Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köröshegy ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Köthen [hårdt k], stad i hertigdömet Anhalt, till 1853
hufvudstad i hertigdömet Anhalt-Köthen och residens
för den 1847 utgångna linien Anhalt-K.; vid en biflod
till Mulde. 16,155 innev. (1880). K. består af en
äldre och en yngre stadsdel samt 4 förstäder och har
tvänne slott, af hvilka det forna residensslottet, i
gamla staden, har åtskilliga vetenskapliga samlingar
och ett bibliotek med omkr. 20,000 bd. Staden eger
tvänne jerngjuterier och maskinverkstäder samt
åtskilliga andra industriella anläggningar. I
K. föddes och verkade homöopatiens upphofsman
Hahnemann, och staden eger ännu en homöopatisk
kuranstalt.
Kött. 1. Se Födoämnen, sp. 642, Kokkonsten,
Köttextrakt, Muskler. – 2. Bot. Ordet "kött"
nyttjas äfven om vissa mer eller mindre mjuka,
saftiga, af vanligen mera löst sammanhängande
parenkym-celler bildade växtdelar, t. ex. fruktköttet
hos stenfrukter i allmänhet (körsbär, plommon,
aprikoser o. s. v.). Blad och andra växtdelar, som äro
tjocka och saftrika, kallas "köttiga", t. ex. bladen
hos Sedum, Sempervivum, Mesembryanthemum m. fl.
O. T. S.
Köttbaser, gemensamt namn på de i musklerna
förekommande qväfvehaltiga extraktiv-ämnena
kreatin, hypoxantin (äfven benämndt sarkin), xantin
och karnin, hvilkas egenskap af verkliga baser i
kemisk mening dock är allt annat än otvifvelaktig.
S. J-n.
Köttbräck, äldre benämning på svullnad i testes. Se
Orchitis.
Köttextrakt. Såsom bekant är det hufvudsakligen
de s. k. extraktivämnena i köttet (köttbaser,
köttmjölksyra m. m.), hvilka jämte lim och en
del af de i köttet förekommande salterna ingå
i köttsoppan (buljongen). Oaktadt denna således
icke kan sägas hafva något näringsvärde i egentlig
mening, alldenstund hon innehåller endast helt ringa
mängd af näringsämnen, har hon sedan urminnes tider
ingått såsom en väsentlig beståndsdel af menniskans
föda, beroende på att de i henne ingående ämnena,
särskildt de s. k. köttbaserna och kalisalterna,
verka stimulerande icke blott på matsmältningen,
utan äfven på blodomloppet och nerv-verksamheten
i allmänhet. Köttsoppan är således att räkna till
de s. k. njutningsmedlen, hvilkas betydelse för
menniskans näring dock i sjelfva verket är ganska
stor och ingalunda får underskattas. Med tanken härpå
sökte den berömde kemisten J. v. Liebig, understödd
af den ej mindre framstående v. Pettenkofer, att för
menskligheten tillgodogöra åtminstone en del af de
ofantliga qvantiteter födoämnen, som bortslösades
i Syd-Amerika, der otaliga nötkreatur årligen
slagtades endast för hudarnas skull, under det att
köttet, hvaraf blott en ringa del kunde på ort och
ställe konsumeras, snart sagdt bortkastades såsom
värdelöst. Sedan de förberedande försök, som under
v. Pettenkofers ledning åren 1850–52 anställdes i
München, till fullo ådagalagt möjligheten att ur kött
bereda ett hållbart extrakt, bildades ett engelskt
bolag ("Extract of meat company"), som i Fray Bentos
började att enligt Liebigs föreskrifter
framställa köttextrakt i stor skala. Dylika
fabriker hafva sedan uppstått äfven i Montevideo (för
Buschenthals köttextrakt) m. fl. orter i Syd-Amerika,
äfvensom i Australien, der fårkött förarbetas, och
dessa fabriker förbruka numera årligen kött efter
hundratusentals kreatur. Ett nödvändigt vilkor för
fabrikationen är att kunna erhålla råmaterialet,
köttet, till mycket billigt pris, enär ej mindre
än 30–32 kg. magert kött åtgå för framställandet
af 1 kg. extrakt. Efter denna beräkning lemnar 1
nötkreatur endast omkr. 5 kg. köttextrakt. Visserligen
erhållas åtskilliga biprodukter vid fabrikationen,
såsom slagtaffall (brosk, ben etc.), fett, bindväf
o. s. v., hvilka tillgodogöras och användas till
kreatursfoder, gödningsmedel m. m., men det är
dock lätt att inse, att med sådana köttpris, som i
allmänhet gälla i Europa, beredningen af köttextrakt
omöjligen skulle kunna löna sig der. Huruvida den
på senare tider i allt större skala praktiserade
transporten af färskt kött från andra verldsdelar
till Europa i särskildt derför afsedda fartyg,
försedda med iskylda förvaringsrum, kommer att i
någon mån verka störande på köttextrakt-industrien
genom höjande af köttets värde på produktionsorten,
får framtiden utvisa. Antagligen lär väl dock
köttextraktet alltid komma att bibehålla sin plats
bland menniskans oumbärligaste njutningsmedel. –
Extraktet beredes helt enkelt så, att finhackadt
kött, så fettfritt som möjligt, utkokas med
sin 8–10-dubbla mängd vatten, ägghviteämnen och
fett aflägsnas och vattenlösningen inkokas till
extraktkonsistens samt bildar då en mörkbrun,
halffast massa af egendomlig steklukt. König ("Die
menschlichen nahrungs- und genuss-mittel", 1880)
fann detsamma i medeltal bestå af 60,8 proc. organisk
substans (deraf omkr. 1/6 lim, för öfrigt köttbaser,
mjölksyra och litet fett), 17,5 proc. salter och
21,7 proc. vatten. Samme förf. uppställer såsom
fordringar på ett godt köttextrakt, att det ej
bör innehålla fett eller ägghvita och ej öfver 20
proc. vatten, att hufvudmängden (55–60 proc.) af
den organiska substansen (hvars mängd bör vara 58–65
proc.) skall vara löslig i 80-procentig sprit samt
att qväfve- och askhalten ligga respektive mellan
8,5–9,5 och 15–24 proc. Vid användandet löses, som
bekant, extraktet direkt i varmt vatten, och man
har färdig en soppa, hvars smak, om man så önskar,
ytterligare kan höjas genom tillsats af grönsaker,
kryddor etc. – Försök på djur hafva visat, att mycket
stora doser köttextrakt verka giftigt, företrädesvis
till följd af dess stora halt af kaliumsalter. Men
deraf framgår naturligtvis endast, att detta
njutningsmedel, liksom alla andra, ej får begagnas
i öfvermått. Om extraktet njutes i lagom mängd,
är dess verkan, såsom allmänt bekant är, särdeles
välgörande, stärkande och lindrigt stimulerande.
S. J-n.
Köttflugan, Sarcophaga carnaria L., zool., är
ytterst allmän och angriper, liksom öfriga arter af
samma slägte, kött, som öfvergått i förruttnelse,
å hvilket dessa arters ägg läggas och larverna
lefva. Den allmänna köttflugan föder dock lefvande
yngel. Hannens grundfärg är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
