smärre uppsatser utkom under titel Biographical
and critical miscellanies (1845) och Critical essays
(1852). Den senaste reviderade upplagan af P:s verk
utgafs 1874–75 af hans förre privatsekreterare
I. F. Kirk i 15 band. Jfr Ticknor: »Life of P.»
(1864). A. B. B.
Présence d’esprit [presa’ngs despri], Fr.,
»sinnesnärvaro», själsnärvaro, rådighet, fyndighet.
Presenning (Holl. pressening), hopsydd segelduk,
som tjenar till täcke öfver lastluckor och varor
för att skydda mot väta. För detta ändamål
bruka presenningarna vara tjärade, oljade
eller förfärdigade af impregnerad segelduk. En
presennings storlek benämnes efter dukantalet.
R. N.
Presens (Lat. praesens, närvarande, med underforstådt
tempus, tid), gramm., är ett gemensamt namn för ett
visst antal former i de indo-europeiska och de flesta
utom-europeiska språkens verbalböjning, hvilka
uttrycka eller hafva afseende på närvarande tid,
den tid, hvari den talande befinner sig. Presens är
således en viss del af den kategori hos verben, som
kallas tempus. Ehuru presens uttrycker den tidpunkt,
hvari talaren befinner sig, och således från denna
synpunkt kan betraktas som momentant tempus, kan
det dock, på den grund att det äfven kan beteckna
en bestämd art af handling, nämligen med fortvaro
i längre eller kortare tid, äfven antaga andra
temporala betydelseskiftningar. Handlingen betecknas
genom presens som ofulländad i närvarande tid. En
följd häraf är, att den till sitt hufvudsakliga
förlopp kan vara att förlägga – förutom i den
närvarande tiden – antingen i den förflutna eller
tillkommande. Så är Grek. [oichomai] »är borta», »är
bortgången», nära nog perfektiskt, men jag gör detta
i morgon futuralt, hvarvid handlingen med afseende på
beslutet liksom börjar i närvarande tid. Presens
kan äfven innebära det, som till alla tider sker
eller eger giltighet: jorden roterar kring solen,
man bör göra godt o. s. v. Historiskt presens
(Lat. praesens historicum), i berättande stil i
stället för aoristiskt tempus (perf. historicum),
beror på en fantasiförflyttning hos
talaren, i det han liksom försätter sig på
den tidpunkt, då de skildrade händelserna
försiggå. Presens i den nu beskrifna betydelsen
tillhör hufvudsakligen indikativen; ty med
afseende på tid tillhöra de öfriga modi
egentligen den futurala. I Lat. följer dock
konjunktiven indikativens temporala karakter;
och i Grek. kan pres. konj. (optat.) hafva
betydelse af något perdurerande. I de
indo-europeiska språken gåfvos ursprungligen
flere olika presensklasser. d. v. s. med
olika stammar till grund, ett tillstånd,
som är bäst bevaradt i sanskrit. Dessa klasser
representerade antagligen olika slag af handling
(aktionsarter). De olika presensklasserna fördela
sig på två hufvudkonjugationer: den tematiska på
indo-europeiskt -*o (Grek. -[omega]), den otematiska på
indo-europeiskt -*mi (Grek. -[mi]). K. F. J.
Present (Fr. présent, af présenter, framräcka),
gåfva, skänk, föräring. Presentera, framte, uppvisa;
framräcka, bjuda; skänka, förära; föreställa en person
för en annan, med uppgift om hans namn och titel. –
Presentabel, som kan visas eller presenteras i valdt
sällskap, hygglig till sitt yttre. – Presentation,
presentering, en persons föreställande för en
annan; förslag (vid tillsättning af en plats). –
Presentationsrätt, en församlings, en korporations
o. s. v. rätt att vid tillsättning af ett ämbete,
en plats i en representation (t. ex. preussiska
landtdagen) e. d. uppsätta personer på förslag. –
Presenterbricka, bricka, hvarå kringbjudes konfekt,
vin o. dyl.
Preservera (af Lat. praeservare, på förhand
iakttaga såsom försigtighetsmått), bevara, skydda. –
Preservativ, skyddsmedel, förebyggande medel. Jfr
Profylaktisk.
Preses (Lat. praeses, af praesidere, egentl. sitta
främst), ordförande i en rätt, en akademi eller ett
konsistorium; ledare af en akademisk disputation
(se Disputation). Jfr President. – Presidera, sitta
såsom ordförande. – Presidium. ordförandeskap.
President (af Lat. prae, före, och sedere,
sitta) är en i flere land förekommande titel,
betecknande än, och oftast, ordföranden i en
kongress, konferens o. d., än chefen för ett
kollegialt ämbetsverk (Sverige m. fl. land), än
styresmannen öfver en provins eller afdelning deraf
(Preussen, Brasilien och, delvis, Österrike samt
Danmark, der Köpenhamns högste styresman benämnes
overpresident, motsv. öfverståthållaren i Stockholm),
än talmannen i folkrepresentationen eller någon af
dess afdelningar (Norge, Tyskland, Frankrike, Belgien,
Italien, Spanien, Nord-Amerikas förenta staters
senat m. fl. st.), än öfverhufvudet i en republik
(Frankrike, Nord-Amerikas och Mejicos förenta stater,
flere syd-amerikanska och afrikanska republiker;
den schweiziske bundespresident är ej annat än
förbundsrådets för året valde ordförande). Presidenten
i en republik är verkställande maktens chef och
statens representant. Han har högsta befälet öfver
krigsmakten, initiativ, benådningsrätt och makt att
besätta ämbeten. Hans ställning motsvarar således
suveränens i en monarki, men han saknar i motsats till
en sådan absolut veto mot representationens beslut,
innehar sin plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
