Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaplandet l. Kap-kolonien - Historia - Kaplansbol - Kapnist, Vasilij Vasiljevitj - Kapo - Kapodistrias (Capodistrias), 1. Giovanni - Kapodistrias (Capodistrias), 2. Agostino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missnöje bland boers. När 1837 hottentotternas och 1839
negrernas emancipation skulle genomföras, motsatte sig
boers detta och utvandrade i stort antal dels till
landet n. om Oranjefloden, dels till det nuv. Natal
samt förklarade sig oberoende af England. Natal
blef dock 1842 en britisk koloni. 1846 utbröt ett
nytt krig med kaffrerna, som slutade 1848 med deras
underkastelse och engelsmännens besittningstagande
af Britiska Kaffraria. 1848 drog en del af boers,
under anförande af Praetorius, öfver floden Vaal och
grundade republiken Transvaal eller, såsom den sedan
1884 kallas, Sydafrikanska republiken, som af England
1852 förklarades sjelfständig. Endast omkr. 12,000
boers qvarstannade på engelska området. 1850 utbröt
ett nytt krig mot kaffrerna och hottentotterna, hvilka
1852–53 måste gå in på de af engelsmännen föreskrifna
vilkoren, då floden Kai blef gräns mellan kolonien
och kaffrerna. 1854 uppgaf England sina anspråk på
öfverhögheten öfver det distrikt, som de utvandrade
boers koloniserat på andra sidan Oranjefloden, och
detta konstituerades med Englands samtycke som
Oranjeflodsrepublik en (se d. o.). S. å. sammanträdde
i st. f. det förra lagstiftande rådet ett fritt,
folkvaldt kolonialparlament. Från denna tid började
en liflig invandring af européer, till följd af
de förbättringar i regeringssystemet, som blefvo
införda, och de lättnader i samfärdseln, som kommo
till stånd. Samtidigt dermed tog handeln ny fart och
uppblomstrade landets hela materiella välmåga. 1866
egde ett krig rum med basutoerna, hvilka måste afstå
en betydlig landsträcka och underkasta sig England
(1868). Upptäckten af de rika diamantfälten på norra
sidan af Oranje (1867) gaf anledning till annexionen
af det s. k. Griqualand West (1871), och under de
derpå följande åren eröfrades småningom delar af
Transkai-distrikten. Walfisch bay på vestra kusten
förklarades som britisk besittning 1878, men de andra
eröfringarna n. om Oranjefloden, Stora Namalandet,
återlemnades 1880. Ett med suluerna 1879 fördt
krig medförde icke någon landvinning, men minskade
suluernas makt derigenom att deras land fördelades
bland flere höfdingar.
Kaplansbol, kamer., benämning på ett
slags ecklesiastika boställen, motsvarande
komministersboställen. De s. k. äldre kaplansbolen
tillkommo vid reformationens införande genom
förvandling af gamla klockarebol. De yngre förskrifva
sig från Karl XI, som för ändamålet anvisade
kronohemman. Se Klockarebol. Kbg.
Kapnist, Vasilij Vasiljevitj, rysk skald, f. 1756,
d. 1823, härstammade från en gammal grekisk greflig
ätt på Korfu, beklädde åtskilliga statsämbeten och
lefde sedan på sitt gods i Lillryssland. Slägting
och vän till Dersjavin, tog han denne till mönster,
skref psevdoklassiska oden, förnämligast i elegisk
ton, samt öfversatte Horatius. Hans lyriska dikter,
samlade 1806, kännetecknas af en ren, behaglig
språkform och sunda tankar. Större berömmelse vann
han dock genom lustspelet Jábeda (1798), tillegnadt
kejsar Paul I. Der gisslas missbruken inom den ryska
ämbetsmannaverlden med så träffande
skärpa, att pjesen ännu då och då med bifall
uppföres. K. skref äfven ett sorgspel, Antigone (1815).
Kapo, Finsk mytol. Se Kave.
Kapodistrias (Capodistrias). 1. Giovanni K.,
grefve, rysk-grekisk statsman, född på Korfu d. 11
Febr. 1776, studerade i Padua filosofi, döda språk
och medicin, men trädde, efter sin hemkomst och
upprättandet af Joniska öarnas republik (1800),
i offentlig tjenst samt deltog i utarbetandet
af republikens författning. Såsom Lagstiftande
församlingens förste sekreterare och derefter såsom
först inrikes-, sedan utrikesminister arbetade
han i sitt fäderneslands tjenst till 1807; men
då Joniska öarna genom freden i Tilsit kommo i
Frankrikes våld, mottog han 1809 kallelse att
inträda i ryska utrikesdepartementet. Genom sin
stora begåfning, sina kunskaper, sin arbetskraft och
smidighet förvärfvade han snart kejsar Alexanders
fulla tillgifvenhet och blef ansedd såsom en af
Europas skickligaste diplomater. Han följde den
ryska hären under frihetskriget mot Napoleon
och tog en vigtig del i fredsunderhandlingarna
1814–15. Såsom rysk fullmäktig på kongressen i Wien
utverkade han återupprättandet af Joniska öarnas
republik. 1816 utnämnd till statssekreterare,
trädde han tillsammans med grefve Nesselrode
i spetsen för den ryska utrikespolitiken. Han
var då de frihetsträngtande grekernas stolthet
och hopp. Redan 1814 hade han blifvit utsedd till
president i "Hetairia ton filomuson" och 1820 erhöll
han hetärians anbud att öfvertaga ledningen af den
grekiska frihetsrörelsen. Han afslog anbudet, men
sökte i tysthet till grekernas förmån bearbeta
kejsaren. Då denne emellertid slöt sig till
Metternichs grek-fientliga politik, lemnade K. 1822
sin tjenst och flyttade till Schweiz, derifrån han
sökte så mycket som möjligt verka till grekernas bästa
och underhöll förbindelser med ryska hofvet. Den 11
April 1827 valde den grekiska nationalförsamlingen
i Troizene honom till Greklands president för en
tid af 7 år. Han antog valet och efter att hafva
besökt hofven i Paris, London och Petersburg ankom
han i Jan. 1828 till Grekland. Den tillgifvenhet
och det förtroende, som i början kommo K. till del,
förbyttes inom kort i misstroende och slutligen i
häftig opposition. Denna omkastning i sinnesstämningen
framkallades af hans sympatier för Ryssland, hans
försök att införa ett despotiskt styrelsesätt
och hans partiskhet för sina slägtingar. Under
hösten 1830 utbröto på flere ställen uppror, och
mainoterna samt innevånarna på Hydra och Psara gjorde
sig oberoende. Slutligen mördades K. i Nauplia,
d. 9 Okt. 1831, af bröderna Georgios och
Konstantinos Mauromichalis. Jfr Mendelssohn-Bartholdy:
"Graf Johann Capodistrias" (1864). – 2. Agostino K.,
grefve, den förres yngre broder, f. 1778, valdes
1831 till den mördade Giovanni K:s efterträdare såsom
Greklands president. Han var liksom brodern en ifrig
anhängare af det ryska partiet, men saknade dennes
intelligens. Redan d. 9 April 1832 nödgades han också
nedlägga sin värdighet. Död på Korfu 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
