Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kurdiska språket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnas flere enstaka kurdiska stammar och kolonier i
angränsande land, i synnerhet Persien och Korasan,
dit kurder flyttades af Sjah Abbas (1586–1628),
och s. derom i Kuhistan samt vidare kring Asterabad
vid norra gränsen mot jorund-turkmenerna och
bitsje-kurderna kring Demavend m. fl. I Syrien
finnas kurder kring Aleppo och så långt sydligt
som mellan Höms och Baalbek. I Mindre Asien nå
de i v. till Angora och i n. till Ersirum. – Jfr
bl. a. Rich, "Narrative of a residence in Koordistan"
(1836); Millingen, "Wild life among the Koords"
(1870); Veliaminov, "Scheref-nameh ou Histoire
des kourdes par Scheref, prince de Bidlis" (1862);
Schläfli, "Beiträge zur ethnographie Kurdistans"
(Peterm. mittheil., 1863) samt en mängd intressanta
uppsatser af Ainsworth, Rawlinson, Shiel m. fl. i
"Journal of geographical society" (bd 8–11).
H. A.
Kurdiska språket, det i Kurdistan (se
d. o.) allmännaste samtalsspråket, är ett
sjelfständigt iranskt språk, som man förr med orätt
ansåg blott som en korrumperad nypersisk dialekt. I
allmänhet står väl kurdiskan nypersiskan närmare än
andra iranska språk, men skiljer sig dock derifrån
mer än t. ex. pehlvi, det medelpersiska språket från
sassanidernas tid, och intager till persiskan ungefär
samma ställning som den likaledes sjelfständiga
masenderanskan, hvilken förr betraktades som en
persisk dialekt. I grammatiskt hänseende eger
kurdiskan ännu qvar en del äldre former, som gått
förlorade i persiskan, såsom t. ex. ett kasussuffix
a (e, i), ursprungligen en instrumental ändelse a,
som utmärker objektiv (ackus., dat.), ett gammalt
participialperfekt m. m., hvarjämte verbet utbildat
flere nya egendomliga former, till hvilka de öfriga
iranska språken icke erbjuda något motsvarande. Äfven
inom ljudläran har kurdiskan haft en egen, alldeles
sjelfständig utveckling med 9 korta vokalljud och 6
motsvarande långa, tre diftonger och ett lika rikt
utbildadt konsonantförråd, så t. ex. palatalerna
k’, g’ bredvid affrikatorna c (tsj) och j (dsj),
hväsljuden z (lent s) och z (franskt j) bredvid s
och s, eng. w bredvid v och flere arabiska ljud, som
äfven inträngt i rent iranska ord. På det lexikaliska
området eger kurdiskan en mängd urgamla ord, hvilka
saknas i öfriga iranska språk, men kunna återfinnas
i andra indo-europeiska språkgrenar, t. ex. kodk,
knä, lapk, tass, pordek, tuppkam, m. fl. För öfrigt
öfverflödar det kurdiska språkförrådet af en mängd
låneord, mest från persiskan, mindre från armeniskan,
turkiskan och arabiskan; men bredvid de persiska
låneorden stå ofta de äkta kurdiska, hvilka då
erbjuda en längre gången ljudskridning, ungefär som
inom franskan det äldre chétif bredvid det yngre
captif (bägge af Lat. captivus), t. ex. zevan
(af pers. zeban), tunga, äldre kurd. zeman,
gost (pers. låneord), hjerta, kurd. govd. Äfven
pronominalformer lånas ofta från persiskan, såsom
min, jag, i st. f. det kurd. ma; och de gamla
kurdiska räkneorden 12–19, hvilka i sin bildning
stämma öfverens med de armeniska, äro numera nästan
undanträngda af de nypersiska, helt olika bildade
formerna. Kurdiskan delar
sig i några dialekter, af hvilka följande två äro de
mest kända: kurmandsj, den vestliga och allmännaste,
hvilken kan betraktas som högspråket, och zaza, i
nordligaste Kurdistan kring städerna Palu och Musj vid
öfre Eufrat. Den senares största fonetiska skilnad
från den förra är konsonantförrådets ytterligare
riktande med de två i slaviska språk allmänna ljuden
d’ (dj) och n’ (nj), hvilka saknas i kurmandsj. Den
i östra Kurdistan, i de persiska provinserna Ardilan
och Kirmansjahan, talade dialekten kallas ofta guran
(jfr Kurder), men dennas skilnad från de förra är ännu
ej fullt känd. Kurderna ega ett rikt förråd af sägner
och sånger, mestadels af krigiskt innehåll. Deras
mest berömde skald är sjeik Ahmedi, som lefde i
16:de årh. Men literaturen är ännu ganska torftig
och består egentligen af några öfversättningar
från persiska poeter och af religiösa skrifter,
tillhörande Ali-Allahi- eller Kisilbasj-sekten i
Dersjim-bergen. Nya testamentet utkom på kurdiska
i Konstantinopel 1857. Rika samlingar af kurdiska
sånger och skrifter hafva gjorts af ryske konsuln
Sjaba i Ersirum och professor A. Socin. Den första
grammatiska bearbetningen af kurdiskan gjordes af
Garzoni (Rom, 1787), men först 70 år senare upptogs
detta studium af Rödiger och Pott. Jfr Lerch,
"Forschungen über die Kurden" (1857–58), Müller,
"Kurmângi-dialekt der kurdensprache" (1864) samt
framför andra F. Justi, "Dictionnaire kurde-français
par Jaba" (1879) och "Kurdische grammatik" (1880).
H. A.
Kurdistan, "kurdernas land", ett område med
ej fullt bestämda gränser i asiatiska Turkiet
och nordvestra Persien, hvilket dock ej bebos
uteslutande af kurder, utan äfven af armenier
och andra asiatiska folkstammar. Det turkiska K.,
trakten kring mellersta Eufrat och öfre Tigris,
omfattar vilajetet Diarbekr samt delar af vilajeten
Van, Ersirum och Bagdad, och det persiska K.
sydvestra delen af prov. Aserbeidsjan och vestra
delen af Ardilan till floden Kercha, hvadan K. i
sin helhet utgöres af Irans vestliga bergstrakter
mellan 39° och 34° n. br. äfvensom östra änden af
Taurus-bergen, hvilka på Armeniens södra gräns,
mellan 39° och 37° n. br. ansluta sig till Irans
berg. Landet har karakteren af ett kedjebergsland
med vidsträckta högslätter mellan kedjorna. Mot
s. v. blifva bergen lägre och öfvergå der i den
mesopotamiska slätten. Hufvudfloder äro Tigris, Murad
Su l. Östra Eufrat samt Zerkan och Hesavi, bifloder
till Chabur, som vid Abu Serai (Kirkesion) faller ut
i Eufrat. Sjöarna Van och Urmia samt de små Göldsjik
och Chatunije ligga inom kurdernas område. Ett land,
som likt K. sträcker sig öfver 5–6 breddgrader och
vexlar i höjd öfver hafvet från 300 till 3,000 m.,
har naturligtvis ett olikartadt klimat och en mångfald
af produkter. I norra delen är vintern mycket sträng,
men sommaren vacker, med måttlig värme. Barrskogarna
i n. aflösas i s. af en sydländsk växtlighet, der
oliv-, citron- och granat-träden gifva rika skördar. I
allmänhet är marken rikt vattnad och till följd deraf
mycket bördig. Mineralriket lemnar silfver, koppar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
