Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lamartine ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lamb [lämm], Caroline, lady, engelsk författarinna,
f. 1785, var dotter till earlen af Bessborough och
blef 1805 gift med William Lamb (sedermera lord
Melbourne). Hon råkade i ett kärleksförhållande till
lord Byron, då denne stod i gryningen af sitt rykte,
men efter några år egde en våldsam brytning rum. Han
förbannade henne i en dikt, och hon skildrade honom
med hatets färger i romanen Glenarvon, sedan han
lemnat England. L:s senare romaner, Graham Hamilton
och Ada Reis, äro mera lidelsefritt skrifna. Hon
hade bosatt sig på landet, i skydd för det minnesgoda
societetssqvallret. Men hågkomsten af Byron förföljde
henne, och åsynen af hans likkista, då den fördes
förbi hennes trädgård till Newstead Abbey, gjorde
henne vansinnig. Hon dog 1828.
Lamballe [langrba’l], Marie Thérèse Louise, prinsessa
de, född d. 8 Sept. 1749, var dotter af prins Ludvig
Viktor af Savojen-Carignan och blef 1767 förmäld med
Louis Alexandre Joseph Stanislas de Bourbon, prins
af Lamballe, fransk öfverhofjägmästare, efter hvilken
hon året derpå blef enka. Hennes skönhet och behag
vunno allas hjertan. 1774 blef hon drottning Marie
Antoinettes hofmästarinna och egnade henne sin tjenst
med orubblig hängifvenhet. Efter den kongl. familjens
misslyckade flykt till Varennes (1791) afreste
L. på drottningens uttryckliga begäran till England,
men återkom efter några månader och slöt sig åter
till drottningen. Efter händelserna d. 10 Aug. 1792
åtföljde hon drottningen till Tempeltornet, men
rycktes den 19 Aug. från hennes sida och fördes till
fängelset La Force, der hon mördades d. 3 Sept. 1792.
A. B. B.
Lambda, namn på den grekiska bokstafven [lambda] (l). –
Lambdacism, oförmåga att uttala bokstafven l.
Lambda-söm, anat., namn på nacksömmen, föranledt
deraf att den har en aflägsen likhet med den grekiska
bokstafven [lambda] (lambda). Lambda-sömmen förenar på
kraniet nackbenet med framför liggande hjessben. Se
Hufvudskål, fig. 1, 3 och 6.
Lambeck (Lambeccius), Peter, tysk lärd, född i
Hamburg 1628, gjorde vidsträckta resor och blef, sedan
han öfvergått till katolska läran, 1663 föreståndare
för kejserl. biblioteket i Wien. Död 1680. Förutom
flere större bibliografiska verk utarbetade
L. Prodromus historiae literariae (1659; 2:dra
uppl. 1710), det första, visserligen fragmentariska,
försöket till en allmän literaturhistoria med
kronologisk uppställning.
Lamber [langbär], Juliette, fransk skriftställarinna,
föddes 1836. Det äktenskap, som hon helt ung
ingick med en läkare i landsorten, blef icke
lyckligt. Hon lemnade derför mannen efter några år
och lyckades i Paris skapa sig en ställning såsom
författarinna. Snart vorden enka, skänkte hon af
verklig böjelse sin hand åt Edmond Adam, hvilken 1877
afled såsom senator, och efter hvilken hon ärfde en
ofantlig förmögenhet. Såsom madame Edmond Adam har
hon varit medelpunkt för en inflytelserik politisk
och literär "salon" i Paris. Under Paris’ belägring
1870–71 stod hon i
främsta ledet af de hjeltemodiga parisiskor, som
upprättade lasarett, utdelade lifsförnödenheter
och skötte de sårade. Hennes hem, som redan före
kriget varit en samlingsplats för det liberala
partiets förmågor, spelade i detta afseende en
alltmer betydande rol, särskildt under krisen d. 16
Maj–14 Dec. 1877, då Gambettas parti segrade öfver
reaktionen. Efter denna tid har hennes salong antagit
ett öfvervägande literär-artistiskt skaplynne. Ifrig
patriot och republikanska, är madame Adam dock föga
böjd för att inordna sina meningar under något partis;
derför har ofta förhållandet varit kyligt mellan
henne och de ledande statsmännen. Hon grundade
d. 15 Okt. 1879 tidskriften "La nouvelle revue",
som i Paris, om ock ej i utlandet, i det närmaste
undanträngt "Revue des deux mondes" och verkar för de
demokratiska inrättningarnas befästande. Öfversigterna
öfver den in- och utländska politiken skrifver hon
sjelf och redigerar ensam hela tidskriften. Hon har,
delvis under sitt flicknamn Juliette L., utgifvit
bl. a. Blanche de Coucy m. fl. noveller (1858),
Idées antiproudhoniennes sur l’amour, les femmes et le
mariage (1858; 2:dra uppl. 1862), La papauté (1860),
Dans les alpes (1867), Saine et sauve (1870), Le siége
de Paris (1873), Grecque (1878), Portratts littéraires
et politiques (1884), La patrie hongroise (s. å.).
Lambert (L. von Hersfeld), tysk krönikeskrifvare,
dog 1088 som munk i benediktinklostret Hersfeld. Hans
krönika, Annales, är till 1039 blott ett torrt
utdrag af äldre annaler, men skildrar derpå
med växande utförlighet, ehuru partiskt, tidens
historia ända till motkonungen Rudolfs af Schwaben
val 1077. L:s krönika är bäst utgifven i Pertz’
"Monumenta Germaniae historica" (5:te bandet).
A. B. B.
Lambert (L. von Avignon), Franz, tysk teolog, f. i
Avignon 1486, ingick som ung i franciskanklostret i
sin födelsestad, men vanns för reformationen genom
studiet af Luthers skrifter. 1522 begaf han sig
till Schweiz och Tyskland, der han i Wittenberg
trädde i personlig beröring med Luther. 1526
började han sin reformatoriska verksamhet
i landtgrefskapet Hessen, der han snart fick
anställning som professor vid det 1527 upprättade
universitetet i Marburg. En af honom inspirerad
hessisk kyrko-ordning antogs på synoden i Homberg
1526, men befanns sedermera obrukbar. L. dog 1530.
P. F.
Lambert, John, engelsk krigare, f. 1619, d. 1694,
slöt sig vid inbördeskrigets utbrott i England 1642
till parlamentets parti samt blef en af Fairfax’
och Cromwells dugligaste underbefälhafvare. Han
förblef Cromwells trogne anhängare, tills förslaget
att tillerkänna denne konungakronan väcktes i
parlamentet (Febr. 1657), då han i spetsen för härens
republikanskt sinnade officerare förmådde protektorn
att låta saken falla. L. kom derigenom i spändt
förhållande till Cromwell och entledigades ur tjenst,
sedan han vägrat aflägga trohetsed till denne. Efter
Cromwells död (1658) trädde L. i spetsen för det
tilltagsna militärparti, som frånryckte Richard
Cromwell och parlamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
