Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kurdiska språket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenkol, nafta och petroleum. Jämte kurderna (se
d. o.), som bilda hufvudmassan af befolkningen,
bo i K. armenier (i nordvestra delen), araber (i
s. ö.) samt perser, turkar och judar. De vigtigaste
städerna äro Bitlis (Bedlis), kurdernas egentliga
hufvudort, s. ö. om sjön Van, Diarbekr och Mardin,
alla i turkiska K., samt Kirmansjahan i persiska K.
Kureisjiter l. koreisjiter hette en arabisk stam, som
i 5:te årh. e. Kr. tillskansade sig uppsigten öfver
helgedomen i Mekka (se Kába) och dermed öfvermakten
i El-Hedjaz. Muhammed tillhörde denna stam. Den
kureisjitiska munarten är använd vid nedskrifningen
af koran och gäller såsom den förnämsta af arabiska
språkets dialekter.
Kurer (Lett. kuri, Litav. kurszei, R. kors, Lat. chori
och curii), de ursprunglige innebyggarna i det efter
dem benämnda landet Kurland, voro sannolikt ett
med esterna och liverna nära beslägtadt folk af
finsk-ugrisk ras, enl. andra livernas förfäder. Vid
början af den historiska tiden synas de hafva
bebott de norra och vestra delarna af nämnda land,
det s. k. egentliga Kurland, Kur-seme (till skilnad
från Sem-gallen), med det nuvarande Goldingen till
hufvudort. Kurerna undanträngdes och utrotades af
letterna, men deras namn har ännu bibehållit sig
dels i inskränkt mening såsom inhemsk benämning på
den lettiska befolkningen å Kurische nehrung, dels
i vidsträcktare bemärkelse såsom likbetydande med
letter i allmänhet. (Jfr Letter.) Den latinska
formen chori förekommer först hos Adam af
Bremen, formen curii först hos Saxo Grammaticus.
H. A.
Kurera (Lat. curare, hafva omvårdnad om), bota,
återställa från en sjukdom.
Kureter (Grek. kuretes), Grek. mytol.,
demoniska väsenden, beslägtade med korybanter och
daktyler. Likasom dessa höra de till Rhea Kybeles
omgifning, men sättas äfven i förbindelse med
den kretiske Zevs, hvilken de under hans uppväxt
vaktade och skyddade mot Kronos’ ondskefulla anslag,
hvarjämte de sedan fortforo att tjena honom såsom
prester. A. M. A.
Kurfirsten (rättare Churfirsten, af T. firste,
topp, spets), bergskedja i schweiziska kantonen S:t
Gallen, bilda en 12 km. lång och omkr. 2,000 m. hög,
skarpt tandad kamm, som löper från v. till ö.,
n. om Walensee. Då man vanligen räknar 7 spetsar,
kallas bergkammen stundom Sieben kurfürsten (de
7 kurfurstarna), ehuru den egentligen har sitt
namn deraf att den fordom skilde det rätoromanska
Chur-området från det tyska.
Kurfurste (T. kurfürst, af Medelhögt. kur, val,
utkorande) kallades i det forna Tyska riket enhvar
af de furstar, som hade sig förbehållen rätten att
deltaga i val af konung (kejsare). Från att vara en
stormännens gemensamma angelägenhet hade konungavalet
i midten af 1100-talet kommit i händerna på 3 andliga
furstar, nämligen ärkebiskoparna af Mainz, Köln och
Trier, och 4 verldsliga, nämligen pfalzgrefven
vid Rhen (den mäktigaste fursten i det forna
stamhertigdömet Franken) samt hertigarna af Schwaben,
Bajern och Sachsen. Men på
1200-talet trädde bland de verldslige furstarna delvis
andra i förgrunden, så att kurfurstevärdigheten kom
att stanna hos de ofvannämnde tre ärkebiskoparna (den
i Mainz var redan tidigt valets ledare), pfalzgrefven
vid Rhen, hertigen af Sachsen, markgrefven af
Brandenburg och konungen af Böhmen, hvilka sju
furstar tillika beklädde de höga riksämbetena. 1356
utfärdade kejsar Karl IV en rikslag, den s. k. gyllene
bullan, hvilken fastställde desse sju furstars
uteslutande rätt att välja (faktiskt låg dock
innehafvarens af Böhmen rätt nere från slutet af
1400-talet till 1708), deras inbördes rangordning,
den verldsliga kurfurstevärdighetens ärftlighet efter
förstfödslorätt, kurlandens odelbarhet m. m. Vidare
stadgades, att kurfursten af Pfalz och kurfursten
af Sachsen skulle vid tronledighet innehafva
riksvikariatet, den förre i Rhenlanden och södra
Tyskland, den senare i de delar af riket, i hvilka
sachsisk rätt gällde m. m. Kurfurstekollegiet, hvilket
bildade en afdelning för sig å riksdagen, gjorde
fr. o. m. Karl V:s val 1519 – dock från 1648 i förening
med de öfriga ständerna – sin vilja gällande genom
att före valet förelägga kandidaten en valkapitulation
till antagande. Under 30-åriga kriget öfverflyttades
den pfalziska kurfurstevärdigheten 1623 till Bajern,
men vid fredsslutet 1648 upprättades åt Pfalz en ny,
åttonde, kurfurstevärdighet. 1692 upprättade Leopold
I till förmån för Hannover (Braunschweig-Lüneburg)
en nionde kurfurstevärdighet. Efter wittelsbachska
husets utslocknande i Bajern, 1777, blef kurfurstarnas
antal åter åtta. Till följd af de omstörtningar,
som framkallades i Tyska rikets förhållanden genom
krigen mot franska republiken, försvunne 1803
kurfurstendömena Köln och Trier; kurfursten af
Mainz blef i egenskap af riksärkekansler förflyttad
till Regensburg, och nya kurfurstevärdigheter
stiftades för Salzburg (1805 utbytt mot Würzburg),
Würtemberg, Baden och Hessen-Kassel. Med Tyska rikets
upplösning, 1806, upphörde kurfurstevärdigheterna
att finnas. Endast Hessen-Kassel behöll den derefter
intetsägande titeln kurfurstendöme till 1866, då det
annekterades af Preussen.
Kurfurstehatt. Se Kronor.
Kurgan, R., grafhög. De uråldriga kummelformiga
kurganerna, som förekomma ganska talrikt i
Syd-Ryssland, innehålla jämte den jordades ben ofta
äfven dyrbara fornsaker.
Kurgan, stad i vestra Sibirien, guvern. Tobolsk,
vid floden Tobol. Omkr. 6,500 innev. K. är hufvudort
för traktens handel med boskap, talg, hudar och salt.
Kur-Hessen. Se Hessen-Kassel.
Kurhus (af Lat. cura, skötsel) kallas i Sverige
en vårdanstalt för personer, som äro behäftade
med veneriska sjukdomar. De två största af dessa
anstalter, de i Stockholm och Göteborg, af hvilka
den förra tillsvidare är gemensam för Stockholms
stad och län, utgöra sjelfständiga sjukhus under
särskild förvaltning, medan de öfriga äro förenade
med länslasaretten. Den allmänna sjukvårdsafgift
(numera högst 50 öre för man och 25 öre för qvinna),
hvilken enl k. kung. d. 26 Aug. 1873 i st. f. den
1818 stadgade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
