Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lamartine ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makten, samt inträdde i Okt. 1659 i den
"välfärdskomité", som öfvertog styrelsen. Då
Monk med sin här anryckte från Skotland för att
återställa parlamentets myndighet och konungadömet,
sökte L. förgäfves möta med vapenmakt; hans soldater
öfvergåfvo honom, och han sjelf insattes i Tower
(Mars 1660). Derifrån lyckades han väl snart undkomma
och började en resning till förmån för republiken,
men greps åter och hölls sedermera till sin död fången
på Guernsey.
Lambert, Johann Heinrich, tysk matematiker och
filosof, f. 1728 i Mülhausen (Elsass), egnade sig
som autodidakt åt studiet af matematik, filosofi och
österländska språk. Efter att 1756–58 hafva företagit
resor i Tyskland, Holland och Frankrike slog han sig
ned i Bajern. Han flyttade sedan till Berlin, der
han 1765 blef medlem af vetenskapsakademien och der
han afled som oberbaurath d. 25 Sept. 1777. Genom
sin Photometria, seu de mensura et gradibus
luminis, colorum et umbrae (1760) kan han,
vid sidan af den egentligen som experimentator
verksamme Bouguer, ställas som grundläggare af
den fotometriska afdelningen inom optiken. Detta
arbete har varit af stor betydelse för astronomien,
vid hvilken L:s namn äfven genom den i kometteorien
förekommande s. k. Lambertska eqvationen är fäst. –
I sina Cosmologische briefe über die einrichtung
des weltbaues (1761) har han, liksom Kant,
uppgjort ett schema öfver verldssystemet. Några
andra bevis för riktigheten af sina astronomiska
teorier har emellertid L. icke lemnat, än sådana,
hvilka han i egenskap af "en mycket positiv kristen"
kunnat framdraga ur teologien. Härmed är dock icke
sagdt, att ej åtskilliga af hans åsigter genom
Herschels och Laplaces exakta undersökningar vunnit
bekräftelse. Exempelvis gick hans förutsägelse om
en tillkommande bestämning af solsystemets rörelse i
fullbordan redan 1783 genom Herschel. Som filosof var
L. synnerligen högt skattad af Kant, som förelade
honom flere af sina arbeten till granskning före
deras tryckning och en tid synes med honom idkat
ett vetenskapligt samarbete. Bland L:s filosofiska
skrifter må nämnas Neues organon, oder gedanken
über die erforschung und beziehung des wahren
(1764) och Anlage zur architektonik oder theorie
des einfachen und ersten in der philosophischen
und mathematischen erkenntniss (1771). 1828
aftäcktes i Mülhausen en minnesvård öfver honom.
K. B.
Lambert [langbär], Louis Eugène, fransk djurmålare,
f. i Paris 1825, lärjunge af Eugène Delacroix,
är särskildt berömd för sina kartbilder, alltid
gifna med mycken trohet, ofta också med komisk
uppfattning. L. har gång efter annan vunnit
erkännanden och utmärkelser för sina arbeten.
Lambert li Cors [langbär li kår]. Se Alexander-sagan.
Lambertska eqvationen. Se Lambert, J. H.
Lamberts-nöt, bot., frukten af en art hassel, Corylus
tubulosa L., utmärkes deraf att bägarefodret med
sina flikar når rörformigt öfver
sjelfva nöten, som är något större än vår vanliga
hasselnöt samt har en fet och mandellik smak,
liknande dennas. Lamberts-hasseln, som af några
botanister anses vara en afart af den vanliga
hasseln, kan med framgång odlas i Sverige.
O. T. S.
Lambesc [langbä’sk], Charles Eugène de Lorraine
d’Elbeuf, prins de L., fransk general, f. 1751,
intog genom sin slägtskap med drottning Marie
Antoinette en betydande ställning vid franska
hofvet och blef redan vid unga år öfverste för
kavalleriregementet "Royal-Allemand". Genom
sin choc på parisbefolkningen d. 13 Juli 1789, som
kommit i rörelse vid underrättelsen om Neckers onåd,
väckte han allmän förbittring, utpekades såsom en af
de förnämste deltagarna i hofvets kontrarevolution,
ställdes inför rätta, men blef frikänd. Kort derefter
emigrerade L. med hela sitt regemente, tog tjenst i
den österrikiska hären och kämpade mot Frankrike ända
till restaurationen (1815), först såsom generalmajor
(1793), sedan såsom fältmarskalklöjtnant (1796). 1814
blef han utnämnd till pär af Frankrike, men lemnade
icke Wien. Med honom utslocknade 1825 den gren af
huset Lothringen, som härstammade från Claude, förste
hertig af Guise. A. B. B.
Lambèse [langbäs] l. Lambessa, fransk straffkoloni
i Algeriet, depart. Constantine, anlagd 1844. Orten,
som räknar endast några hundra innev., ligger på den
plats, der den mycket omfångsrika romerska staden
Lambaesis fordom stod. Denna stads ruiner äro bland
de mest intressanta i hela norra Afrika. De utgöras
af lemningar af tempel (åt AEsculapius, Salus, Isis
och Serapis), kyrkogårdar, triumfbågar, aqvedukter,
termer och palats m. m. Något längre vesterut, närmare
den nuv. staden Batna, ligga lemningar af ett romerskt
fältläger (castra) omkr. 460 m. i fyrkant. Ruinerna
af staden och lägret hafva lemnat en ymnig skörd
af inskrifter (Renier, "Inscriptions romaines de
l’Algérie", 1855, utgaf 1,500, "Corpus inscr. lat.",
VIII, innehåller 4,185), hvilka äro rika på historiska
data, emedan Lambaesis i närmare 300 år (början af
2:dra–slutet af 4:de årh.) var hufvudqvartér för den
tredje legionen (legio tertia augusta) och hufvudstad
i provinsen Numidien. Kristna inskrifter finnas ej.
Lambeth, stadsdel i London (metropolitan borough)
på södra sidan af Thames, i grefskapet Surrey, hade
1881 498,967 innev. – Lambeth palace, vid östra
änden af den 1862 byggda Lambethbron öfver Thames,
har i mer än 600 år varit ärkebiskopens af Canterbury
officiella residens.
Lambillotte [langbijått], Louis, belgisk musiker,
f. 1797, blef 1822 kapellmästare vid jesuitstiftelsen
i S:t Acheul, inträdde 1825 i jesuitorden och lefde
i flere af dess stiftelser, slutligen i Vaugirard
vid Paris, der han dog 1855. Såsom kompositör af
mässor, mariahymner m. m. blef han mindre berömd än
såsom samlare och skriftställare. Af stor vigt är i
synnerhet hans Antiphonaire de Saint Gregoire (1851),
utgörande ett facsimile af det i "neumer"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
