- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
291-292

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kurdiska språket ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kurhusafgiften erlägges af en hvar, som betalar
mantalspenningar, skall företrädesvis användas
till kostnadsfri vård åt veneriske sjuke och till
vidtagande i öfrigt af tjenliga åtgärder för
den veneriska sjukdomens hämmande. Den kommer
derför i första rummet kurhusen till godo.
E. Ö-n.

Kuria, påfliga l. romerska kurian. Se Curia.

Kurialstil (af Lat. curialis, som hör till en curia,
se d. o.) l. kansli-stil, lagstil, det skrifsätt,
hvilket brukas i sådana skrifter, som affattas inom
ämbetsverk och vid domstolar. Det bästa, som kan sägas
om denna stils egenskaper, är framhållet af L. De
Geer i hans skrift "Om den juridiska stilen" (1853).

Kurilerna, en omkr. 1,000 km. lång rad af öar,
hvilken i sydvestlig riktning förenar Kamtsjatkas
sydspets med den japanska ön Jesos nordspets och
derigenom tillsluter Ochotska hafvets öppning åt
s. De upptäcktes af holländaren de Vrees (1634)
och blefvo närmare kända genom Krusensterns och
Milnes resor i 19:de årh. Deras antal är några
och tjugo, med en sammanlagd areal af nära 15,000
qvkm. De delas i två grupper: den norra, Små K., som
förr tillhörde Ryssland, men 1875 mot ön Sachalin
afträddes till Japan, och den södra, Stora K.,
som alltid lydt under sistnämnda land. De förnämsta
öarna äro i södra gruppen Kunasjir och Iturup (den
största) samt i den norra Urup, Paramusjir (den
näst största) och Sjumsju. Några af de små öarna
äro vattenlösa och obebodda; alla äro af vulkanisk
natur med 8 à 10 verksamma vulkaner, bergiga, med
branta, hamnlösa stränder. Klimatet är särdeles
hårdt, regnigt och stormigt. De fåtaliga innevånarna
(500–1,000), kamtsjadaler i n. och aino (se d. o.) i
s., lifnära sig af fiske och jagt (uttrar, räfvar,
vargar); dock finnes på de södra, skogiga öarna något
åkerbruk. Jern, svafvel och koppar hafva anträffats.
H. A.

Kurimo och Ämmä, jernbruk i Finland, belägna
vid omkr. 65° n. br., det förra 100 km. ö. om
Uleåborg, i Utajärvi kapell af Muhos socken,
vid en källarm till Kiminki elf (som utfaller
i Bottniska viken ett par mil n. om Uleåborg),
det senare 200 km. ö. om Uleåborg, i Suomussalmi
socken, vid Ämmä fors, nedanom Kiando 53 km. långa
träsk. De många sjöarna kring bruken innehålla
nästan alla sjömalm. Under åren 1872–76 (sedan den
tiden har ingen regelbunden drift kommit i fråga)
tillverkades i medeltal per år vid K. 665,000
kg. tackjern och 640,000 kg. stångjern samt vid Ämmä
765,000 kg. tackjern och 630,000 kg. smältstycken. –
K. anlades 1854 af affärsmän i Uleåborg, hvilka,
för att fullständigare och lättare kunna bearbeta
jernet, i början af 1860-talet ingingo bolag med
egarna af det 1841 grundlagda Ämmä bruk, hvilka hade
större kapitaltillgång. Dermed begynte en ganska
liflig tid för jernhandteringen i dessa nordliga
nejder och fortgick under närmaste decennium. En tid
tillverkades vid K. t. o. m. puddelstål af tackjernet
från Ämmä, hvars malmer äro mycket manganrika. Men
kommunikationerna voro svåra –
man måste om vintern transportera jernet från Ämmä
med renar –, tiderna blefvo sämre och bolaget gjorde i
början af 1870-talet konkurs, hvarefter verken kommo i
händerna på ett engelskt bolag, som i sin tur inställt
sina betalningar, hvarigenom bruken tillfallit dettas
borgenärer. – Jernverk af en sådan fullständighet
och storlek som K. (masugn, puddel- och, valsverk,
gjuteri och mekanisk verkstad) och Ämmä (masugn
och puddelverk) torde knappast finnas nordligare på
jordklotet. C. P. S.

Kuriositet (Lat. curiositas, vetgirighet, nyfikenhet),
föremål, hvilket är egnadt att väcka nyfikenhet,
sällsamt ting, sevärdhet, sällsynthet, märkvärdighet
(jfr Curiosum).

Kurir (Fr. courrier, af Lat. currere, löpa),
ilbud, ridande öfverbringare af depescher
eller vigtigare nyheter i allmänhet; ridande
postbud; åkande postförare; namn på många
tidningar (t. ex. "Le courrier français",
"Norrbottenskuriren"). Jfr Kabinettskurir.

Kurische nehrung. Se följ. art.

Kurisches haff l. Das kurische
haff,
strandsjö i preussiska provinsen Ostpreussen,
den största af de tre preussiska haffen, sträcker
sig från Labiau till Memel med en längd af 98
km. och en bredd af 45 km. samt har en areal af
1,661,5 qvkm. Djupet är obetydligt: vid Memel,
der det är störst, 7,5 m., men för öfrigt 2–5 m. En
2–3 km. bred landtunga, Kurische nehrung, en kedja
af sanddyner, nästan utan all vegetation, skiljer
haffet från Östersjön, med hvilken det eger samband
endast genom Memeler tief l. gatt (ett 6 m. djupt
sund vid Memel). Dynerna på landtungan, de mest
storartade i Europa, ända till 63 m. höga, flytta
sig ständigt fram mot haffet och hota att om några
hundra år fylla det, om man ej lyckas hindra deras
framryckande. I K. utmynna floderna Dange, Minge,
Memel (mynningarna Russ och Gilge) samt Pregel-armen
Deime. Till följd af de faror, som äro förenade med
sjöfarten på haffet, kringgår man det medelst kanaler:
König Wilhelms kanal, från trakten af Memel till Russ,
samt Friedrichsgraben och Seckenburgkanalen, mellan
Gilge och Deime.

Kuriös l. kurjös (Fr. curieux, af Lat. curiosus,
omsorgsfull, vetgirig, nyfiken), egnad att väcka
nyfikenhet, sällsam, egen, besynnerlig, konstig,
löjlig.

Kurka, indisk stam. Se Kolh.

Kurkumin. Se Curcuma.

Kurland, guvernement i Ryssland, den
sydligaste af de ryska östersjöprovinserna, består af
det egentliga K. (hertigdömet K.), den vestra delen
af K., hertigdömet Semgallen, den östligaste delen,
omfattande kretsarna Mitau och Selburg, biskopsstiftet
Pilten (i kretsen Goldingen) och området Polangen
(sydvestligaste delen vid Östersjön) samt
gränsar i n. till Livland och Rigaviken, i ö. till
guvernem. Vitebsk, i s. till Vilna, Kovno och Preussen
och i v. till Östersjön. Areal 27,286 qvkm. K. är ett
slättland, i flere riktningar genomdraget af lägre
höjdsträckningar (70–130 m. höga), hvilka komma från
s. (Litaven). Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free