Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektroskop - Elektrostatik - Elektroterapi - Elektrotypi - Elektrum - Elektryon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedhängande guldblad. Flaskan står på en tallrik af
trä eller ett annat isolerande ämne. Om en laddad
kropp närmas intill kulan, uppstår en elektrisk
fördelning, så att guldbladen komma att innehålla
fri elektricitet, som är liknämnig med den laddade
kroppens, hvarför de repellera hvarandra. Om man
skall kunna med elektroskopet afgöra hvad slags
elektricitet en kropp innehåller, måste instrumentet
vara laddadt med elektricitet af kändt slag. Närmas en
med ylle gniden lackstång intill kulan, så divergera
bladen af fri negativ elektricitet. Beröres nu
kulan med ett finger, så aflägsnas den fria
elektriciteten och bunden positiv elektricitet
är fortfarande qvar i kulan. Om först fingret och
sedan lackstången aflägsnas, blir den bundna positiva
elektriciteten fri, och guldbladen divergera åter. På
ett sålunda laddadt elektroskop verkar närmandet af
en positivt elektrisk kropp guldbladens ytterligare
divergering, hvaremot en negativt laddad kropp
minskar divergensen. Bland de många mer eller
mindre modifierade formerna af ifrågavarande
instrument må nämnas torsions-elektroskopet
l. elektriska torsionsvågen (se d. o.), som användes
för qvantitativa undersökningar af laddningars
styrka medelst användning af torsionskraften, och
kondensationselektroskopet, afsedt för undersökning
af mycket svaga laddningar. Man tänke sig kulan
på det afbildade guldbladselektroskopet ersatt med
en på öfre sidan fernissad mässingstallrik. Till
instrumentet hör en dylik lös tallrik, på ena sidan
försedd med isolerande handtag och på motsatta
sidan fernissad. Lägges den lösa tallriken på
den fasta, så isoleras de från hvarandra genom
fernisslagren. Beröres den lösa tallrikens
öfre, blottade yta med en ledningstråd från den
elektricitetskälla, som skall undersökas, så bindes i
den undre tallrikens öfre yta elektricitet af motsatt
slag, och denna binder i sin ordning elektricitet
i den öfre tallriken, så att en qvantitet från
elektricitetskällan kan ytterligare öfvergå, på det
sätt, för hvilket är närmare redogjordt vid fråga om
elektrisk kondensation (sp. 367), och kondensationen
blir ganska stark, eftersom det isolerande lagret
är mycket tunt. Om den undre tallrikens undre,
obelagda yta beröres med fingret, så bortgår
från guldbladen all fri elektricitet. Aflägsnas
först fingret och sedan den öfre tallriken, så är
elektroskopet laddadt, och bladen divergera. Med
ett så beskaffadt instrument kunna äfven de
svagaste spår af fri elektricitet uppvisas.
L. A. F.
Elektrostatik (af Grek. elektron och statik, af
Grek. statikos, stannande, hämmande), fys., läran
om den statiska eller friktionselektriciteten. –
Adj. Elektrostatisk.
Elektroterapi (af elektron och terapi, sjukvård,
af Grek. therapeia, tjenst, vård) l. Elektrisk kur,
med., elektricitetens användande vid sjukdomars
behandling. Redan de fornromerske läkarna nyttjade
elektriciteten i läkekonstens tjenst. De föreskrefvo
nämligen för vissa sjuklingar fotbad uti stora bäcken,
i hvilka elektriska fiskar (darrockor) befunno sig;
men naturligtvis hade de ingen kännedom om huru eller
genom hvilken kraft dessa bad voro verksamma.
En medveten användning af elektricitet i terapeutiskt
syfte kunde först ifrågakomina efter det att
elektricitetsmaskiner blifvit uppfunna. Under
senare hälften af 1700-talet fingo dessa ett
ganska vidsträckt medicinskt bruk. Ett uttryck
för de föreställningar man på den tiden hade om
den elektriska kraftens verksamhet i sjukdomar
är ett utlåtande af en år 1773 utaf "Société
royale de médecine" i Paris nedsatt komité. I
detta utlåtande framställes elektriciteten såsom
ett nästan ofelbart medel mot en mängd alldeles
olikartade lidanden. Erfarenheten visade dock snart,
att man hyst öfverdrifna förhoppningar, och den nya
behandlingsmetoden råkade derför i misskredit. Sedan
Galvani upptäckt beröringselektriciteten (1780),
försökte åtskilliga framstående vetenskapsmän att
göra denna upptäckt fruktbärande för terapien; men
till följd af brist på lämpliga apparater och lämplig
metod motsvarade resultaten icke förväntningarna,
och elektriciteten kom åter i glömska bland läkarna.
Med Faradays upptäckt af induktionsfenomenen (1831)
och den snart derpå följande konstruktionen af för
medicinskt bruk lämpade elektriska apparater vaknade
åter ett lifligare intresse för elcktroterapien. Men
ett rationelt och på fysiologiska fakta grundadt bruk
af elektriciteten vid sjukdomars behandling fans
näppeligen före de berömda undersökningar, som på
1840-talet gjordes af G. B. Duchenne (de Boulogne)
öfver lokalisationen af den elektriska strömmen
vid dess användning på menniskokroppen. Denne
utmärkte läkare begagnade sig hufvudsakligen af
induktionsströmmen. Genom Rob. Remak (f. 1815) kom den
galvaniska strömmen åter till heders. Numera brukas
bådadera inom medicinen; men induktionselektriciteten
har en vidsträcktare användning, bl. a. af det
skälet att de dertill erforderliga apparaterna
äro billigare och lättare att transportera. Vid
elektricitetens användning under sjukdomar förfares
på följande sätt. De båda polerna af den elektriska
apparaten sättas pä kroppsytan, hvarefter strömmen
får passera genom huden och de underliggande sjuka
väfnaderna. Företrädesvis nyttjas elektriciteten
vid en mängd sjukdomar i nerv- och muskelsystemet,
i synnerhet vid åtskilliga former af förlamning
och nervsmärta. Vid några af dessa sjukdomar
har elektriciteten jämväl ett stort diagnostiskt
värde. De elektriska strömmarnas egenskap att göra
metalltrådar glödande har på sista tiden fått en
vidsträckt användning inom kirurgien (se
Galvanokaustik). Jfr Elektricitet, Induktionselektricitet
och Galvanism. P. W.
Elektrotypi (af Grek. elektron och typos, slag;
aftryck, prägel), fys., konsten att på galvanisk väg
åstadkomma afbildningar. – Adj. Elektrotypisk. Jfr
Galvanoplastik.
Elektrum (Lat. eléctrum, Grek. elektron, bernsten),
miner., ett i Norge (Kongsberg), Sibirien och
Columbia förekommande, af guld och silfver bestående
mineral. Dess färg är klart gul.
Elektryon, Grek. sagohist., konung i Mykenai,
fader till Alkmene och morfader till Herakles. Han
dödades, vare sig afsigtligt eller tillfälligtvis,
af sin brorson konung Amfitryon i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
