Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preposition ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast för vissa år och är representationen ansvarig
för sina gerningar. Den förnämste bland ministrarna
bär i de flesta land (dock ej i Sverige, Norge
och England) titeln konselj- l.
ministerpresident. – I Sverige uppkom titeln president i
sammanhang med förvaltningens centralisation i
kollegiala ämbetsverk. 1634 års R. F. omtalar
presidenter för hofrätterna i Jönköping,
Åbo och Dorpt; 1660 års additament tillade en
särskild president för Svea hofrätt (der drotset
förut omedelbart utöfvat chefskapet). Då de höge
riksämbetsmännen genom Karl XI:s revolution försvunne,
ersattes de af presidenter. Karls testamente 1693
omtalar, förutom hofrättspresidenterna, sådana
i spetsen för Krigs-, Amiralitets-, Kammar- och
Bergskollegierna. Härtill lade 1719 års K. F., som ock
uttryckligen nämner kanslipresident, presidenter för
Kommersekollegium och Kammarrevisionen, hvarefter
1720 års R. F. införde särskild president för
Statskontoret. Under det nya statsskicket har
den kollegiala principen alltmera fått vika för
den byråkratiska, och i sammanhang dermed är
presidenternas antal minskadt. 1809 försvann
kanslipresidenten; redan 1789 dog den siste
presidenten i Amiralitetskollegiet. Presidenterna
i Krigs- och Bergskollegierna försvunno 1865
och 1857, då dessa kollegier upplöstes; och
Statskontoret har enl. instr. 1876 utbytt sin
president emot generaldirektör. F. n. (1888)
qvarstå sålunda endast presidenterna i de tre
hofrätterna samt i Kammarkollegium, Kammarrätten
och Kommersekollegium. Dessa presidenter ansvara
för ärendenas gång och ledning, men hafva
omkring sig råd med rösträtt. President var en
tid titel på en magistratsperson i åtskilliga
svenska städer, t. ex. Göteborg och Kalmar. –
Presidentskap, en presidents myndighet, tiden
för dess utöfning; (Eng. presidency) benämning
på tre af förvaltningsområdena i kejsaredömet
Indien, nämligen Bengalen, Madras och Bombaj
(styresmannen öfver det förstnämnda bär titeln
lieutenant-governor, öfver de bägge sistnämnda
governor). Kj.
Presidera. Se Preses.
Presidio (af Lat. praesidium, vakt, fästning) är i
Spanien och Portugal äfvensom i dessa lands kolonier
egentligen benämningen på en fast plats, men numera
förstår man dermed i Spanien ett fängelse, i synnerhet
tukthus för män. Särskildt är Presidios benämningen
på de fyra spanska deportationsorter på norra kusten
af Marokko, till hvilka statsfångar och de värsta
brottslingar sändas. Dessa äro Ceuta, som 1580 kom
med Portugal till Spanien, Peñon de Vélez de
la Gomera (spanskt sedan 1508), Peñon de Alhucemas
(spanskt sedan 1673), båda belägna på små öar, och
Melillal. Mlila (spanskt sedan 1496). Sydöst om det
sistnämnda ligga de tre Islas Chafarinas (Dsjafaran-
l. Zafarani-öarna), hvilka spaniorerna besatte
1848. De fyra Presidios, den sista återstoden af
den fordom stora spanska landbesittningen på Afrikas
nordkust, hafva tillsammans en areal af 66 qvkm. med
(1877) 12,170 innev, (inberäknadt garnisoner och
straffångar), en blandning af spaniorer, judar, morer,
negrer och mulatter.
Presidium. Se Preses.
Preskription (Lat. praescriptio), jur.,
innefattade enligt äldre teori hvarje ändring i ett
rättsförhållande till följd af fortvaron af ett
visst faktiskt tillstånd, vare sig det fortsatta
utöfvandet eller det fortsatta icke-utöfvandet af
en rättighet. I nyare tid sträfvar man att gifva
preskriptionsinstitutet en närmare begränsning,
exempelvis genom att afskilja sådana fall, då
rättsförhållandet redan är föremål för tvist,
då preskriptionstiden börjar löpa först på grund
af offentlig myndighets förklaring, eller då
de stridiga anspråken äro till uppkomsten sins
emellan samtidiga. Man skiljer emellan preskription
i brottmål, der det är fråga om icke-utöfvandet
af statens rättighet att straffa, och der straff
uteblir till följd af en viss tids dröjsmål antingen
att anställa och fullfölja åtal eller att verkställa
ådömd bestraffning, och civil preskription, hvarigenom
privata rättigheter efter allmän eller speciel lag
förvärfvas eller förloras. De vigtigaste exemplen
på den senare i svensk rätt äro: förvärf genom
preskription af fast egendom (se Häfd och Klander);
den allmänna tioårspreskriptionen af fordringar,
hvilken afbrytes genom kraf, erinran eller erkännande;
den särskilda, ett visst slags borgensförbindelser
gällande tolfmånaderspreskriptionen, som kan
afbrytas endast genom på visst sätt fullföljd stämning
eller lagsökning; den särskilda preskriptionen
af vexelfordran emot godkännare (treårs-) och af
återgångsfordran emot vexelgifvare och öfverlåtare
(sexmånaders- eller ettårs-); den särskilda
preskriptionen af sådana fordringar mot redare,
för hvilka han ansvarar endast med fartyg och frakt
(tvåårs-), samt, om den får anses höra hit, förlusten
af inteckningsrätt till säkerhet för fordran och i
visst fall för annan rättighet genom försummelse
att inom hvart tionde år förnya inteckningen. Af
många hänföras till preskriptionsinstitutet äfven
bestämmelserna om den tid, inom hvilken arfvinge
eller testamentstagare måste göra sin rätt till
qvarlåtenskapen gällande, samt föreskrifterna om
klandertid i en mängd fall. – För hela den nordiska
lagstiftningen är det i motsats till kontinentens
utmärkande, att det här icke finnes någon allmän
anspråkspreskription, att utgångspunkten för den
vanliga fordringspreskriptionen är fordringens
tillkomst, icke dess förfallotid, samt, att man här
endast i obetydlig utsträckning känner speciella
kortare preskriptionstider för särskilda slag af
fordringar. Den allmänna preskriptionstiden för
fordringar är i Danmark och Norge tjugo, i Finland tio
år. Om preskriptionsförvärf af fast egendom enligt
dessa lands lagstiftningar se Häfd och Klander.
Hj. H-d.
Presl, Karl Boriwoj, österrikisk naturforskare,
f. i Prag 1794, d. derst. 1852 såsom professor och
kustos vid Böhmiska museet (Ceské museum), skref
bl. a. Tentamen pteridographie (1836; suppl. 1845).
Press (pressmaskin) är en arbetsmaskin, hvarmed
i allmänhet stora motstånd öfvervinnas med ringa
hastighet hos kraftens angreppspunkt. Dessa maskiner
äro i synnerhet afsedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
