Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hermafrodit-kula ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af K. G. A. Erfurdt (1809) påbörjade upplagan af
Sofokles’ verk samt kommenterade och utgaf Euripides’
(1810–27 och 1831–41). Han utgaf dessutom Aristofanes’
"Nubes" (1799), Plautus’ "Trinummus" (1800),
Aristoteles’ "De arte poetica" (1802), de orfiska
dikterna ("Orphica", 1805; en ytterst vigtig upplaga),
de homeriska hymnerna (1806), Fotios’ lexikon (1808),
Bions och Moschos’ dikter (1849) samt behandlade i
sina Opuscula (hvaraf han sjelf utgaf 7 d. 1827–39;
en 8:de utkom efter hans död 1877) bl. a. frågorna
om de homeriska och hesiodiska sångernas uppkomst,
Pindaros’ dikter och den grekiska mytologien,
hvilken enligt hans åsigt var hvarken symbolisk eller
allegorisk, utan poetisk (personifierande).
Hermann, Friedrich Benedikt Wilhelm, tysk
nationalekonom, f. 1795, kallades 1827 till
e. o. professor och blef 1833 professor i
nationalekonomi vid universitetet i München. 1839
utnämndes han till chef för statistiska byrån i
Bajern samt blef 1845 ministerialråd och 1855
verkligt statsråd. Död 1868. H. hade för sitt
rykte att vara en af Tysklands mest framstående
nationalekonomer att tacka i främsta rummet sitt stora
arbete Staatswirthschaftliche untersuchungen (1832;
2:dra omarbetade uppl. 1870). 1850–67 redigerade han
"Beiträge zur statistik des königreichs Baiern".
Hermann, Karl Heinrich, tysk målare, f. 1802 i
Dresden, erhöll undervisning i Düsseldorf under
Cornelius. Tillika med tvänne andra af dennes
lärjungar målade han fresker i universitetshuset
i Bonn. Derefter följde han Cornelius till München
och var honom behjelplig vid hans stora arbeten i
Glyptoteket och Ludvigskyrkan, der Lukas och Johannes,
Uppståndelsen och Bebådelsen samt de fyra kyrkofäderna
äro hans verk. Af hans egna kompositioner må nämnas
freskerna i Königsbau efter Eschenbachs Parcival,
Kristi himmelsfärd i protestantiska kyrkans tak samt,
i slottsträdgårdens arkader, Kejsar Ludvigs af Bajern
seger vid Ampfing. 1844 kallades han till Berlin, der
han målade en mängd fresker i Klosterkirche. Mellan
1837 och 1852 utarbetade H. en serie af 15 stora
teckningar öfver tyska folkets historia, och 1866
började han ett liknande arbete öfver den engelska
historien. Död i Berlin 1880. C. R. N.
Hermann, Karl Friedrich, tysk historiker och filolog,
f. 1804, d. 1855, blef 1832 professor i filologi i
Marburg och 1842 professor i filologi och arkeologi i
Göttingen. Han var en af de grundligaste kännarna af
den klassiska literaturen och historien samt har i en
mängd arbeten lemnat vigtiga bidrag till kunskapen om
nästan hvarje sida af de klassiska folkens lif. Hans
förnämsta arbeten äro: Lehrbuch der griechischen
antiquitäten (I d.: Staatsalterthümer, 1841, 5:te
uppl. 1875; II d.: Gottesdienstliche alterthümer,
1846, 2:dra uppl. 1857; III d.: Privatalterthümer,
1852, 2:dra uppl. 1870), Geschichte und system der
platonischen philosophie (1839) och Kulturgeschichte
der griechen und römer (1857–58).
Hermannsburg. 1. By i preussiska landdrosteiet
Lüneburg, på Lüneburgheden. Omkr.
1,500 innev. Pastor L. Harms grundade der 1849
en luthersk missionsanstalt, hvars arbetsfält
är företrädesvis Syd-Afrika (50 stationer med
öfver 60 missionärer), Ostindien, New Zealand,
der missionen af engelska regeringen erhållit ett
stort jordområde, samt Amerika. Till anstalten
höra jämväl boktryckeri, bokbinderi, barnhem samt
stort landtbruk. – 2. Missionsstation i distriktet
Umvoti i Natalkolonien, Syd-Afrika, vid ett tillflöde
till floden Umvoti. Stationen grundades 1854 af den
ofvannämnda missionsanstalten och har ett stort antal
filialer i Natal och Zululandet.
Hermannstadt. 1. (Magyar. Szeben.) Komitat i
storfurstendömet Siebenbürgen. 3,313,52 qvkm. 141,627
innev. (1880). – 2. (Magyar. Nagy-Szeben.) Hufvudstad
i nämnda komitat och fordom i hela Siebenbürgen,
belägen på en kulle vid floden Cibin och vid
Grosswardein–H.-jernvägen. Den egentliga staden,
som förr omgafs af fästningsmurar, består af en
högre liggande, välbyggd del och en lägre, mera,
oregelbunden, mellan hvilka leda branta trappor,
och har öfvervägande tysk befolkning ("sachsare"),
omkr. 12,000, hvaremot de 3 förstäderna bebos af
rumaner och zigenare. Hela antalet innevånare uppgick
1880 till 19,446. Af stadens 10 kyrkor ega katolikerna
4, de reformerte 1, grekerna 3 och lutheranerna 2,
af hvilka sistnämnda den ena, i gotisk stil och
med ett 73 m. högt torn, utgör stadens förnämsta
byggnadsverk. För öfrigt märkas rådhuset med
sachsiska arkivet, bruckenthalska palatset med ett
rikt bibliotek, naturalie- och konstsamlingar, tyska
teatern, militärhospitalet, dårhuset, 1 infanteri- och
1 artillerikasern. H. är säte för det siebenbürgska
militärkommandot, för en grekisk-orientalisk
ärkebiskop och för superintendenten öfver lutherska
kyrkan. I staden finnas en naturhistorisk förening,
en ungersk rättsakademi, 1 katolskt och 1 lutherskt
gymnasium, åtskilliga andra skolor samt flere
kloster och seminarier. Handeln med Orienten var
fordom mycket blomstrande, men är numera inskränkt
till transito-affärer på Rumanien. Af större
betydelse är industrien, som omfattar kläde,
papper, lervaror, tågverk, ljus, hvilka i massor
afsättas ända till Wien. Den närbelägna byn Heltau
har stora ylleväfverier och betydlig fruktodling. –
H. (redan i en urkund från 1223 kallad Villa Hermanni,
d. v. s. Hermans stad) var en af de tyska kolonier,
som under 12:te årh. anlades i Siebenbürgen, och blef
snart medelpunkt för hela kolonisationen. År 1442
belägrades H. af turkarna och efter slaget vid Mohacs
(1526) af Johan Zapolyas trupper. 1610 intogs det
genom list och plundrades af siebenbürgske fursten
Gabriel Bathori. S. A. L.
Hermann und Dorothea, titeln på ett berömdt epos af
Göthe. Se Göthe, J. W. von, sp. 422.
Hermannus Contractus ("Hermann den lame"), grefve
af Vehringen, tysk lärd och musiker, f. 1013,
lefde såsom munk i klostret Reichenau och dog
1054. Jämte astronomiska skrifter och en värdefull
krönika (från Roms grundläggning till 1054) skref
han De monochordo m. fl. traktater öfver musik samt
komponerade framstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
