Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kauffmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafvet. Det kaukasiska alplandet bildas af flere
parallella, i hela bergmassans hufvudriktning
gående bergskedjor och är bredast i ö. Den mellersta,
egentliga fjällkedjan bildar en brant, sammanhängande,
af få pass genombruten kam af 3,000–3,500 m. höjd. Den
innehåller hela fjällmassans högsta toppar:
Elburs (5,660 m.), Kaschtantau (5,219 m.), Dychtau
(5,159 m.) och Kasbek (5,043 m.). Till denna kam
stöta sidokedjor af mindre höjd (1,200–1,500 m.),
hvilka äro skilda från hvarandra af en mängd djupa
och trånga dalar. Endast på midten af den egentliga
bergskedjan finnas bredare dalar, och der ligger också
Dariel-passet (ö. om Kasbek), det ena af de pass,
genom hvilka en väg går från den europeiska till
den asiatiska sidan; det andra är passet vid Derbent
(den s. k. Jernporten), genom hvilket kustvägen längs
Kaspiska hafvet går. K. har inga egentliga vulkaner,
men bär starka spår af vulkanisk verksamhet. Halfön
Apsjeron har en mängd naftakällor, och såväl der
som på halfön Taman finnas flere dyvulkaner. Af
nyttiga mineral innehåller K. bergssalt, koppar,
jern samt här och der något litet guld (i några
floder) och stenkol. Öfver 100 mineralkällor finnas
i K. och besökas ganska mycket. Gränsen för den
eviga snön ligger på norra sidan af berget högre
(300–450 m.) än på den södra till följd af mindre
nederbörd; på södra sidan ligger den i ö. 3,700 m.,
i midten 3,200 m. och i v. 2,900 m. högt. Många
glacierer finnas, men de nå ej den utsträckning som
Alpernas och gå ej så långt ned. Derför äro ock de
på K. upprinnande vattendragen visserligen många,
men små i jämförelse med de floder, åt hvilka Alperna
gifva upphof. De största äro Kuban och Terek på norra
sidan, Ingur, Rion och Kura på den södra, hvilka
flyta till Svarta och Kaspiska hafvet. Floran är
väsentligen olika på den norra och södra sidan; den
förra har den vanliga mellaneuropeiska vegetationen,
medan på den senare alla slags sydfrukter växa vildt
eller behöfva endast ringa vård. –2. (Kaukasien)
Gemensam benämning på de till ryska monarkien hörande
landen på bägge sidor om ofvannämnda bergskedja,
mellan Kaspiska och Svarta hafvet, hvilka i civilt och
militäriskt hänseende äro förenade under en i Tiflis
residerande ämbetsman, med titel "Generaldirektör
för civilärenden och befälhafvare för trupperna", och
delas i guvernement. K:s indelning i Norra Kaukasus
l. Ciskaukasien (i Europa) och Transkaukasien
(i Asien) är blott geografisk. Det förra omfattar
guvernementet Stavropol samt provinserna Terek och
Kuban, det senare guvernementen Tiflis, Kutais,
Jelisavetpol, Baku och Erivan samt provinserna
Dagistan, Sakataly, Suchum och Svarta hafs-distriktet
(Tjernomorskij Okrug), hvartill kommer den 1878
af Turkiet afträdda delen af Armenien, utgörande
provinserna Kars och Batum. Hela arealen beräknas af
Strelbitsky till 472,666 qvkm. och innevånarnas antal
till omkr. 6 mill., deraf 224,221 qvkm. med 2,168,904
innev. (1880) på Ciskaukasien och 222,625 qvkm. med
3,742,353 innev, på Transkaukasien samt 25,820
qvkm. med 176,282 innev, på den armeniska delen. Till
K. räknas äfven området ö. om Kaspiska hafvet,
omkr. 327,000 qvkm. – Redan hos de gamla kulturfolken
gällde K. såsom "språkens berg", och dess etnologi
är ännu långt ifrån fullständigt känd, men man har
åtminstone ansett sig kunna klassificera de olika
stammarna i vissa grupper eller familjer. Enligt
Klaproth indelas kaukasusfolken i 7 grupper:
I. Vestkaukasier l. tjerkesser, hvilka för några
årtionden sedan utgjorde nästan hela befolkningen i
vestra K., men efter 1858, då deras land eröfrats
af ryssarna, frivilligt eller tvingade af dessa
utvandrade i stort antal till olika delar af turkiska
riket. De äro muhammedaner och delade i en mängd
stammar, hvilka kunna betraktas såsom tillhörande tre
hufvudafdelningar: egentliga tjerkesser, abchaser
(se Abchaserna) och kabarder, de sistnämnde bosatta
n. om hufvudkedjan i Kubans och Tereks dalar, der
de utan något allvarsamt motstånd mot ryska vapnen
länge varit fredliga ryska undersåtar. II.
Tjetjenser bebo norra sluttningarna af östra K. ned till
Terek-dalen. De äro dels muhammedaner, dels kristna
och tala ett från alla andra skildt språk, af hvilket
lär finnas mer än tjugo dialekter, ehuru folkets
antal ej torde uppgå till 150,000. III. Osseter
l. iron, i midten af K. omkring den stora farvägen
tvärs öfver berget. IV. Lesger i östra delen af
K., hufvudsakligen i Dagistan. V. Georgier (se
Georgien och Georgiska spåket), s. om hufvudkedjans
midt. VI. Armenier (se Armenien) i södra delen
af området. VII. Turkisk-tatariska folk af flere
stammar på ömse sidor om bergskedjan i Kumas, Tereks
och nedre Kuras dalar. Alla dessa folk, med undantag
af några grenar af turkiska familjen och några andra
stammar (t. ex. avarerna bland lesgerna), hafva sedan
urminnes tider varit bosatta i K.; i senare tid hafva
inflyttat slaver (ryssar) samt mindre kolonier af
tyskar, greker och italienare.
Historia, K. var kändt af grekerna i en mycket
tidig period. Äfven om man icke fäster afseende
vid sagan om argonauternas tåg, är det säkert att
grekiska sjöfarande mycket tidigt framträngde till
de aflägsnaste delarna af Pontus Euxinus (Svarta
hafvet) och drefvo handel med befolkningen i Kolchis,
vid floden Fasis’ (Rions) mynning, der de något
senare grundade kolonien Dioskurias (hvars namn är
bevaradt i Kap Iskurija). Södra delen af K. hörde
till Persien. Under Alexander den stores efterträdare
behöllo bergsfolken sitt oberoende, och kännedomen om
Kaukasus-landen tyckes ej hafva gjort några framsteg,
förr än Mithridates (1:sta årh. f. Kr.) underkufvade
Kaukasus-folken ända till sjelfva foten af berget och
äfven lyckades med en armé bana sig väg längs Svarta
hafvets kust från Kolchis till Cimmeriska Bosporen
(Kertj-sundet). Hans krig i dessa trakter beskrifvas
af flere grekiska historieskrifvare, bl. a. Strabon,
som visar sig ega ganska noggrann kännedom om K. Några
romerska härförare passerade ej K., men romarnas
många förbindelser med armenierna samt med de kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
